En helt perfekt dag vid Romme Alpin tillsammans. Det var bara resten av familjen som saknades (Ebba & Felix).
Vi kom dit kvart över 8. Lite folk var där. Till en början var det lite mulet, med vid halv 10-tiden kom solen. Lagom mycket folk i backen. Vi provade många backar. På eftermiddagen kom det några regnstänk! Då tänkte vi att det bara skulle bli ett åk till. Men i liften upp så kom solen tillbaka, så det blev ett extra åk mot vad vi tänkt. Sen skakade benen så mycket att jag kände min begränsning och gav upp.
Nu känner jag att det inte bara är benen som är möra. Det känns i hela kroppen att den gjort något som inte tillhör den dagligen egentligen obefintliga träningen.
Nu kände jag ju förstås redan i morse av att kroppen var lite öm. Det kommer nog av min vurpa jag gjorde när vi åkte skridskor i går kväll, Wilma, Ebba och jag. Jag hann bara sätta skridskorna på isen innan benen for undan på ett kick. Tjoff! Så låg jag där med Ebba och Wilma som kom farande mot mig med skräck i ögonen. De hade rätt när de sa att jag också måste ha hjälm. Tyvärr hade jag ingen, så jag fortsatte lite försiktigt som Bambi på hal is. Jag klarade huvudet i alla fall i det första fallet.
Nu vill jag bara tillbaka till Avesta till våra andra barn så jag får gosa lite. Men jag tror de får komma till mig i soffan för att gosa.
Tur att jag har semester i morgon också. Tror inte jag kommer kunna röra mina fötter i morgon. Med andra ord så skulle jag inte kunna flytta foten från den s k gaspedalen som används när jag jobbar.
