Är det så här diskussionerna går?

På jobbet är det milt sagt "rörigt" på chefsfronten. Vår klinikchef kunde inte göra sitt jobb med de krav de ställde på henne. Besparingar hit och dit samtidigt som man pratar om basala hygienrutiner och patientsäkerhet. Därför lämnade hon stolen till förfogande till annan villig chef. Stolen har dock stått tom väldigt länge.

Det är turbulenta samtal i korridorerna med och om de "högre" folket. Jag har inte lyckats ta del av hur samtalen går. Men jag har svårt att tro att de "talar samma språk" och förstår varandra.

Det är skillnad med oss vanliga folk som går på golvet och jobbar. Vi förstår varandra precis som de här gör:

Nu har jag bestämt mig ...

Jag ska be Ebba om hjälp med det hon är så duktig på ...
Återkommer - men det kan dröja. Det beror inte på Ebba då alltså, utan på mig.

Söndag: tävling i Södertälje och Upp o Ner gympa

I morrn bär det av till Södertälje med tjejerna i Bastrupp 1. Våra "stora" tjejer som är födda 00-98. Jag är lika nervös varje gång det är tävling.

Håll tummarna för våra duktiga tjejer!

'''''''''''''''''''''''''''''

Magnus är hemma med de två mindre och håller i Felix gympa. Hoppas att han håller sig frisk bara. Han har varit dålig på att äta några dagar. Det förstod vi idag när vi frågade honom om han hade ont i munnen och han svarade JA.

Vi lyste in i munnen och såg ett köttigt sår i kinden. Precis där man brukar kunna bita sig ibland. Men större än ett vanligt bitmärke. Virus?

Det visar sig.

Tack!

De lyckliga kaninägarna kom förbi när Ebba var hemma med tulpaner och massor med godis som tack för att Ebba hade fångat in kaninen Nicki. Jag njuter fortfarande av att man kan hjälpa andra och få se deras glädje.

Ebba är dagens hjältinna och Wilma dagens blötdjur

Den här synen mötte mig när jag kom hem för att hämta badväskan så att jag kunde ta Wilma till simskolan.

Ebba hade fångat in kaninen vi sett sedan igår. Gett den vatten och lite morot.
Kändes inte rätt att bara släppa den tama kaninen när man vet hur bilarna far omkring här utanför.
Så vi ringde polisen och hörde oss för om det fanns någon som saknade denna. Men tyvärr.
Vi konstaterade att den skulle kunna få bo i vår lekstuga ett tag i förhoppning om att finna en ägare. Jag skickade snabbt in en bild till VLT's tips-mms med frågan om vem som ägde kaninen.



Ebba gick och hämtade Felix på skolan och jag hämtade Wilma så att vi kunde sticka iväg till simskolan.

Snacka om blötdjur, vår lilla 7-åring.

När vi väl kom hem från simskolan så var Wilma spänd att äntligen få klappa den mjuka lilla kaninen. Det var mysigt. Vi kan ju inte ha pälsdjur inne om vi vill ha kvar pappan i familjen. . .

När vi kom in så hade Wilmas klasskompis mamma ringt till oss och sagt att det var en tjej som gick i 4-an som saknade en vit kanin. Vi fick ett förnamn. Magnus kom på att vi kände de som har äldre barn i samma skola. Han ringde dit och det visade sig att deras ena son visste vem det var och kunde ge oss hela namnet och adressen.

Magnus ringde till familjen. Ena dottern svarade och hon hade blivit alldeles till sig när Magnus berättade att vi hade en kanin hos oss. Mamman fick luren och hon blev lika uppspelt. De skulle komma om 2 minuter - och det gjorde de!

Vi var alldeles upprymda när vi kunde förena ägarna med kaninen. Lika upprymda som de var glada.

Jag sms-ade VLT igen och berättade att kaninen hade fått komma tillrätta.

Efter 10 minuter ringde de upp:

LÄS HÄR

Vatten räddar

I går när jag kom hem så hängde tulpanerna ner över vasen. Jätteledsna. Tänk vad ett vattenbad kan göra!

Internationella Down syndromdagen.

21 mars = 21/3 = 3 st kromosom nr 21 = Down syndrom. Detta har firats med kladdkaka, glass och tulpaner först på jobbet och sen hemma.

Aktiv helg - men jag vill inte vara utan det :)

I fredags hade jag kompledigt. Ledig och ledig ...
Ebba skulle till tandläkaren. Bilen skulle besiktas. Sen var det dags att förbereda inför Svenska Cupen i truppgymnastik som skulle gå sta under lördagen.

Kl 14 - prick - infann jag mig i VGF-hallen redo för att montera loss tumblinggolv (voltgolv), bära och släpa mattor. Detta skulle nämligen flyttas till Bombardier där tävlingen skulle vara.

Här bär man sektioner av tumblinggolvet. Det översta skynket är borttaget liksom de två mattor, av någon form av hårt skumgummi, som ligger ovanpå dessa stålsektioner som sitter ihopskruvade i 15 delar.
Ja, tyvärr ser det så här skitigt ut under hela golvet. Nu är det ett ypperligt tillfälle att få lite städat här ...

De två rullarna till vänster är de två mattor som legat på tumblinggolvet. Sen är det övrigt material som ska få plats på två släpkärror och en minilastbil.

Bära bära bära, konka, stöna, svetten lackade, ont i armar, tungt som f-n.

Men så här blev det till slut när det väl var klart. Fyra och en halvtimme senare ...

När gymnasterna hade haft förträning och väntade på att tävlingen skulle sätta igång, så passade våra tjejer att leka lite vid redskapen. Ebba vrider ut och in på kroppen på friståendegolvet ...

Tävligen kom igång och här har vi VGF's tjejer i fristående (dans)

Jaha, då var tävlingen slut. Då var det dags att få tillbaka grejerna igen.
Skynket ska bort...

Mattorna är ihoprullade och alla övriga mattor, klossar, trampetter m m bärs ut

Bultarna är borta och tumblingen kan bäras ut igen i sina sektioner.

När Ebba och jag kom hem så var Wilma på kalas hos en kompis.

Magnus sa att jag skulle titta på Felix som hade fått utslag på kroppen.

1177 nästa.

Medan Magnus hämtade Wilma på kalaset så satt jag i telefonkö i en halvtimme.

Felix rygg var täckt med en röd tjock matta till hud, magen var fläckig, hårbotten hade röda ilskna fläckar och ansiktet började också bli fläckigt.

Vi fick komma på en gång till jourcentralen där man, som vi misstänkte, kunde konstatera att han nog sagt tack och adjö till Heracillinet som han fått i förebyggande syfte för sitt operationssår.

Det blev kortosontabletter på plats och sedan hämta ut allergimedicin.

Inge mer Heracillin för Felix del nu alltså.

Sen tog jag och satte den lille mannen på prov genom att han fick en egen vagn så att vi kunde handla kvällsmat och lite annat.

Grejen är att han aldrig har gått i en affär helt själv någon gång. Han orkar inte det med sina ben. Men nu hade jag ingen rullstol med mig, så jag tänkte testa. Beredd på att få bära honom därifrån.

Det gick bra när han fick hänga över vagnen så här.

I övrigt var han mycket stolt över att ha fixat detta. Det blev till att bära honom och två kassar från kassan och ut till bilen sen bara. Men det är värt det =)

Kvällsmaten stannade på under 100-lappen!

Tre pizzor av den goda frysta pizzan Traditionale.

Så lördagen innebar en heldag med gympakläder.

Jag hann ju inte byta om innan vi drog till jouren med Felix.

Tyvärr blev det en tur till i dag, söndag, eftersom utslagen blossade upp igen trots en allergimedicin. Vi fick med kortison utifall det skulle sprida sig ännu mer. . . Vilket det gjorde här i kväll. Så det blev kortison här i kväll också.

Nu ska jag duscha efter den jobbigaste träningen sen urminnes tider. Sumban idag var hemsk. Inte annorlunda. Men min kropp värkte som bara den efter det 4½-timmes långa träningspasset med skrotlyftning i fredags. Aj aj aj.

Äsch. Bara en enkel tisdagsmiddag.

Magnus ville byta ut korven och pastan som annars är stadigt en gång i veckan. Så i kväll blev det pilgrimsmusslor med avocado och mangoröra. Receptet fanns i Icas blad nyligen. Mums! Det kan hända att ni får lägga huvudet på axeln för att bilden ska se bättre ut i rättvänt läge.

Ebba och Texas

En alldeles egen talang som varken jag eller Magnus har några gener för:

Gympa, kalas och mer gympa

Äntligen kom söndagen som Felix längtar efter. När det är hans gympa.
Han frågade redan förra söndagen om det var hans gympa. Men vi har det ju bara varannan söndag.
Medan vi var på gympan så var Ebba och en gympakompis hemma hos oss och grejade.
Se HÄR får ni se att de inte låg på latsidan direkt.

Sen blev det kalas hos kusin Rasmus 11 år.
Som vanligt en massa gott att stoppa i magsäcken - mums.

När vi kom hem så såg jag på klockan att jag faktiskt skulle hinna med kvällens sumbagympa. Så det var bara till att byta om och sticka iväg och snurra på höfterna i en timme.

Grattis Rasmus 11 år

Ebba Felix och Wilma har skrivit sina namn på kusin Rasmus paket. Humöret är på topp här i bilen på väg till kusinerna och andra släktingar som kommer att vara där.

Välj själv!

Lägga barnen eller ta hand om innehållet i torktumlaren = strumpor o underkläder a la tvärmycket. Magnus valde läggningen ...

Lite från dagen och gårdagen

I dag har jag fått lite saker som fått mig att stanna upp och le en stund.

Först var i förmiddags när jag hade duschat och Wilma satt inne och värmde sig i ångorna från duschen. När jag torkade mig så säger Wilma:
- Men mamma vilken hängig rumpa du har!

Direkt från ett barns tankar. Underbart!
.
Efter att vi varit ute och sedan gått in och ätit mat, så hade jag lite sällskap av Felix i köket när jag skulle städa undan mat och disk. Då säger kloka Felix som känner mig väldigt bra:
- Mamma, du vila svarta soffan sen. Jag titta på film.

Han VET verkligen vad en mamma som jag behöver efter en måltid: sömn!
.
Felix ska ju på kalas i morgon, så det bar iväg till Toys R Us efter att vi hämtat pappa Magnus på jobbet. Sen stod det Pizza Hut på beställningen från barnen. Vi vuxna var inte långsamma med att säga nej.

När vi kommer in dit så säger killen som tar emot oss:
- Jag frågar inte hur många ni är för ni brukar vara fem stycken.

Har vi varit där tidigare ???
När vi gick därifrån och tackade för maten så säger samma kille:
- Vi ses om en vecka.

DÄR hade han kanske lite fel. Det är inte alls säkert att vi åker dit då. Vi brukar inte vara där VARJE vecka - faktiskt.
.

När vi kom hem från Uppsala så hade vi fått med oss lite saker till sjukhusväskan från lasarettet. En del extra bandage och kompresser kompletterades väskan med hemifrån.

Sen var det dags för operation av Wilma. Där ingick intravenös medicinering kompletterat med tabletter per os.

Välkommen till doktor Ebba som fixar det mesta. Se bara så bra det blev.

I dag var det jag som var patient och Wilma var doktor. Jag kan tyvärr inte visa några bilder då mina armar är amputerade. Det gick förhållandevis bra med en mycket bra bedövning. Både intravenöst med Aqua purificata samt smärtstillande tabletter köpta på Lidl.

Jag sökte för brutet ben ...

Hemmiljön gjorde susen

Han fick behålla det han stoppade i sig i går kväll. Han har precis friserat mig och ville gå vidare med dammsugningen. Allt efter en stadig frukost. Skönt!

Hemma för den här gången

Tack för alla kommentarer jag fått här på bloggen nu när Felix legat inne några dagar. Det är ju nu mer i Uppsala ok att ha mobilen påslagen på avdelningen och så gott som överallt på sjukhuset. Gränsen är att man ska hålla sig en meter ifrån teknisk utrustning. Så jag har kunnat använda min lille vän (telefonen) hela tiden när jag varit där. Både bloggat, läst era kommentarer, tittat på film, sms:at med en guldklimp i Avesta m m.

Vi väntade i dag på att få prata med Felix doktor som också opererade honom innan vi ville åka hem.

Det de gjorde den här gången var att "lätta på trycket" så att det ska vara lite lättare att föra upp höger knäskål på något så när rätt plats med hjälp av hans knäskydd och när vi ska träna honom - vi har fått övningar. Det har alltså inte gått att rätta till, stoppat händerna i fickorna och sagt att det var sista gången. Nä, endast en gnutta hjälp handlade det om den här gången.

Vänster ben kan kanske klara sig från fler ingrepp i framtiden om det ser ut som det gör nu. Behöver dock använda ett knäskydd för att förhindra att det vandrar iväg ut åt sidan i framtiden.

Höger måste tyvärr - det visste vi egentligen redan - rättas till med en stor operation när han slutat växa. Då ska de flytta lårmuskelns fäste på underbenet. Det är här de har pratat om att såga av benet och rätta till det ... Jag hoppas på det förstnämnda, att flytta muskelfästet.

Den här gången passade de även på att spruta in kontrast i bäckenet när han ändå låg och sov. Hans höfter hoppar ju också ur led väldigt lätt i vissa lägen. Man har tidigare gjort en slätröntgen som visat att det ser ganska ok ut. Nu såg man att ledkapseln var stor, det samlades en massa kontrastvätska i ledkapseln - tror jag han sa. Mer än vad det skulle göra. Så de förstod att höfterna hade gott om plats att fara omkring där inne. Bäckenet var ok sa han idag, så det verkar ha blivit värre här på senare tid. Där har de inget vettigt att säga vad man ska göra. De måste läsa på, som en annan dr sa på ronden. De hittade inga "övertygande" skrifter om det.

Det vi väntar på nu är en magnetröntgen över ländrygg och höfter för att de ska få en bättre bild av hur Felix är konstruerad och sedan ett återbesök vad gäller den här senaste operationen i tisdags.

Resten handlar om återbesök och uppföljning från deras sida. Vi har fått instruktioner för att hjälpa Felix att sträcka ut sina idag korta muskler. I och med att han går med knäna ur led, så har muskeln på lårets fram- och baksida blivit korta. Detta för att knä ur led = måste gå med böjda ben. Gå med böjda med = måste luta dig fram för att inte tappa balansen. Därav de korta musklerna och hans stil är alltså jättesvankig med böjda ben när han går och står.

Så nu när han har korta muskler så kan han inte räta på sig i stället. Kan inte sträcka ut vare sig ben eller höfter 100%. Där kommer vi in i bilden. Vi ska räta ut det genom att tänja ut dem åt honom. Sen ska vi hålla knäskålarna på plats och böja benen för att det ska bli den lilla gropen i underbenet där knäskålen ska ligga ... om 8-10 år.

Så ligger det till. Idag.

Snart hemma

Efter att ha fått behålla sex rån och två glas saft så var det ok att åka hem. Väl i bilen kom allt tyvärr tillbaka. Nu har vi en trött kille i bilen. Hoppas att hemmiljön gör under i återhämtningen tillsammans med vår vätsketillförsel.

Håll tummarna

Han har inte fått behålla något som ätits. Det blir bakslag hela tiden. Har fått medicin mot illamående nu. Provar med glass nu. Vi får åka hem när maten får stanna kvar ... Tråkväntan!

Mer dropp

Droppet från operationen kopplades bort vid 18-tiden då Felix vaknade. Rån och mjölk stod på beställningen från en glad Felix. Det hördes på tuggorna att han njöt. Dock blev inte njutningen långvarig då rånen inte ville vara kvar i kroppen. Två gånger lämnade Felix kropp tillbaka restprodukter av tidigare intagen föda av lättare sort. Det blev läge att koppla på dropp igen. Hoppas att han repar sig till i morgon. Då kanske vi får åka hem. Under tiden jag skrivit det här har den där vakna grabben på bilden somnat.

Anhörigmat från landstinget

För 50 kr får man köpa mat. Jag tror att maten kommer från landstingsköket i Västerås om jag inte minns fel. Gulaschgryta lät gott. Det luktar gott också! MEN den stora besvikelsen kom när jag tittade närmare tallriken och ser att det nästintill är en vegetarisk gryta med sina två befintliga köttbitar på tallriken. Titta får ni se. De syns nära potatisen.

*host*host*

Självklart finns det inte bara EN guldklimp i vårt liv som jag nyss fått kommentar om ;). Det är ju bara den ENA guldklimpen jag har hos mig. Våra TVÅ andra guldklimpar är hos farmor o farfar.

Välkommen tillbaka

Nu är det klart. Har inte pratat med dr än, så jag vet inget om resultatet.

God natt för en stund

Även om det är tredje gången så har jag inte vant mig att det går så fort när de söver min guldklimp.

Flytkost fram till kl 8

Dagen D är här. Felix är redo så nu hoppas vi att även doktorn är det.