måndag 13 april 2009

Lyckligt underliv!

Ja, då har jag alltså facit i handen. Började livet efter 40?


Jag har ju levt i 40 år med en himla massa saker i bagaget om man tänker på min barndom, tonårstid, livet-då-man-trodde-man-var-vuxen-i-20-års-åldern, livet mellan 20 och 30, livet med min familj.

Jag kan ju inte säga att livet börjar efter 40 med så mycket erfarenhet som jag har tagit lärdom av. Det bara fortsätter - livet alltså.

Det jag helt klart lärt mig av livet är att se möjligheterna i stället för att se alla hinder. Att inte vänta på att någon ska reda upp saker som är jobbiga för mig, utan ta tag i problemen själv. Det finns ju ingen som är så bra på att förklara mina problem för någon annan som jag själv. Ingen annan än jag kan sätta ord på hur JAG känner. En erfarenhet jag lärt mig massor av.


Men nu ska man ju inte tro att jag går omkring med ett leende hela dagarna för att jag njuter av mitt liv. Jag har också humör som heter duga. Jag har också perider av att känna mig nedstämd och lättirriterad. Men jag vet att dessa stunder inte varar så länge. Så jag tillåter mig att vara nedstämd, irriterad, arg. Jag vet ju att jag har bättre dagar i livet.

Jag fick en text av min syster Sussi för några år sedan som jag känner att det säger en del om hur jag ser på livet. Sen behöver man ju inte vara hur slapp som helst vad gäller vad man stoppar i sig. Det handlar ju om att må bra också.





Sluta oroa er för åderbråck, rynkor och andra jävligheter
Låt oss leva efter mottot;
Livet ska INTE vara en resa ner mot graven med målsättningen att anlända säkert i en attraktiv och välbevarad kropp. Snarare en sladdning in från sidan med chokladkakan i den ena handen och vinet i den andra, och med en kropp som blivit ordentligt använd, för att inte säga fullständigt utsliten, samtidigt som man skriker:
WooHoo, vilken jävla åktur!
Än en gång, tänk på detta:
Har man skrattgropar i låren borde det vara tecken på ett lyckligt underliv!

















Jag kan bara konstatera att jag har skrattgropar i låren och mår alldeles förträffligt. Med andra ord så har jag ett lyckligt underliv.

Må så gott ni förtjänar, ni där ute i cyberrymden.




1 kommentar:

Susanne sa...

Japp, precis så ska det vara. Och vad gäller problem så tar vi tag i det själva och väntar inte på att någon annan knackar på dörren för att ta tag i dom, det händer inte... Fy F-N vad vi är bra =))))
Kramisar från syster yster