I fredags när jag kom till dagis så sa fröken M att Wilma varit lite trött på eftermiddagen. När jag kom ut för att hämta henne så satt hon stilla i sandlådan, reste sig och sa "åka hem". Hon travade snabbt förbi fröken C och hoppade iväg mot cykeln. Jag sa till C att Wilma inte såg pigg ut på ögonen och att jag fått höra att hon varit lite trött. C sa med skämt att hon alldeles säkert hade 40 grader - ett skämt alltså med tanke på att hon studsade iväg som en frisk tjej.
Väl hemma efter en minuts temptagning konstaterades 39,4 grader!
Jag fick lov att ringa dagis och tala om att C hade varit nära gissningen i antal grader.
Det har hänt förr. Wilmas första feberdag är så diffus så att det nog bara är vi som föräldrar som ser att hon är sjuk. Det syns på ögonen och möjligen känner man i tinningen att hon är varm.
Dagen efter det så hettar hon som bara den. Då bränner man sig på henne. Som nu. Het som en bastu. Vi varvar Ipren och Reliv för att hålla hennes feber i shakt. Stackarn.
Så vabbningen fortsätter sin gilla gång.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar