"Anknytning *3401 har semester och återkommer den 11 januari!

Detta ljuva meddelande får man höra om man ringer till mitt jobb nu.

Äntligen får man lite välbehövd ledighet. Det är otroligt kännbart när man är färre på jobbet.
Det har fungerat jättebra även om det har varit tufft. Vi har verkligen fått veta att vi lever.

När man sen kommer hem till barn som vill umgås till 300% så vet man inte hur man ska räcka till. Har sovit en stund här och där för att sedan leka och umgås. Slockna som ett nedbrunnet ljus på kvällen för att sedan ta sig upp på morgonen. Cykla till jobbet och ta det som är mest bråttom med. Hem igen och vara mamma och sambo.

Det tar nog ett litet tag innan jag kan slappna av nu. Men jag ska jobba på det. Börjar nu:

Ska vi va?

Är det så här man "är" nu för tiden?

Att umgås. Att göra saker tillsammans.

Ok, man är i samma rum i alla fall.

Här har vi två ägare till varsitt nytt spel. De har jättekul tillsammans - i samma rum i alla fall. Nu är det tur att dessa två tjejer har andra sysselsättningar för sig andra stunder. Detta är nog bara nyhetens behag och behöver användas ett tag nu. Annars ska ni veta att de är otroligt bra och påhittiga filmregisörer. Allt från nyheter om att Tyskland har blivit bortspolat till en nyvaken arbetarinna som gör allt för att övertyga sin arbetsgivare att hon inte sov när denne ringer och väcker henne.

Själv hade jag faktiskt ett litet Nintendo när jag var liten, så jag vet hur kul det är med sin lilla dosa med knappar på.

Tiiiiidig morgon

04:45 - mobilen ringer.
Bara 5 minuter...

04:50 - mobilen ringer igen.
Jag får en hand på min axel. En lätt skakning.

Dags att gå upp.

På något sätt så funkar det bättre när man bestämt sig för något sådant här. Magnus min älskling frågade om jag ville ha hjälp med bilen. Tanken låg på detta oväder som befann sig utanför väggarna. Men jag tyckte att han gott kunde sova vidare.

Inte Magnus inte. Han klädde på sig och gick ut och skrapade bilen. Pansaris. Så när jag kom ut med en macka i magen och ett glas Yalla som törstsläckare, så sitter Magnus och har värmt upp bilen åt mig!

05:21 - passerar vår ICA-butik.
Vägen är inte plogad och det är väldigt halt och slirigt. Det spelade inte någon roll om jag vred på ratten när det blev mycket snö under däcken. Bilen gick rakt fram ändå.

Jag har aldrig behövt använda passagekortet för att komma in i huset på jobbet. Men det behövdes idag. Lasarettet är ju låst nattetid.

Sen skrev jag operationer som skulle skrivas. Jag hade en plan på att fylla på magen med tre mackor till - men de låg kvar hemma på bänken. Så Magnus fick färdigbredda mackor som tack för hjälpen. Men jag har ett litet lager med skorpor som jag gottade mig med så att jag inte ramlade av stolen.

När jag nästan var klar, skulle bara faxa ut det jag skrivit till avdelningarna, så gick larmet på jobbet. Så nu är jag en erfarenhet rikare av det lätet.

Väl hemma så var det packning inför en vinterresa till Dalarna. Svärföräldrarna väntade.
Jag kan säga att det inte gick fort på vägarna. Det var bra plogat, men jösses vad halt!
Man fick lov att ha värme på rutorna eftersom det som föll ner från himlen frös till is på en gång på bilrutan. Så då kan man tänka sig hur nederbörden betedde sig på vägen. IS!!!

Men det gick bra och vi kom fram hela. Jag hade ett ganska stort behov av sömn kände jag. Så efter en utsökt lunch - lutfisk - så fick jag en efterlängtad sömnstund.

I morgon ska vi ta på de stora kläderna och fara ner på pulkorna som vi har med oss.

God Jul!

Julaftons morgon framför den otroligt fina, välfylliga, Kalle Anka-liknande perfekta julgranen. Där står våra tre härliga barn och har nyss sett alla paket som tomten har kommit och lagt under granen.

Några paket hade han som vanligt lagt i julstrumpan som redan öppnats. Ebba och Wilma har sina julkläder på sig som tomten kommit med. Felix njuter fortfarande i sin pyjamas.
Förmiddagen flöt på i lugn takt. Ingen stress. Skönt. Frukost. Dusch. Förbereda lunchen.

Ja, allt var väldigt skönt. Riktigt skön julstämning. Vitt utanför fönstrena. Min storasyster med familj kom och hade med sig en del av julbordet. Det fixades i köket och barnen suktade bland paketen.

Sen blev det tid att äta. Klockan hade hamnat på 13:15 när vi satte oss till bords. Alla var sig själva. Inget tillgjort eller så. Se bara:

Maten njöts i lugnt takt. Barnen roade sig runt om i huset. Vuxna roade sig i köket med en massa prat.

Klockan blev äntligen 15 då Kalle började. Alla var samlade. Alla kände sig som hemma.

Man gör precis som man känner för det. Vissa satt och andra hade mera lutning på sin sittning.

Klockan slog 16 och Kalle tog slut. Men det var nu det hela började. Väntan på den obligatoriska tomten! Det här var väl enda gången som alla inte var samlade eftersom Magnus packade ut julmaten i boden.

Just då kom han. Tomten! Han hade störtat med renarna i äppelträdet, så tomten kom fram bakom lekstugan.

Här har Felix intagit en trygg plats bakom bordet och ger självaste tomten en vink. Man kan skymta tomtens hand i bild.

Wilma tackade så snällt för morgonjulklapparna när hon fick ta emot sitt paket av tomten här. Till och med en kram fick han. Tomten alltså.

Julklapparna ska testas.

Ebba hade köpt en pyjamas åt Felix. Gissa om den var poppis!

Sussi är med och provar Wilmas nya pennor i hennes nya ritblock. Felix passar på att ligga mjukt.

Ebba har inte varit utan sitt nya Nintendo DSi sedan paketet kom i handen på henne. Jag tror det var en av de största önskningarna hon hade på sin lista. Det såg ut som så i alla fall när hon öppnade paketet.

Eftersom jag stod för fotograferingen så får man lov att trycka på knappen själv i bland. Jag var faktiskt med på julen jag med. Här är det hög mysfaktor med sonen.

Kvällen kom med stormsteg och spänningen gick över i trötthet. För fler än barnen!

En underbart skön jul tillsammans med barnens kusiner. Jag njuter än.

I dag har det ätits mat. God husmanskost (inte julmat) hemma hos morfar och Ella. Wilma har kommit över sin rädsla för hundarna och var mycket duktig på att få dem att äta ur handen. Det brukar de tydligen inte göra.

Väl hemma skulle jag INTE sova. Jag skulle bara sätta mig en stund. OK, soffan var upptagen så jag intog Felix säng med Mora Träsk i bakgrunden. ZZZZZzzzzzzz.

Inte bra, med tanke på att jag ska upp och jobba i morgon. Jag hade en plan på att gå upp kl 5 och jobba bort de operationer som ska skrivas. Sen ska vi till farmor och farfar. Så jag kommer att få vila lite senare på dagen. Ser fram emot att få komma ut och leka lite i snön uppe i Dalarna. För snö ska vi ju få. Så mycket att man inte ska ut på vägarna. . .

God fortsättning gott folk

-18° C !!!

Åh fy tusan vad kallt det var här ikväll!

Jag och Magnus fick hjälp med barnpassning efter att Magnus slutat jobba. Vi gjorde stan och såg till att avsluta julklappshandeln. Eftersom man ska gå i affärer så klädde jag mig inte så varmt. Shit vad kallt det var mellan bilen och affärerna i höstkläder!

Sen for vi ut till ICA Maxi och handlade julmaten. Alldeles perfekt tid. Efter kl 20. Det var som en vanlig lördag. Lagom mycket folk. Ingen direkt hets och trängsel med stångande människor som ska åt den perfekta julskinkan i just sin bestämda vikt.

Sen kom det. Köldsmällen.

Det gjorde ont i kinderna på väg till bilen. Iklädd min höstjacka (ja, jag är ett riktigt dumhuvud ibland!). Det var då vi konstaterade att det var -18°.

Men när vi kom hem så hade Ebba, farmor och farfar ordnat med glögg som värmde så gott. Även varma mackor fanns att förgylla magsäcken med. Mums!

Nu ska jag natta mig själv. I morgon väntar en stund på stan då Ebba och Wilma ska klippa sig.

Hjälp och pyssel

Tänk vad bra man kan ha det. Det märks att mina barn känner om det är saker som verkligen behöver hjälpas till med utan att man behöver ta en konflikt. Som nu när Felix har över 39 grader och är mer än bara hängig. När jag igår bad Ebba om hjälp med att hämta Wilma, så gjorde hon det så gärna. Hon fick vänta på dagis medan Wilma åt färdigt mellis. Här ser man när de kommer hem tillsammans. Jag såg när det kom en bil och hur Ebba stannar och ser till att Wilma går in till kanten.
Mina härliga ungar!

I dag kände jag inte för att Wilma skulle vara på dagis då ändå vi andra var hemma. Ebba har ju jullov och Felix fortsätter med sin feber.

På eftermiddagen fick jag tummen ur... och tog fram pepparkakshuset som skulle snickras ihop. Garneringen av bygget fick barnen stå för. Felix var med även om det var mindre aktivitet på honom. Han stundom sov och kikade på tjejerna.




Det roligaste är nog att möblera världen där alla tomtar och lucior ska bo. I år köptes det även snöbollar till tomtevärlden. Det blev en snölykta och en snöborg som de små liven kunde leka i.

Det fanns även tillgång till en skridskobana i år. Där har vi luciatåg på isen för tillfället.

Nu är det inte lag på att det ska se ut så här under resten av julen. Det här är tillåtet att leka med. Något som Wilma i år har hittat som favoritlek.


Sen måste jag bara visa vad som hände efter det att tomtevärlden var klar och jag kom med det glädjande beskedet att det ska städas också. Mindre muntert men det gjordes dock under tysthet.

Under tiden som det städades kom jag på att Magnus och jag har fått ett presentkort från Ebba. Jag letade reda på det och fyllde duktigt i det. Knackade på bordet för att få fram Ebba därifrån hon höll på att dammsuga och visade henne vad jag hade fyllt i:

Hon bara skrattade och jobbade vidare med hallen och vardagsrummet.

Tack för hjälpen!

Senaste dagarna har vi...

Man ska inte säga att vi har varit förskonade från sjuka barn. Då är det någon liten rackare som hör detta och puttar in lite bassilusker i familjen.

Nu är det Felix som har feber och ett uruselt välmående. Man kan ju helt klart nästan till 100% säga att det är virus eftersom han står på ett bredspektrumantibiotika sedan i somras. Det han går runt på just nu är vatten och bröd (rån). Jag har precis jublat lite inom mig eftersom ett rån slank ner i magen. Annars brukar de får ligga fint bredvis som skådebröd.

Men nu är det ju så att läkartider i Uppsala växer inte på träd, så i går stoppade vi i honom febernedsättande och for till det planerade läkarbesöket med dr E och en ditkallad plastikkirurg som skulle få ge sitt förslag till hur vi gör med såret som inte vill gå ihop.

Wilma fick följa med och hon skötte sig exemplariskt denna gång. Trots ett tråkigt rum att vänta i. Dr E kom och pratade lite. Plastikkirurgen skulle bara operera en liten stund. Han söktes för att få höra att vi väntade. Inget svar på sökaren. Han söktes tre gånger - inget svar. Sen kom dr E in och sa att den doktorn hade varit en av de 170 besökare på akuten dagen innan då han ramlat och gjort sig illa = ingen plastikkirurg kom alltså. Med andra ord så var detta ett helt onödigt besök i Uppsala. Eller, det förstås, vi fick ju önska dr E en god jul i alla fall. Så nu väntar vi på en ny kallelse.

På kvällen hade Felix 40 grader.

I tisdags fick även Wilma vara hemma då Felix gick sta och kräktes på morgonen. Detta med tanke på att man inte ska dra magsjuka till dagis.

Det var ju i tisdags som snön visade sig i sin enorma mängd. Härliga snö. Därför fick Wilma gå ut en stund själv för att få känna på det härliga vädret. Jag stod inne och tittade på henne och Felix låg på en madrass. Gissa om hon hade kul den stund hon var ute!

Nu på morgonen så hade vi fortfarande en jättehängig Felix. Men nu är det så att det inte spelar någon roll hur hängig man är när man sätter på en DVD med Mora Träsk. Man kan inte ligga och titta på det. Då måste man sitta. Så jag fick bära honom till stolen så att han kunde få sitta och titta på de två sjungande farbröderna. Vatten och bröd finns självklart på plats utifall det skulle slinka ner. Vilket det har gjort medan jag suttit och bloggat - JUBEL!!!

Toapapper, tvål för nylonstrumpor och en liten burk kaffe från Co op

Det är det senaste jag ropat in och vunnit via Tradera.

Topsen har jag lagt dit själv! Dessa är inte antik - tvärt om. Helt oanvända. Jag lovar.

Felix säger ifrån

Det var just vad som hände för några dagar sedan.

Detta kan man läsa om HÄR, Ebbas Blogg

Kolla även in de där gulliga djuren som Ebba visar. Ett sätt att virka djur.
De är så himlans söta. Jag vill också kunna sådant. OM jag skulle sätta mig att testa det så blir det nog bloggen som får vila ett tag.

Julstress? Gissa!

Tja, det är väl på sätt och vis vad man gör det till. Om man stressar upp sig och rusar planlöst omkring eller om man tänker till lite och betar av lite i taget.

Gud så enkelt det lät det sista. Jag är nog lite av båda sorter. Jag behöver verkligen en lista. Men sen är det som om man har släppt ner mig i en stad jag aldrig varit i förr. Förvirringen är total.

Men det är kul också. Det hade varit lite roligare om man hade haft några timmar extra varje dygn. Det är mycket som fångar ögonens intresse och vilja att köpa en liten present åt någon. Sen ringer mobilen och Magnus undrar om jag är klar med min lista. Hm. Den har knappt blivit berörd... Ändå står man där med några kassar i handen. Det var ungefär så jag kände mig i söndags när jag betade av lite på listan.

Kvällen innan, lördagkvällen, hade vi nog den mysigaste lördagkvällen på länge. Vi pysslade tillsammans i vardagsrummet. Det klipptes, klistrades och målades på julkort som kommer att sändas ut till släkt och vänner. En riktig höjdarkväll. Felix hamnade i säng kl 22 och Wilma en halvtimme senare. Ebba hamnade i säng ÄNNU senare. Undrar varför barnen var sega under söndagen. . .

Efter min runda runt staden så var det dags att fortsätta julpysslet - julgodis!
Jag fick hjälp med att röra i den smälta chokladen och att slicka av skedarna när man hade haft i röran i bakformarna.

De där rostade mandlarna på plåten är väldigt svåra att låta bli. Man MÅSTE ju bara smaka av dem. För man kan ju inte bjuda på något som smakar illa!

I dag, måndag, var det dags för lucia x 2.

Ja, tyvärr var det lucia för både Felix och Wilma på samma tid.

MEN!

Eftersom Felix för andra året i rad blev sjuk, så blev det ingen lucia alls för honom. Jättetråkigt.

Desto roligare för Wilma som fick fler besökare till dagis för att titta på henne.

Efter en mycket fin uppvisning med sång och många luciaklädda barn så bjöd dagiset (ja, jag vet att det heter förskola, men för mig är det ett dagis) på skink- eller ostsmörgås och dricka. Mums.

I morgon vabbar jag. På onsdag var det planerat att vi skulle till Uppsala, men vi får väl se hur det blir med det...

Onsdag: semester

Hinner inte blogga så mycket då jag har semester och, som Sören säger, har ett mellanrum.

Jag gör det som faller mig in alltså. Avvikande från vardagen. Jobb alltså.

Klockan har precis passerat 12-sträcket och jag har den tredje tvätthögen i tvättmaskinen på gång. Den nya tumlaren gör sitt jobb - torkar jättesnabbt = jättenöjd! Jag har rensat lite i garderoben (min), kvällsmaten står och puttrar på spisen. Jag bloggar, kollar Tradera, dricker kaffe. Nu är mikromaten färdig att inmundigas.

Jag måste med andra ord ila här ifrån.

Ha det bra - det har jag!

Det går att klicka på bilderna för att få dem större. Då ser ni vad Wilma har skrivit!

Wilma har kommit på det

I dag kom Wilma på det. Koden att skriva ord. Att lyssna på hur ordet låter.

Intresset har funnits där ett tag och hon har skrivit namn på familjen och kompisar. Sen har hon frågat när det gäller andra ord.

Hon började likadant idag när hon satt vid datorn och "skrev" som hon brukar vilja göra. Att bara vara inne i ett Word-dokument och trycka på alla tangenter som finns i en sörja av oordning.

I dag kom frågan:
- Hur skriver man god jul?

Det tog ett tag innan jag gick till henne för att berätta det. Då hade hon redan börjat med ordet "god". Man såg självförtroendet steg i skyarna när jag berömde henne och hon märkte att hon kunde skriva själv. Härifrån fick man inte hjälpa henne utan hon kämpade på själv med ett brev till tomten.

Så här blev det:
Har ni svårt att tyda vad det betyder så får jag be er ta fram barnasinnet och säga orden som det står, då funkar det nog. Jag vet för den delen om det syns över huvud taget här, eller om det är för liten text.

Mycket stolt fick hon ut sitt mästerverk i skrivaren och skulle posta det till tomten. Så då fick hon skriva på kuveret också:

Det är så man får tårar i ögonen så stolt jag är. Vilken lycka hon strålade efter detta jobb.

************************************************

För övrigt så fortsätter vardagen hos oss. TV-tittande finns inte med på schemat om man säger så. Det finns däremot annat att göra.

Ja ja ja, jag vet att jag sitter en hel del framför datorn!

Det är lite av Tradera-feber för tillfället. Både säljer och köper. Alla blir nöjda och glada.

Kolla bara här vad jag ropade hem för 260 kr inkl frakt:

En enormt nöjd Ebba finns inuti dessa varma och hela kläder.

I morgon sätter jag ut lite mer på tradera till försäljning. Jag har ju bokat in semester - gu så skönt. Men sen ska jag sätta full fräs på tvätten igen. Det har inte gått så snabbt i tvättstugan under en månad. Ja, så lång tid tog det att få hem den där torktumlaren från den där f-bannade affären som vi inte har lust att besöka igen. Men i morgon ska det premiärtorkas i den. Å så kul jag ska ha på min semester.

Helgaktivitet

Efter lördagens gympa så blev det pepparkaksbak i den gula trävillan. Alla mina barn + Ebbas kompis Emma skapade med sina händer.
Full koncentration

Lyssnar på samtalet som bedrivs runt bordet samtidigt som fingrarna jobbar fram blivande pepparkakor

Formen på bordet är endast en symbol för vad man KAN göra med degen. Men Felix behöver inte några formar till sina skapelser: bollar.

Det är med stor noggranhet och koncentration det skapas i köket.

Resultatet efter en trevlig stund runt matbordet. Det är, från vänster, Wilmas, Felix och Ebbas utomordentligt väldoftande pepparkakor.

I dag, söndag, åkte jag, Ebba och Emma till stan och julhandlade. Ebba och Emma gick själva på stan och jag hade en egen stund - tillsammans med övriga västeråsare. Magnus skulle ta Wilma och Felix till Upp & Ner-gympan som BÖRJAR KL 13:30!!! Men inte enligt Magnus minne. Då börjar det kl 14:30. Ja ja, de kunde vara med i en halvtimme i alla fall.

Söndagskvällen avslutades med läxa. I alla fall vad vi tror att Felix har i läxa... Vi har sett att bokstaven A finns på skoltavlan. Så då fixar vi läxpapper hemifrån.

Intresset är svagt för tillfället hos Felix. Men vi tror att det är för att det är något som vi som föräldrar "hittar på" att göra åt honom. Det är inget som han har haft med sig hem från skolan. Tror det skulle bli en annan känsla om läxan kom från skolan och att han sedan fick ta med sig resultatet och redovisa det för läraren.

Wilma däremot gillar att hänga på med den hemmagjorda läxan. Hon älskar att rita och färglägga.

Vilken gåva!

Oj oj oj, detta är vad man hittar när man tittar runt på andra bloggar.

Tänk om man hade en sådan här gåva!

Här kommer en film på Felix när han roade sig under tiden Wilma och Magnus tränade gympa på föräldraträningen.

Efter några hopp ner i gropen så tittade Felix upp mot mig och en glugg lyste i munnen. Första framtanden hade hamnat i gropen. Men jag hittade den! Så den kunde stolt bringas hem och stoppas i glas till tandfén.

Ett axplock ur vardagen

I förrgår satt jag och la in ett inlägg med bilder och filmer. Bara en film kvar, så vill inte datorn komunicera längre. "Svarar inte" står det uppe på den blå randen. Klockan var redan på tok för mycket för att jag gladeligen skulle göra om allt igen. Det tar dock lite tid att ladda upp filmer här på bloggen. Om det är bloggen, nätet eller vår bensindrivna dator som är seg - det vet inte jag. Jag valde att stänga av skiten och gå och lägga mig.

Nytt försök till att visa att vi inte har långtråkigt och sitter och pillar oss i naveln framför tv:n i hopp om att en händelse ska hoppa på oss.

Det är så vardagliga saker som matlagning ...

... dukning så klart.

Det tillhör ju inte vanligheten att man får sådan här bra hjälp. Dessa stunder är unika och man får passa på att suga i sig av hjälpen.

Wilmas gympa hade föräldraträning för första gången. Då är föräldrar välkomna att vara med under en halv träning (det räcker kan jag lova) och prova på vad vi utsätter barnen för *flinar*.

Under uppvärmningen så har man något som heter spindelhängande. Det är det Magnus gör alldeles utmärkt här. Wilma tar till en jobbigare övning som kallas för mellanspindel. Där hänger man med benen upp i luften mellan armarna. Prova själva. Det räcker med 10 sekunder till att börja med.

Sen går man över till gymnastikövningar. Hoppa från de blå kombiplintarna, ner på trampetten och upp i handstående som Magnus gör här.

Att stå på en kombiplint och falla raklång ner i gropen är ju inte så svårt. Men det handlar om att våga hålla kroppen rak och spänd hela tiden med armarna korsade framför kroppen.

Sen har vi varit på simavslutning hos Wilma. Ebba och jag var där och kunde leka lite i vattnet innan hon fick visa vad hon hade lärt sig.

Innan Wilma började på simlekis så var hon inte så van vid bassänglek. Det var ett måste att ha simpuffar på armarna och hon var helst inte under vattnet med huvudet.

Men efter denna termin på simlekis så kunde en stolt Wilma gå och kvittera ut Baddaren!

Hon har varit i bassängen utan simpuffar hela terminen och kan nu vara en del under vattnet utan att tycka att det är obehagligt.

Felix och Magnus kunde inte vara med på uppvisningen. Eller, Magnus kunde ju, men Felix var inte läge att ta med till badhuset. Han har fortfarande sitt sår som vi lägger om med Ättiksyra varannan - var tredje dag, Aquacel-kompresser och Heracillin om dagarna.

Felix har ju något att visa! Eller rättare sagt så har han färre saker att visa:

Grabben har gått sta och tappat två tänder till och därmed blivit 20 kr rikare. Tack för det tandfén.

Inte gick det att lägga upp filmer här igen. Dåligt tankad dator kanske. Vem vet.

Nä hä...

Så fanns inte ork och tid att öppna mig för världen i dag heller.

Viljan finns. Men sen är det stopp. För inte är mitt liv trist och händelselöst inte. Nä nä nä. Musten går liksom bara ur en. Så då får bloggen stå här och sukta på några fler bokstäver bäst den vill.

Själv ska jag snyta mig, duscha, borsta tänderna och ta mig ner i sängen.

Kom på nu - så här innan jag avslutar...

Snart firas det ett år! Ett år sedan bloggen blev till. :-)

Tyst var det här

Det känns som en evighet sen jag var här inne. Fyra dagar sedan det senaste inlägget.

Så varför hänger jag inte framför bloggen som jag är så beroende av?

- Har inget att skriva om?

- Har häcken full med andra saker?

- Har barn som jag hellre lägger tiden på än att häcka vid datorn?

- Orkar inte?

- Häckar framför andra ställen på datorn?

Ja, det är fritt fram att börja gissa.

Hej så länge!

Tänk vad härligt att få känna sig speciell

...även om det bara rör sig om ett par minuter.

All uppmuntran är positiv.

Jag vill skriva men får hålla i mina fingrar

Jag känner ibland att jag vill skriva av mig saker och ting. Som lite terapi när det är olika känslor som far igenom kroppen. Man ska inte hålla inne med jobbiga saker har jag hört. Då kan man få hjärtinfarkt.

Men hur det än är så kan det bli så fel om man skriver allt man har i huvudet här på bloggen. Jag känner ju många som läser här, men jag vet inte om jag vill berätta allt om det som far som pingpongbollar i hjärnsubstansen här på bloggen. Det kan bli lite tokigt då. Vem vet om det når folk som inte borde få reda på saker bara för att jag har behov av att avreagera mig.

Nä, jag tror jag tar ut mina tankar från den här dagen på väl utvalda personer i mitt liv - IRL.

Jag börjar med Magnus.....

Vad står det i din inkorg?

Jag inspireras av Ylvisens inlägg där man ska svara på frågor, men får inte svara hur som helst utan bara det som står i inkorgen i mobilen!

1. Tag fram din mobil.
2. Gå till inkorgen.
3. Svara på frågorna genom att skriva första meningen i sms:en.

Fråga 1: första meningen i första sms:et
Fråga 2: första meningen i andra sms:et, o s v

1. Vad skulle du säga om din partner var otrogen? Härligt att det ser bra ut, jag är faktiskt lite sugen på det huset.

2. Vad säger du alltid till din bästa kompis? Nu är vi på väg hem :-)

3. Vad är det första du säger när din kompis blivit påkörd av en buss? Det går väl bra.

4. Vad är det fulaste du skulle kunna säga åt din fiende? Tja, är ni bokade på lördag kväll?

5. Vad säger din mamma innan du går och lägger dig? Var det blindtarmen?

6.Vad skulle du skrika om du vann en miljon? Jag har ett problem...

7. Vilka ord skulle du säga till gud om du träffade honom? Tja, bokat 8 jan 2010 kl 16:30 till dig och 15:00 till mig, kan du?

8. Vad vill du höra mest av allt? Går att ringa oss på 319408.

9. Vad kommer bli dina sista ord vid liv? Ja, avd 64 rum 38.


Det här tyckte jag var kul!

Testa du med, så man får lite kul här i vardagens stress.

Ja se barn...

Titt som tätt kan man finna en hög med tygstycken liggandes i huset. Speciellt när det har varit lördag, tisdag eller onsdag. Det är då Ebba har träning och det kan hända att tiden är knapp.

Så knapp att man tar sig ur sina kläder på många olika sätt. Som här till exempel:

Är det det som kallas för "allt-i-ett"-plagg? Ett par byxor, halvt om halvt ut och in, med en klump längst ner som är en boll av strumpan fastsittande i respektive benände.

Jag är imponerad av sättet att klä av sig. Bra jobbat Ebba!

Tävling pågår

Just nu pågår en städtävling på nederbotten hos oss.

Ebba har kört sina 10 minuter redan och nu har hon sagt att hon ska hjäpa syrran med hennes 10 minuters städning.

De får bara 10 minuter på sig att plocka saker som är deras och stoppa det i en papperskasse som sedan ska tas upp på sitt rum. Det känns som om det är första gången de är sams i dag. De har jätteroligt när de plockar.

Vi föräldrar njuter av den underbara synen av att mycket plockas bort utan protest. Målet är att vi ska slippa julstäda inför helgen då det ska pyntas här. Annars brukar det vara så att det går åt många timmar till städning innan julsakerna kan tas in från förrådet.

Nu ska jag surfa en snabbis medan barnen städar... *njuter*

Min hjälte!

Jag visste att jag hade träffat den rätte!

Finns inte ord...

Tänk vad man kan oja sig för allt och lite till. Med all rätt många gånger. Alla är vi på olika nivåer i livet och har det olika lätt/jobbigt. Så det är helt ok att oja sig ibland. Bara man inte glömmer bort det positiva man har i livet. För även om det kan vara ett rent helvete vissa dagar, så finns det en hel del bra också. Bara man tar sig tid, att man bromsar/tvärnitar, och tänker till lite.

I dag visste man vad som väntade på jobbet. För de 300 diktaten som vi lämnade i fredags har ju inte trollats bort och blivit färre. Mycket riktigt så låg där 350 diktat i datorn och väntade på att bli skrivna av oss. Vi oumbärliga sekreterare. Sen ska gudarna veta att det finns envisa doktorer som proppsar på att diktera på band. Så dessa diktat syns ju inte i beräkningen. Vi har helt enkelt tappat greppet på jobbet. Åtminstone två av oss. Eller vad säger du K?

När jag lämnade jobbet så var det inte med en avslappnad kropp man tog sig till dagis för att transportera sig till badhuset igen. Man har liksom ångan uppe från det att man kom till jobbet och sedan forsatte mot nästa aktivitet. Simskolan. Här kan jag se framför mig hur flera lutar sig tillbaka i stolen där ni sitter och läser min blogg och tycker att det är självförvållat att vi bokat in yngsta dottern på simskola. Ja ja mensan! Det har vi och det känns j-vligt bra att vi kan låta henne gå på simskola. Det är inte alla som har råd eller arbetstider som passar in att vara på badhuset kl 16 varje måndag. Men det kan vi. Sen kände jag inte för att simma denna dag. Till att börja med i alla fall. Men det var för att jag var ganska slut i kroppen efter jobbet. Mest psykiskt tror jag. Men det ter sig ju fysiskt har jag lärt mig en gång i tiden.

Det blev i alla fall så att jag hoppade i badet och simmade 500 meter. Skönt. Känns som en urladdning att få ta i lite och bli av med en del negativ energi som samlats under en tid.

Annars är måndagarna underbara när jag och Wilma åker till simskolan. Jag har sagt det till henne så många gånger hur härligt det är att åka bara hon och jag. Riktig kvalitetstid. Ingen som avbryter i våra samtal. Mystid mellan mor-dotter.

När vi sen kom hem och tröttheten springer i kapp mig igen, så längtar jag enormt till att alla nattrutiner är avklarade och jag själv kan natta mig. Wilma kom bara på att hon var hungrig innan hon skulle nattas. Hm. En sådan där "nu får jag stanna uppe lite till - grej" från hennes sida. Men ok, hon fick lite kvällsfika. Ebba passade också på att äta lite. Felix var uppe och nattade pappa... eh, f'låt, jag menar förstås tvärt om.

.

När vi satt vid matbordet så sitter jag och tittar tyst på mina barn. Helt underbart att se dem där. I bland känns det som om livet består av konflikter varje timme. Trots och gnäll. Sen finns det stunder som de kan vara som små änglar med varandra och mot oss föräldrar.

Jag är lyckligt lottad till att få ha allt det som det innebär att vara förälder till dessa tre goa barn. Oavsett humör.

.

Det jag tänker på här är att livet på många andra ställen är så f-bannat orättvist. Det är inte alla som har det så bra som jag har det. Mina tankar går till en liten flicka som jag känner lite på avstånd om man kan säga så. En flicka som har haft cancer sedan hon var 1 år. En flicka som kämpat med operationer och behandlingar. Däremellan har hon varit denna lilla flicka som alla andra barn, vill leka och upptäcka världen. Denna lilla flicka .......... usch, nu gråter jag..... kommer inte att bli så gammal. Det finns inget mer att göra. Kommer hon att få uppleva julen? Det vet man inte. Denna lilla flicka är 4 år. Jag kan se henne framför mig då jag såg henne för några månader sedan. Pigg, lekfull och med ett barns varierande humör. En härlig syn. Nu gör det bara ont i hela mig när jag tänker på henne och hennes familj.

.

Så jag satt gärna med mina barn här i kväll tillsammans vid matbordet och njöt av dem. Njöt av vad jag har. Det finns så många som betyder så mycket för mig som finns runt om mig. Man får vara rädd om dem - och sig själv förstås.