Varning och rekord

Eftersom Magnus även denna torsdag ville ta simskolan inkl mathämtning från Mc efteråt, så hade jag än en gång chansen att gå hem från jobbet.

Nu hörde jag talas om att det var en klass 2-varning ute i trafiken. Men det gällde ju bara bilvägarna ...

Jag skulle ju ta mig hem via cykelvägar, så det där med varningen berörde ju inte mig.

Väl hemma undrar jag vilken varning jag tillhör:

Att promenera hem idag i detta väder var en alldeles egen upplevelse.

Jag skulle likna den här promenaden som att gå på en lång sandstrand med mycket fin sand. Så mjuk att det känns som om det inte finns någon botten under sanden. Fötterna glider liksom bara ner och bakåt när man går. Ungefär som moonwalk men framåt.

Lägg där på strandpromenaden på att ha med en cykel med packning på. Packning = handväska, matlådeväska inkl två dagars matlådor och cykelhjälmen. Skillnaden mellan att släpa sig själv och cykeln på stranden jämfört med i snön här hemma, var att snön fastnade i däcken och fungerade som om handbromsen låg på hela tiden.

Det gick bra med musik i öronen. Men när jag kommer till området där jag bor, cirka 1 km hemifrån, så har det fastnat så mycket snö i framdäcket att det slutade snurra. Då blev det lite för tungt för att släpa sig vidare. Så det blev en kort paus för att rensa framdäcket innan promenaden fortsatte mot hemmet.

Det som lockade mest med den här tunga promenaden var faktiskt stegräknaren. Jag ville slå mitt eget rekord.

Jag hade dessutom satt på "trackern" som mäter hur min träning gått.

Här är resultatet:

5,86 km mellan arbete och hem.

I detta väder tog det 1 timme och 8 minuter att gå hem. Den där siffran på hur många kalorier jag gjort av med tycker jag är missvisande med tanke på omständigheterna (väder, packning, underlag).

Bäst av allt så slog jag rekordet idag!!!

11 371 steg!!

In i duschen och sedan blogga lite innan maten anländer.

Mer än nöjd idag.