För 6 veckor sedan åkte vi till Uppsala i hopp om att Felix skulle hålla sig frisk så att han skulle bli opererad vilket han blev.
Det var en hel del smärta efter operationen och våra ryggar sattes på prov när vi fick bära Felix i alla möjliga olika ställningar under många många dagar.
Nu har det alltså gått 6 veckor och Felix kunde vara på skolan den sista veckan (förra veckan). Han blev en hejare på att gå med sitt gips. Ingen smärta här på slutet. Bara trött i benet efter aktiva stunder.
Nu sitter vi alltså i bilen på väg till Uppsala för att öppna paketet (gipset) och vi har ingen aning om vad som finns där i. Det är mer skräck än glädje i mina känslor inför paketöppningen. Mycket "tänk om"-tankar.
Tänk om han vrider sitt ben som han brukar och lägger ur knäskålen på en gång. Håller skruvar och stygn fast musklerna eller kan de släppa? Kommer det att göra ont? .......
Ja. Om två timmar får vi se resultatet. Innan vi går in till läkaren ska vi gå upp med en tv med dvd och några filmer till avd 95b där vi låg. Det är förbrukningsvara fick vi ju höra, så vi tänkte skänka det dit. Vi vet ju hur lätt det är att roa sig på ett sjukhus...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar