En helg ensam med tre barn..... eller??? nähä... Men va.....? Åh, jösses!!!

Det var ett tag sedan som Magnus sa att han ville åka och fiska den här helgen 25-26 april.
-Äntligen! tänkte jag. För det är så sällan som han säger att HAN vill göra något som HAN har stort intressa av.

Då var det bara för mig att ladda för en helg med tre barn. Ingen bil skulle jag ha. Min inställning skulle vara enkel. Inga måsten. Bara vara.

Magnus ville åka ganska tidigt på lördagmorgon så att han skulle hinna vara ute ett tag. Så han gick upp och åt frukost. Packade (sa han). Kom upp till mig i sängen strax före 8 på morgonen och sa att han tänkte åka. Barnen satt vid frukostbordet och åt.
Puss puss på alla. Vink vink. Där for bilen och pappa iväg. Helgen hade startat.

Ingen ovanlig frukost utan det var lite prat och jag åt min fil och drack mitt kaffe.
- Röda bilen! sa Felix (farmor och farfar har röd bil)
- Nej, pappa åkte den blåa bilen, sa jag. (Vi har en blå bil)

PLING PLÅNG!!!

Vem f-n ringer på dörren så där tidigt?!
Wilma springer mot dörren, men jag hejdar henne ifall det är någon galning (vi bor ju inte på så roligt område, så man vet aldrig)

Dörren öppnades av den som ringde på:

Barnens farmor!!

-Hej! sa farmor.

- ............................, sa jag = ingenting! Mitt redan långsmala ansikte var ännu smalare och nu med en mun som såg ut som hålet på en fågelholk.

- Vi ska hämta Magnus, sa farmor.
- Men han har åkt, sa jag.
- Nä!!! Men de ska ju fiska, ska farmor.

Nu stövlar farfar och Magnus in genom dörren. Magnus har ett stort leende och säger:
- Jalla jalla. In i duschen för om 1½ timme ska vi åka och då ska du ha packat.

Blodet i min kropp hade halkat ner till fötter och händer, så jag var alldeles klibbig. Jag kom liksom inte någon stans.

I ett töcken klarade jag av duschen och packningen. Sen blev det puss och kram till barnen när vi tog taxi ner till stationen.

Det här har alltså Ebba vetat om och hon höll på att få hjärtsnurp när hon såg farmor och farfars röda bil komma. Det var säkert den som Felix också kommenterade vid matbordet.

Vi satte oss på 10-tåget till Stockholm. Sen en taxi till hotell Birger Jarl. Nu hade vi några timmar att spendera på tu man hand i storstaden. Vi började med en fika. Cappuccino och grillad chiabatta. Formen på cappuccinons yta är just vad jag känner för min Magnus.

Kärlek!

Att få vara tillsammans bara han och jag, hör inte till vanligheten. Så detta är så underbart så att det inte finns ord som räcker till.

Det blev några shoppingkassar. Ingen stress. Bara njutning. Magnus och jag.

Nästa paus innehöll kaffe, vatten och ett glas vin.

Det var en liten extra paus då vi var på väg tillbaka till hotellet för att göra oss iordning inför kvällen.

Hotell. Säng. Sköna lakan. En tv i lagom höjd. En stund i horisontalläge innan det var dags för...

... ett bad!

Mummelimumma vad skönt.

Fortfarande ingen stress. Utan det var en stunds avkoppling i vattnet innan det var dags att gå till en Italiensk restaurang och inmundiga en underbar måltid.

Först satt vi ute och drack vin och åt förrätten.

Bruschetta med buffelmozzarella och parmaskinka, låg på min tallrik.

Buffelmozzarella, oliver, tomater, ruccola och basilika låg som förrätt på Magnus tallrik.

Sen blev det lite kyligt, så vi fick inta huvudmåltiden inomhus. Oxfilé på en liten bädd av tryffelsås, timjanpotatis och en liten ankleverpaté.

Det sistnämnda skulle jag hoppa över tänkte jag. Men eftersom jag aldrig har smakat anklever, så måste man ju prova. Det gick i! Det smakade inte alls som den lever man fick i skolan som jag trodde. Lite nötsmak var det.

När jag satt med kameran och fotade maten så kom en servitris och sa att han kunde ta kort på oss.

-Jag fotar och ni betalar extra, sa han med skratt.

Sen bar det av till nästa höjdpunkt.

Jag har aldrig sett något så bra. Händerna pirrade efter allt handklappande. Ögonen tårades emellanåt - av enorm glädje.

Så underbart duktiga skådespelare. Vilka sångröster! Vilken humor!

Magnus hade bokat in oss till "Elvis" med Glada Hudikteatern.

Underbart! Ett minne som kommer att sitta i den leende delen av mig lääääänge.

Vi anlände hotellet strax efter kl 22. Mätta och exalterade av föreställningen. Att få krypa ner mellan lakanen blev som en skön punkt efter denna händelserika dag.

Kl 09:00 vaknade jag. Dags att i lungt tempo fixa iordning sig och gå ner till min favorit på hotell:

Frukosten!

Åh, vad jag älskar hotellfrukost. Här fanns det massor att välja på. Jag tog av det mesta (som vanligt).

Det som inte fick plats var våfflor, prinskorv, köttbullar och ägg. Annars fick jag med allt.

Dagen fortsatte i affärer i Stockholm. Men kaffepaus och liten lunchmacka + starköl (en söndag, fniss....)

Några kassar rikare (en del pengar fattigare) och en upplevelse med Magnus under denna helg, så kom vi hem till förväntansfulla barn kl 17:30.

Jag hoppas att ni har kunnat läsa denna text med ett leende, för det är så jag har skrivit det.

Jag som hade laddat för en helg tillsammans med mina tre barn. Det fick farmor och farfar ladda för istället.

Tack snälla Ulla och Anders för att ni var hemma hos oss och var med våra barn när er son kunde ta mig med på detta äventyr.

Magnus! Har jag tackat dig nog för den här helgen? Jag vet inte hur mycket jag ska tacka. Men jag hoppas att du känner hur mycket jag älskar dig. För det är SÅÅÅÅÅ mycket!!!