Silver! och lite annat ...

Nu är den första tävlingen av två avklarade.
Vi var till Södertälje och tävlade med tjejerna. Grenarna är hopp, tumbling (matta) och fristående. Den här tävlingen tävlade man per gren så att säga. Ibland kan man ju tävla om en totalpoäng på alla dessa grenar.

I väntan på prisutdelningen så körde de handståendetävling på golvet. Precis som de gjorde i Örebro då Ebba kom 3:a av 400 gymnaster.

Nu delade de upp gymnasterna i tre grupper.
Grupp 1: de som var födda januari - april. Där tog Västerås hem en seger med vår gymnast L.
Grupp 2: födda maj - augusti. Där tog Västerås hem en seger med vår gymnast Ebba. Min Ebba!
Grupp 3: födda sept - dec. Där tog Kumla hem segern. . . . Västerås hade inga tävlande med i den gruppen...
Två stolta Västeråsare...

... som väntar på att få handståendetävlingens pris:

Två supernöjda tjejer i bilen på väg hem:

Detta firades med tända ljus. Våra speciella ljus som skulle tändas vid ett speciellt tillfälle vilket det kändes som idag.

Ni ser väl silvermedaljen?

När vi kom hem så var resterande familjen där man önskar att man ska hitta dem.

Arbetandes i trädgården.

Bra!

Sen blev det kvällsmat. Alla utom Felix ville äta. Han ville åka blå bil och köpa en gran och då kan man ju inte ägna sig åt så triviala saker som att äta kvällsmat. Finns inte tid för detta. Allt handlar om prioritering.

Det är inte första gången han vill köpa julgranen och blir sur över att vi inte genast sätter oss i vår blå bil och införskaffar denna taggiga tingest.

Idag var Felix mer svårövertalad än någonsin. Till slut säger han:

- Nu jag åker köper en gran. På riktigt. Hej då.

Sen travade han ut i hallen och började klä på sig.

Felix börjar bli mycket mer bestämd i sina tycken och åsikter. Meningarna börjar innehålla fler ord. Han talade även om för mig här i hallen att han kunde klippa av en gran.

Efter mycket diskussion utan vidare resultat så var det bara muskler som kunde få honom från hall tillbaka till köksbordet. Det är det här vi INTE ska göra - bära honom. Han ska ju gå så mycket som möjligt själv p g a sina svaga ben. Men vad gör man? Jo, jag bar honom tillbaka till bordet.

Sen var det dags igen för den roliga leken:

Strumpmemory

Många par hittades. Men det är fortfarande många ensamma strumpor kvar i tvättstugan.

Nu ska jag avsluta dagen med att läsa en god bok. Nöjd över våra tjejer inom gymnastiken. Nöjd över tillvaron. Nöjd över att jag har den här familjen. Nöjd... Äsch, ni fattar vad jag menar.

P.S. vi har INTE köpt någon gran. Inte heller klippt ner någon i skogen. D.S.

Människans bästa vän

Åh, så skönt att ha en sådan här trygg vän.
En vän som ställer upp i alla lägen.
En vän som inte klagar i onödan.
En vän som är varm och go precis när man behöver en trygg famn att krypa upp i.
Precis en sådan vän som Wilma har.
Nu umgås hon med andra trygga vänner. Farmor och farfar.
Det bestämdes här i eftermiddag när vi märkte att hon inte var frisk.
Hon sa på en gång i morse när hon vaknade att hon hade ont i halsen. Men sen försvann det onda. Under dagen märkte vi en tendens till "sjuk-humör-svängningar". Så efter att ha kollat febern så bokades farmor och farfar in.

Själv har jag gått och friskat på mig efter mina baskelusker.

Men vad är frisk?
Det är nog en definitionsfråga.
Jag är frisk från mina halsontbakterier och feberbakterier.

I övrigt så är vi så här friska, jag och Ebba:

Som vi ropade på hjälp där under isen.

Men tror ni någon i vårt bostadsområde brydde sig?

Näpp.

Tur att pölen endast var ca 5 cm djup efter att vi tagit bort isflaket. Pölen som bildats på presenningen ovanpå studsmattan.

Nästa gång ska vi hoppa över det där med livräddning i pölen.

Då går vi nog på det där med pimpling på en gång.

Sjuk?! Vänta ska vi se när jag har en ledig tid...

Nä vem 17 har tid att vara sjuk ibland?

Jag kände att det var något lurt på gång i går. Ont i halsen och konstig i kroppen. Kvällen skakades fram i frossans tecken.

Nä, inte nu tack. En annan dag kanske.

Hallå?!

Kroppen vägrar att lyssna på mig.

Till på köpet för att jävlas lite till, så märkte jag att det var lite väl mycket vatten där jag stod i duschen på kvällen. . . = stopp i något rör. Orkade inte kolla upp det. Magnus kollade lite. Men vi tyckte att det kunde vänta till nästa dag.

Det enda jag kan känna att det var lägligt om man nu ska vara sjuk, så är det faktiskt hyggligt på jobbet. Men det blir ju så tokigt då. Varför kan man då inte vara på jobbet och ha det hyggligt? Nä, då går man sta och får feber och sparar en del jobb... = mer jobb när man kommer tillbaka.

Nu hade jag saker som jag kände att jag behövde göra på morgonen. Så det var Ipren i kroppen och sen iväg i alla fall.

När jag väl kom hem satte jag igång en tvättmaskin för att se om det svämmade över någonstans. Eh... jag somnade i soffan och hade inte märkt ev översvämning.

Men det svämmade inte över. Kanske var något fel i gatan som var fixat. Skönt. Inga tecken på rörfel hos oss.

När Ebba kom hem och jag hade börjat med kvällsmaten, så tog hon sig ett värmande bad. Sen hör jag hur det kluckar i alla avlopp på nederbotten. Vattennivån ökar och det svämmar över i tvättstuga och dusch. Jag ropar upp till Ebba och frågar om hon häller ut badvatten. Ja ja mensan. Ropar ännu en gång att det svämmar över här nere och att hon ska stoppa i proppen.

- Är det rosa? ropar en glad Ebba.

Tyvärr kan jag inte glädjas med hennes färg på vattnet eftersom jag dessutom står och förbereder kvällsmaten samtidigt som jag ser att jag borde vara på skolan och hämta Felix och Wilma.

Snabbt iväg till skolan samtidigt som jag ringer Magnus som får ringa Mälarenergi som får komma och kolla upp stoppet i avloppet. Magnus ringer upp lite senare och säger att de är på väg och att jag borde vara hemma när de kommer. OK. Ännu mer fart i häcken. Febern börjar nu stiga igen. Huvudet dunkar. Wilma springer och jag konkar på Felix till bilen.

Vi hann hem före Mälarenergi.

Grytan på spisen puttrar så duktigt. Ipren i kroppen. Jag fortsätter med matlagningen. Mälarenergi kommer. Grytan får puttra lite själv - igen. De får ringa ut Ragnsells för att spola i rören. In och fortsätta med grytan. Påminner Ebba att hon ska vara gymnastikklädd och klar. Fram med maten på bordet. Svetten rinner. Febern sjunker. Svårt att hålla humöret uppe.

Till slut sitter vi vid matbordet. Ebba får i sig mat innan hon blir upphämtad av en gympakompis. Ragnsells kommer.Jag går ut och säger hej då till Ebba och hej till Ragnsells. In och fortsätter äta. Magnus går ut och tar över snacket med spolargubbarna. De löste proppen - tack för det! Avslutar matintaget. In på toa och gör en 3 minuters avsköljning av febersvett under armarna. Säger hej då till familjen och går på möte på skolan - föräldrarådsmöte.

Nä. Tyvärr. Jag hade inte tid att vara sjuk i dag. Får återkomma en annan dag.

- Jag vet varför ni ville ha barn!

... sa Wilma till mig och Magnus i går kväll när det var dags att borsta tänderna.

- För man kan ju inte bara dansa två stycken runt julgranen. Någon måste ju trycka på knappen också (sätta på julmusiken).

Ja, just ja. Det var DÄRFÖR vi ville ha barn...

Tur man har just barn som talar om sådant för oss.

=)

Kan sälv!

Det är så skönt för samvetet när Felix INTE sätter sig framför TV'n direkt när man kommer hem från skolan. Det händer nämligen alldeles för ofta. Men ok, efter en tuff och utmanande dag i skolan med allt vad man lär sig, så borde det vara ok att landa en stund vid TV'n. Eller hur?

I går ville Felix inte titta på TV, utan hjälpa till med maten.
Mat som han dessutom bestämde vad vi skulle äta.

Han plockade fram kastrull och stekpanna.

Vatten i kastrullen:
Salt i vattnet:

Margarin i stekpannan:

Köttbullar i stekpannan:

Hamburgebitar, som mamma skurit till, i stekpannan:

Duka (helt klart är att människan är lat av naturen...)

Klart.

Makaroner, spagetti, köttbullar, hamburgebitar.

Efter maten blev det bokstavsmemory. Wilma, Felix och jag.

Nu...

... är det mat o öl efter hård träning på Arosfortet. Mums!

Gymnastiktränarkul

Arosfortet besöks av oss tränare. Besvikna gymnastbarn får vara hemma. I kväll var det vår tur att roa oss i cellerna och samla poäng. Äntligen fick man vara barn på nytt.

Kolla in Ebba...

Asså. GUUUUUD så stolt man kan vara.

En del ligger väl i att jag själv har varit gymnast och nu får se mina barn utvecklas inom gymnastiken. Ebba har precis glidit förbi mig i vad jag kunde som aktiv gymnast. Jag kom aldrig till salto efter flickisen. Men Ebba är där. Så jäkla duktig!

Klicka här till vänster, en bit ner, på Snorptorpan - Ebbas blogg. Där har ni en film som Ebba har lagt ut på sin blogg. En film som jag kan titta om och om igen.

Jag njuter i massor när jag ser henne. Tänk om man fortfarande var så smidig i kroppen.
Själv får jag vara nöjd med att det finns kvar i huvudet på mig, hur man gör volter. Man blir dock varse om att man inte bor i en gymnasts kropp när man ger sig på att försöka göra någon volt i min 41-åriga ålder.

Själen är laddad

Kan man säga att man känner sig nöjd med denna ledighet? Att inte känna att det skulle ha varit längre?

Jag är nöjd. Det räcker med fredag - söndag när det gäller att vara borta på SPA och ladda batterierna.

Min kära syster Sussi kom och hämtade mig på fredag förmiddag. Det var lagom tid att åka och inmundiga lunch, så vi tog oss till en helt underbar bar/restaurang som heter Mangia Mi. Tänk att man kan trolla en sallad till att bli så fantastiskt god som de kan göra. Deras dressing är pricken över "i".

Ska även gå dit och prova deras berömda smörgåsar inom kort.

Sen bar det iväg mot vår shopping i Katrineholm för att sedan landa på slutdestination: Sandvik SPA.

Som de andra fem gångerna så blir man mött redan på parkeringen och välkomnad till denna underbara anläggning i skogen.

En blick från rumsfönstret:

Vi var ute i god tid och kunde ta en promenad ner till sjön.

Sen kom den härliga återträffen med de andra tjejerna (tjejer mellan ca 30 och 75).

Välkomstdrink och tjatter.

Förrätt:

Sallad Nicoise med tonfisk, bönor och oliver.

Varmrätt:

Chorizofylld fläskytterfilé med tomatsås och potatisterrine.

Efterrätt:

Chokladmoussetårta med apelsinsorbet.

Kaffet serverades i en annan byggnad där man även kan beställa andra olika drycker. Då pratar jag inte om avkok och sådant. Hit har man kommit för att njuta och rå om själen. Inte RENA kroppen med avkok och sådant.


Lördag frukost:

Efter frukost är det Good Morning-class = väcka kroppen med enkla rörelser och avslappningar i denna gympahall.

Vi velade lite om vi skulle pressa in oss i en vilostol på en gång efter morgonpasset. Men vi bestämde oss för att ta oss ut i skogen.

Det blev ett varv i spåret med stavar. Ett varv utan stavar och fota frågorna:

Sen bar det iväg bland mossa och sten för att plocka svamp. Det slutade med att vi stressade med plockningen för att hinna till lunchen. Vi fick lov att strunta i jättemycket svamp för att hinna tillbaka.

Väl tillbaka så fanns det många stora ögon i vår välfyllda kasse. Ryktet gick att det var två stycken som hade hittat jättemycket svamp.

Sen var det lunch i alla fall.

Förrätt:

Svamp- och ädelostpaj med portvinspäron:

Lunch:

Vinångad Tilapia med bladspenat och dillaioli:

Sen kaffe och kaka på maten.

Vi insåg ganska snabbt vilket smart drag vi gjorde när vi plockade svampen och visade upp den.

Vi blev nämligen ensamma i badet efter maten =)

Det var bara Sussi och jag, och två tjejer till i vårt sällskap.

Det är Sussi som syns längst bort i hörnet:

Färskt gott vatten finns att ta i det här varma rummet.

Eller så köper man sig något annat i baren...

En stunds sömn i det här rummet och eftermiddagen sprang förbi.

Dags för förfest hos grannen.

Jag fotar mig själv i spegeln i kvällens outfit.

Sist till festen var ... vi.

Det var uppdukat och klart när vi kom.

Som sagt var så är det inte något reningsverk vi har kommit till med en massa buljong och avkok.

Nä man väljer själv vad man vill dricka.

Lördag middag.

Förrätt:

Rödbetssoppa med kräftor och chevré.

Varmrätt:

Ingefärsglacerad majskyckling med svamp, pumpa och potatispavé.

Efterrätt:

Äppeltarte med romrussinglass.

Som vanligt så tar man kaffet i den andra lokalen där man umgås och har det trevligt.

Sen var det bara söndagen kvar.

Man äter alltså alla måltider utom lördag middag, i vilken klädsel som man vill. Även i morgonrocken.

Jag fick min massage på söndagen innan lunch, så jag luktade kamfer vid lunchen.

Här är utsikten när vi mumsar i oss maten:

Matsalen:

Hembakat bröd vid alla rätter.

Söndag lunch:

Wallenbergare med potatispuré och lingon.

Efterrätt:

Passionsfruktspannacotta med mandelbiscotti

Inte undra på att man måste vila upp sig efter en sådan här helg!