Nya knäskydd...

Jag fortsätter att konstatera att livet leker med mig.

Efter fyra dagars ledigt med kalas, god mat och trevligt folk så var man tillbaka till arbetet i morse. En udda dag tycker jag.
För det första ska man klämma in i skallen att det är tisdag och inte måndag. Genast börjar cellerna studsa mot hjärnbarken - vem hämtar och vem lämnar????????

Men med Magnus lugn så fattade jag att det var jag som skulle lämna.

Efter fyra dagar borta från arbetet så smyger man försiktigt in i journalhanteringsrummet och blickar mot sin hylla..... Vad har hänt med påfyllningen av jobb under dessa dagar?

Sen arbetades det till kl 14:00 då jag flexade ut för att ta rutten: Wilma - Felix - Ortopedtekniska. Vi hade tid kl 15:30 och Felix blev uppropad ganska precis den tiden.
Det var dags att se om det fanns något revelutionerande på knäskyddsmarknaden som kan hålla knäskålen på plats.

En stor sak med kudde som ska hålla den lille rackaren på plats + en massa kardborreband hit och dit som skulle dras ditt och datt för att det skulle sitta.
Sen var det dags att provgå med dessa gigantiska saker runt benen. Det gick jättebra. Knäna såg ut att sitta där de skulle.

En nöjd Felix går tillbaka till stolen och klättrar upp.....
BORTA!
Knäskålen alltså....

Killen som hjälper Felix satt länge och tittade, höll, klämde, böjde, tänkte ..... Sen gick han och sydde på ytterligare två kardborreband. Vi testar detta och så får vi se hur det fungerar. Klockan hade nu hamnat på 16:30 och jag tror att även han ville komma hem.

F'låt om jag är pessimist - hur det nu stavas - men jag tror inte att något kan få denna slappa knäskål att sitta där den ska.

Här ser ni skyddet. Det ser kanske inte så konstigt och stort ut. Men det är inget vanligt som man trär på som en strumpa, utan en massa band som ska snurras runt benen.
Felix gör allt för att få bort den högra från benet. Den vänstra sitter som den ska för tillfället.

Under en timme höll alltså killen på med Felix ben och fipplade. När det hade gått cirka 45 minuter tittar han upp mot Felix och säger:
- Jösses vilket tålamod du har!

Wilma stackarn hade mindre ro i benen vilket jag förstår. Där provade man att öppna de olika dörrarna som fanns stängda där. Sjöng en sång lite då och då. Tittade i tidningar och undrade vilken tjej jag tyckte var snyggast.
Det fanns inte mycket att roa sig med, men det gick jättebra ändå tycker jag.