lördag 28 april 2012

Tävling i Lidingö

Är i Stockholm med Ebba och hennes grupp och tävlar. Premiär för den nya dräkten och premiär för en ny volt för Ebba. Tzukahara heter volten. Jättestolt Ebba och ännu mer stolt mamma/tränare. Nu väntar vi på att alla har kört klart så vi får reda på placering.

Nästa helg åker vi till Örebro och tävlar. Ena dagen tävlar Wilma och andra dagen tävlar Ebba. Det blir en helg i gymnastikens tecken. Felix har ju också träning den söndagen.


Published with Blogger-droid v2.0.4

lördag 21 april 2012

Första medaljen

Vi har varit i Avesta och tittat på Wilma när hon tävlade i gymnastik. Det slutade med en välförtjänt silvermedalj! De kom 1:a i hopp och 2:a i matta vilket blev denna fina silverpeng.

Ett supergrattis till vår fina Wilma och hela gruppen.


Published with Blogger-droid v2.0.4

måndag 16 april 2012

Tack!

Tänk att om man väntar riktigt länge så städar sig trädgården själv. Det kommer bara ett sms att rishögen försvinner.

Det hände oss nu i helgen när vi var på annan ort och sålde våra prylar. Det var då jag fick sms:et av våra kära grannar som städade undan åt oss också.


Tack kära grannar för hjälpen!


Published with Blogger-droid v2.0.4

söndag 15 april 2012

Sol. Lugn. Frid.

Felix och jag tog en lång promenad före lunch. Lång = 7 km. En underbar, fridfull, skön och solig stund tillsammans.

När vi gick där så kände jag hur glad jag kände mig. Jag njöt av livet, av det som fanns där och då. Jag märkte att det var länge sedan jobbet malde i huvudet. Flera timmar sedan. Det var så skönt, att jag släppte tanken på jobbet igen och fortsatte att njuta. Väl tillbaka hos farmor o farfar blev det film med farmor.

I går stod vi på samma loppis som vi var på för ett år sen. Nästan som en släktträff blev det. Magnus mostrar och kusiner var också där och sålde. Mycket folk rasade in och handlade. Det blev 1650 kr i vinst vilket är ca 300 kr mer än förra gången.


Published with Blogger-droid v2.0.4

torsdag 12 april 2012

God natt och sov gott. Eller?

Lite suddig bild, men jag ville inte tända i taket när jag tittade till Wilma innan jag själv la mig.

När man tittar in till henne när hon har somnat vet man aldrig vem man klappar först; Wilma eller någon av alla hennes kompisar som självklart också måste sova hos henne.


Published with Blogger-droid v2.0.4

onsdag 11 april 2012

En stund i skolan.

Vi har börjat besöka skolan och är med under ett par timmars lektionstid.

Idag ville Felix inte ha hjälp att sätta på sig sandalerna. Men det var för svårt att få det rätt på foten när ett stort gips krånglade till det. Då fick jag rycka in.

Sen började skolan och det var bokstavsövning med papper och penna. Sen kom den nya "paddan" fram. Där hade fröken fixat till så att man kunde fortsätta jobba med bokstäver och lite annat.

Sen blev det musik med lite teater.

Efter det tog energin slut och vi begav oss hem.

Lunch och lite vila. Det är skönt.


Published with Blogger-droid v2.0.4

Nalle med peppning

- Får jag öppna? frågade Wilma när hon höll den röda lådan som kom med posten.

Jag kollade och det var adresserat till mig!

Det var ett nallebud från min kära syster. Jättegulligt. En liten nalle, ett kort med en hälsning och kort som ska peppa vardagen med korta positiva texter.

Tack Sussi!


Published with Blogger-droid v2.0.4

tisdag 10 april 2012

Kvalitetstid

När man nu är hemma med Felix kan man passa på att ge Wilma en lyx i och med att hon får åka hem direkt efter skolan. Nu har vi lite mys i soffan.


Published with Blogger-droid v2.0.4

måndag 9 april 2012

Aktiviteter denna lediga måndag ... söndag

Wilma är hos en kompis.

Ebba är i skolan. Ja det stämmer. De fick gå dit om de ville och studera extra.

Felix avverkar en film.

Magnus gör Felix sällskap. Dock med korsord bredvid sig.

Jag har plockat fram bok och uppgifter som jag har i läxa. Jag har ju börjat en kurs. Så jag måste göra lite läxor emellanåt.


Published with Blogger-droid v2.0.4

lördag 7 april 2012

Fördomar runt om en

Fördomar hade jag också innan vi fick Felix. Jag trodde jag visste.

Men jag minns inte att jag någon gång har tänkt elaka tankar om personer med funktionshinder. Jag minns inte heller att jag tyckt synd om föräldrar som har barn med funktionshinder. Jag vet egentligen inte vad jag tänkte innan vi fick Felix. Det enda jag kommer ihåg när vi fick Felix var att personer med Down har sådant speciellt utseende.

När man har barn med funktionshinder så märker man vad mycket folk tror sig veta om hur det är att ha barn med Downs syndrom.

- Jag vet vad ni gått igenom ...
- Ni har ju så mycket mer i och med Felix ...
- Han kräver ju så mycket mer ...
- Jag förstår om du har det jobbigt, för ni har ju Felix ...

Lägg där till huvuden som läggs på sned som nickar försiktigt i en form av "stackars er-nickar".
Personer som sagt så har inte varit nära vår familj tillräckligt för att se hur vi verkligen har det. Personerna som sagt så har inte mig veterligen någon nära relation till en person med funktionshinder.

Visst är det väl ett litet annorlunda liv jämfört med de som bara har normalstörda barn. Vi använder lite tecken som stöd i vardagen - ibland. Vi har lärt oss att vänta tills man pratat färdigt då det kan ta lite längre tid att prata till punkt. Precis som man får göra med stammande barn/personer. Vi har lärt oss att inte jäkta på för mycket då Felix har motoriska funktionshinder och inte kan springa när vi har bråttom. Precis som normalstörda barn med motoriska svårigheter har.

Så visst kanske vi har ett lite annorlunda liv. Men var går gränsen för ett icke annorlunda liv?

Jag har nyss fått höra om en mamma som var på öppna förskolan på en plats i Sverige med sitt 7-månaders barn som har Down. Där fick hon höra av en annan mamma som också var där med sitt normalstörda barn på 7 månader:

- Det syns på L......... att barn med Downs är efterblivna. Det ser man på hela h*n ...

Det är det här som gör en ledsen, arg, förbannad ... att folk inte har vett nog att tänka på vad de säger. Tack och lov så satt denna mamma, mamma till barnet med Down, mitt emot denna hemska kvinna och fann sig klockrent. Hon svarade:

- Jaa du lille vän. Det är ju TUR att du inte är lika lätt i arslet som du är i huvet för då kunde vi använda dig som ballong ...


Klockrent svar! Jag önskar att jag hade talets gåva och en snabb hjärna ibland.

Hon förgyllde helt klart min dag med det svaret. Är man så dum så man kläcker ur sig något sådant, så får man helt klart vara beredd på att få skit tillbaka.

Däremot berättar jag gärna för den som vill veta mer och funderar på hur det är att ha barn med Downs syndrom.