Ett erbjudande man inte får missa!

Det händer ju titt som tätt att rabattkuponger trillar in. Vissa känns angelägna att spara för att användas.
Jag vet inte vad man ska säga om den generösa kupong vi fick idag...
5% vid ett köp på ICA. I Borgholm ...

- Hämta pappa, hämta!

När studsmattan monterats efter sin vintervila satte sig Felix där och kastade boll med pappa Magnus som var utanför. Den som är utanför studsmattan får röra på sig en hel del. Runt, runt och ... upp. Allt för att hämta bollen åt Felix.

Tack snälla Ebba!

Igår räddade Ebba mig från ett av många måsten.
Jag hämtade Felix och Wilma efter skolan. Wilma körde min cykel och jag körde Felix i rullstolen. Hem och leta reda på en luftmadrass som Wilma skulle ha med sig till helgens gympaläger med övernattning. Pumpa upp den för att se om den skulle hålla luften under tiden vi åkte till stan för att klippa Felix. Medan vi var på stan så stod alltså Ebba hemma i köket och gjorde kvällsmaten. När Felix blivit nyklippt o snygg så styrde vi bilen mot hemmet. Där konstaterade vi att luftmadrassen höll luften och vi slapp ta en tur till lämplig affär som har luftmadrasser. Phu!
När vi kom in i köket så kunde vi sätta oss vid dukat bord och vi kunde bara andas ut och njuta av Ebbas tacopaj och sallad.
Tack Ebba för hjälpen! Det var jättegott!

Ca 1200 kr och mer plats rikare

Då var årets loppis avklarat. Samma plats och lika folk som vanligt. Magnus släktingar har liksom en mindre träff vid det här loppiset. Lika trevligt som vanligt. Inte nog med att det blev en slant extra i plånboken. Vi har ju även fått lite mer plats hemma. Det som också är bra med det här loppiset i Hedemora, är att man får lämna kvar det man inte vill ha med sig hem vid en plats där Röda korset har en insamling. Så det är betydligt mindre i bilen nu när vi åker hem.
Skönt!

Loppis

I morgon ska vi sälja av diverse ting igen. Precis som för ett år sen. Troligtvis samma plats i lokalen som de andra två åren. Skillnaden i år är att min älskade storasyster är med. Vi ska dela bord. Det här är vår packning. Undrar om Sussi har mer än en kasse ... ?

Musik är bra ibland. . . Eller ganska ofta faktiskt.

Vissa dagar är man så himla pigg och glad. Det spritter i kroppen. Våren är på väg och längtan är enorm. Man sprudlar av positiv energi och man sprider ut sin glädje på andra.

Sen finns det andra dagar.

De tunga. Där det är svårt att sprida den där positiva energin som man egentligen vill göra varje dag. Den energi man har tillgång till de tunga dagarna, går liksom åt att hålla sig själv över ytan. Jag brukar försöka vara tyst de tunga dagarna så att jag inte sprider onödigt negativ energi till andra.

Ok. De som står mig närmast kanske kan få se den där negativa energin sippra ut lite här och där. Men de närmaste personerna vet också att jag kan ha sådana här dagar. Precis lika mycket som att jag känner igen de här dagarna. Vi vet då också att det finns andra bättre dagar. Själv måste jag bara gilla läget och intala mig själv att det snart, .. snart kommer en annan bättre dag.

I går var det en tung dag för mig. Råkade nog sprida lite väl mycket negativ energi. Men det var personer som känner mig "som en öppen bok" som märkte av det mest.

När jag kom hem med axlarna hängandes nedanför midjehöjd, så ställde jag mig i köket för att laga kvällsmat. Jag kände hur tunga axlarna var. Det var som att mungiporna tryckte ner axlarna extra mycket. Men då kände jag att det måste göras något åt det hela.

Jag satte på Ebbas spellista på Wimp där det finns en hel hög av bra musik. Peppande låtar som man hör på radion, som man har på gymnastiktävlingar o s v. Det var nog någon högre makt som hade sett min energi under dagen, för den andra låten som spelades upp i Ebbas lista var en så otroligt passande låt för mig den här dagen:



Det var så skönt att höra just den låten igår. Mungiporna drog upp axlarna på en gång. Det var ett helt klockrent val av denne osynlige vålnad som räddade familjen och mig från mitt nedstämda humör den dagen. Det sköna är att det höll i sig idag.

Sen finns det en annan låt som har sina väl valda ord som kan vara bra att lyssna på. Speciellt i dagsläget när det är lite av ett kaos i huvudet på mig. Ena stunden upp och andra stunden ner i botten. Men om man lyssnar på texten "Tänd ett ljus ... låt aldrig hoppet försvinna ...."



... då känns det ganska skönt i själen igen.

Minnen en si så där 22 år tillbaka.

Idag när vi satt på bussen hem från Uppsala, så susade vi förbi Flogsta. Det område med en massa studentrum där jag bodde för ... *räknar* ... 22-24 år sedan. Jag pluggade ju där mellan '89 - '91. Jösses vad kul jag hade där blandat med en massa plugg och tentaångest. Jag önskar att våra barn gör som Magnus och jag gjort i våra unga liv. Att plugga på annan ort. Det är sååå nyttigt och en värld fylld av upplevelser.

En helg med Magnus

I fredags åkte vi, jag & Magnus, till uppsala. Planen var att umgås utan krav på något alls. Farmor & farfar bar inbokade och hämtade Felix och Wilma på skolan.
Väl i Uppsala så gick vi ut för att leta reda på något enbart att ta med till hotellrummet. Vi ville bara slappa. Det blev inte så.
Vi hamnade på en pub där vi åt och drack var sin öl.
På lördagen efter 9,5 timmars sömn så blev det lite shopping och fika innan vi tog en eftermiddagslur på hotellet. Kvällsmaten intogs på Magnussons restaurang. Allt var perfekt förutom räkmackan vi tog som s k varmrätt. Den liknade mer en smörgåstårta. Men både förrätt och efterrätt tillsammans med en personal som var jättebra, så kunde man bortse från räkmackan.
Nu sitter vi i solen och väntar på bussen hem. Hem till la familja.
En underbar helg!

Min speciella dag!

På min egen 44:e dag så vaknar jag av min väckarklocka. Znoozar några gånger innan jag går ner i köket. Fixar filen och kaffet. Sätter mig mitt emot Magnus. Tar den ena delen av VLT. Öppnar tidningen och börjar läsa. Äter samtidigt min fil. Precis som alla andra mornar.
Magnus mobil larmar. Han går och stänger av den. Kommer tillbaka och säger: - Gissa vad den larmade om? - Ja, grattis då, sa min älskade Magnus där vi satt och gjorde oss mätta innan det var dags att plocka upp barnen inför skolan.
Nöjd över att ha blivit ihågkommen äter jag vidare.

Riktigt så illa är det inte!

Jag och Magnus är nämligen sjuka i feber och har varit det sedan i måndags. Det var i måndags när Magnus tänkte åka till stan och fixa lite grejer - med feber i kroppen - som jag sa ifrån och tyckte att vi kan vara friska när vi firar mig.

Så min dag tillbringas i sängen med en bok som är så underbart skriven. Det handlar om att en familj får ett barn. Ett Sådant Barn. Som redan från första minutrarna i livet har placerats in i ett sidospår jämfört med det normala barnet. Jag känner igen mig sååå mycket i en hel del även om vi har väldigt olika barn. Ja, olika även om både deras och vårt ena barn har Downs syndrom. Jag lovar att man kan vara olika trots samma kromosomantal.

Jag rekommenderar verkligen ALLA att läsa den. Det är mycket man skrattar åt i hennes val av ord. Hon berättar om deras start på BB och långt därefter, så fantastiskt bra. Jag nickar och känner igen mycket av det hon berättar även om vi är mil ifrån att ha fått samma start som dem. De som inte lever med någon person med funktionshinder kanske kan få sig en vettig tankeställare i hur man beter sig när man träffar personer och familjer som lever i detta av samhället skapat sidospår.

Klicka HÄR för att komma till sidan där boken kan köpas. Fungerar inte länken, så kan man googla på bokens titel tillsammans med författaren Stina Gidlöf.

Med tanke på att jag nyss mätte 39 grader på örontempen så lär jag hinna läsa ut boken dessa dagar.

Jag passar även på att tacka Stina här för underbar läsning. 

Lilla H på västkusten

Jag är med i en sluten sida på Facebook där föräldrar snackar om allt och lite till. Föräldrar som har barn med Downs syndrom.

Där finns en mamma som är så bra på att blogga och berätta om känslor hit och dit. Det har frågats och tillåtits att länka till hennes blogg. Mycket tänkvärt för allmänheten. Speciellt för dem som inte har någon person med funktionshinder/nedsättning/begränsning ... kalla det för vad du vill .... i sin familj.

Läs speciellt inläggen som är daterade den 2 och 3 april. Något att tänka på för just er som inte har något barn som har det "lilla extra" som gör att man anser att barnet är annorlunda.

Klicka på länken och läs hennes inlägg:
Liten H

För den delen.
Vem är annorlunda och vem är normal?
Vem ser annorlunda ut och vem ser normal ut?
Vem bestämmer vad som är normalt och vad som är onormalt?  Var går gränsen?

Vet du svaret på alla dessa frågor? Kan du då tala om var mallen för en normal människa är!