Äntligen...........

.............. såg man en Felix som gladeligen stoppade mat i munnen och åt med god aptit.

Det vet man ju själv när man varit magsjuk. Inte direkt sugen på en saftig biff och en fet sås direkt. Blä!

I förrgår gjorde jag ju ett försök med att ta ut honom och Wilma på en promenad till dagis för att säga att Wilma skulle komma dagen efter. Jag fick dock konka hem en låg Felix som hamnade på toa efter den promenaden på några hundra meter. Jätteont i magen. Sen en stunds vila på madrassen, så var han lite piggare. Men bäst att vara hemma en extra dag.

Man vill ju inte vara den som är boven till onödiga smittor och skicka barnen för tidigt till skola/dagis. Speciellt inte när man pratar om magsjuka - hualigen....

I dag gick promenaden bättre. Jag åkte bort och hämtade Wilma för att ta oss till simskolan. När vi kom utanför grinden så kommer en lycklig Felix med sin nya rollator och pappa i eftersläpet. Till sin stora förtvivlan så fick han inte följa med i bilen hem. Vi skulle ju bada, jag och Wilma. Felix absolut roligaste aktivitet. Där står han med tårar i ögonen och ser oss åka iväg.

Känns i mammahjärtat.....

Å andra sidan får ju Wilma den tid hon verkligen behöver med bara en förälder.

Tänk om man kunde klona sig. Jag har ju receptet på kloning hemma faktiskt. Vi klonar ju Herman. Vi har alltså en till Herman hemma hos oss som vi tar hand om.

Men det förstås, Herman ska man ju äta upp när han är färdigklonad. Det slutet vill jag ju förstås inte vara med om.

Herman behöver lite mat, så där en var tredje dag. Varje dag ska man röra om honom så att han får luft och inte dör.

Nu är jag ju lite mer matglad än så och kräver dock mat oftare än var tredje dag...

Jag kanske får satsa på att bli en Herman i mitt nästa liv.