Hääääärliga vår - det är nog bara jag som skriver om det idag....

Nä. Det tror jag inte ett dugg på.
Den här vårkänslan är enormt efterlängtad. Att bara kunna stå stilla och höra hur vattnet rinner förbi fötterna där man står på cykelvägen bredvid vårat hus. Att se hur solen torkar asfalten. Att känna värmen i ansiktet.

Det var inte särskilt svårt att få ut familjen i dag.
Lunchen blev korv med bröd. Den ena grillmästaren i familjen (vi delar på den titeln, jag och Magnus) får mjukstarta med en engångsgrill.



Sen hade vi dukat upp alla ateraljer på ett gamalt skrivbord som har fått sin plats utomhus. Detta var platsen för korvkiosken där Wilma jobbade febrilt att förse hungriga människor med korv och bröd samt en kall och god dricka.

Korv och bröd var det ja!

Vissa äter bara en del av det som bjuds.

- Här mamma, sa sonen och gav mig ...... resterna när han travade fram till "korvmojjen" igen.

Som efterrätt fick man den hemmagjoda sockerkakan. Bakad av Wilma och mamma - mest Wilma. Resultatet, förutom en god sockerkaka, var en nöjd mamma och Wilma som hade en stund för oss själva. Ebba hade kompis Tove som hon lekte med, och Felix och Magnus var nere på stan och friserade Felix. Så då blev det en skön stund för mamma + minsta dotter.

Söndagkvällen innebär läxläsning med Ebba. Engelska och Svenska. Hon är jätteduktig på detta. Det blir i sin tur en liten egen stund för mamma - äldsta dotter.

Ibland blir det suck, stön, hårda slag med pennan i pappret, när hon inte kan glosorna. Medan andra gånger skrattar vi tillsammans när man skämtar till det och fular sig lite på engelska.

Det brukar alltid bli bra i slutet.

Det som var jättetråkigt i helgen, var att vi skulle ha varit iväg och träffat några trevliga människor som också har barn med Downs syndrom. Men det var en del otrevligheter som gjorde att vi inte kunde träffas. Jättesynd.

Så vi lär väl läsa varandras bloggar i stället - tills vi ses en annan gång.