torsdag 8 januari 2009

Kan man få prata med en människa tack!

Vad ska man säga om sjukvården idag - nu låter jag så där som alla andra som gnäller, jag vet.

Idag ringde Magnus till mig och sa att skolan hade ringt honom då Felix hade börjat att blöda ur det ena operationsärret så att de hade gått till skolsyster och fått det omlagt. Skolsyster tyckte i sin tur att man borde visa upp det för någon annan också.

Jag hade faktiskt i går fotat ärren och tagit med till jobbet och frågat en kirurg om vad han tyckte om det ena ärret som inte riktigt vill läka. Så jag hade kvar korten på jobbet och tog nu dessa in i lunchrummet för att rådgöra med vad de tyckte att jag skulle göra. Söka vårdcentralen eller lasarettet.

Ortopeden, sa de till mig. Inte vårdcentralen - de kommer ändå att skicka oss vidare.
Tack för hjälpen.

Jag gick och ringde och bad att få bli kopplad till ortopedmottagningen så att jag kunde rådgöra
med dem.

"Välkommen till ortomedmottagningen. Du får nu fem val. Tryck 1 för att få en telefontid och bli uppringd av oss. Tryck 2......... o s v.
Jag tryckte 1 - för det var ju mitt syfte med samtalet.
"Vi har för närvarande inte några telefontider lediga. Vi ber er ringa senare." KLICK

Öh.... vänta här nu... Om jag nu skulle kunna få ett litet råd att det inte behövs komma till lasarettet eller om de ansåg att det behövdes ses om
HUR FAN SKA MAN GÖRA DÅ???????
Åka till akuten? Resursslöseri om det hade räckt med ett telefonsamtal kan jag tycka.

Det blev så att det blev ett samtal till vårdcentralen och vi fick en tid till en sköterska på vårdcentralen i morgon. Tack.

Så här med facit i hand och vi nu har sett Felix ärr. Då kan jag tycka att det inte var så illa att man behövde komma till ortopeden, utan det räcker alldeles lagom med en sköterska på vårdcentralen. Jag är ju inte något proffs på att bedöma hur det ska se ut. Men vi har ju sett hur det har sett ut från början.
Men DET har ju inte skolpersonalen. Så när det började blöda så förstår jag och tackar för att de reagerade så som de gjorde.

************************************************************************************

Kvällens måltid bestämdes av Wilma:
Fiskpinnar och potatis.

Vad passar inte bättre än att vara otroligt pedagogisk och låta barnen skala sina potatisar själva (ja - vi brukar vara curlingföräldrar och hjälpa till annars).

Se bara vad de kämpar på mina härliga ungar












Sen var tjejerna så gulliga så jag vill sätta dem på små guldmoln i kväll.


Ebba var med Wilma i badet och lekte. Sen ville de sova i samma rum och bäddade en madrass tillsammans åt Wilma i Ebbas rum. När jag kom upp för att läsa saga så hittar jag det här:

Det är Ebba som sitter och läser kvällssaga för sin lillasyster.
Det är så man smälter!

I vanliga fall så är det så att de övar konflikthantering med varandra varje dag - som alla syskon ska göra. Så när sådant här händer så blir man bara lyrisk....

1 kommentar:

ylvisen sa...

Ja va fan va krångligt! Att man inte kan få prata med en människa!!

Gulliga ungar! Mysigt när dom sitter i sängen och myser, duktig storasyster!