Herman är uppäten

För åtta dagar sedan knackade det på dörren av två personer med huvan uppfäld. Klockan var lite åt kvällningen och jag och Ebba satt framför TV:n. Tankarna gick till att det var några ligister som var ute efter bus.

Men icke då. Det var bara Ebbas klasskompis och hennes mamma som stod utanför. När jag öppnade dörren så stacks det en plastbytta i handen på mig. Med plastbyttan fanns ett brev.
Ett brev från Herman.

Denna sörja som låg där i plastbyttan hette alltså Herman och behövde omtanke och lite mat under åtta dagar. Tydliga instruktioner på hur Herman skulle överleva fanns. Det fanns alltså stor risk att Herman skulle dö om man inte följde bruksanvisningen.

I dag var det Hermans sista dag hos oss. Han har stått på bänken i köket i åtta dagar och behövde sin sista måltid. Fick sin sista smörjelse i en varm och skön ugn i 50 minuter innan detta togs fram:
Det här är det som blev kvar av Herman efter att familjen smakat på honom.

Fick höra att han kunde vara lite torr, så jag tryckte ner tätt med äppelskivor i honom, hade på socker, kanel och hyvlade på smör. Riktigt smör...


Det blev klart godkänt av barnen. Ja, vi vuxna var inte heller nödbädda och tog om en liten bit. Vi hade även en vaniljsås på lager som kom väl till pass.

Det här är resterna efter en stund...

Felix är faktiskt inte ett dugg sur. Även om det ser ut som det. Han fångades bara så här när jag sa att han skulle dra in tungan.

Som avslutning på dagen så var det dags att väcka studsmattan. Felix och Wilma fick provstudsa lite försiktigt innan de gick in och sussade. Själv stannade jag ute och satte upp skyddsnätet som ska trocklas fast i små hål med skosnören. Tog en timme...