söndag 18 januari 2009

Kalas för Wilma 5 år

Då har Wilma haft sitt andra kalas för sina kompisar. Första gången var faktiskt förra året när hon fyllde fyra år. Fem kompisar blev bjudna och alla fem kunde komma.

Även om det rörde sig om 1,5 timmes kalas så gick hela förmiddagen åt att förbereda. Det tråkiga är ju städningen, och eftersom vi är en familj som lägger saker "där - jag tar det sen", lite överallt, så tar det lite tid att sortera upp skiten som är blandat med viktiga saker som ska sparas.

Men sen kom det roliga. Smycka köket med balonger, serpentiner, vit pappersduk som de sen fick rita på, fixa tårtan, lägga upp kakorna.

Felix var på ett eget kalas som han var bjuden till mellan kl 11 och 13. Så han kom från ett fikabord och satte sig direkt vid nästa när han kom hem.

Eftersom det höll på att fixas i köket till kalaset så blev lunchen inmundigad i golvnivå - korv med bröd.
Det var inte så stora krav på att sitta vid denna måltid. Men vad gör det någon gång om året.

Garnering av tårta fick storasyster Ebba hjälpa till med.

Sen kom kompisarna och det öppnades presenter. Samtidigt som de knaprade på sina kakor och åt tårta så ritade de på bordsduken.
Då det här var Wilmas kalas så fick Felix och Ebba ett eget bord med vit duk att rita på.

Då fikaproceduren tog ganska lång tid så blev det nätt om tid till lekarna. Men de hann med att sätta knorr på grisen, dansstopp, gå skattletning - skatten var fiskdammen där alla fick fiska och även klämma in sig i det nydesignade datorrummet under trappen.
Kan säga att med 6 barn + 1 vuxen så blev det en bastu!

Tänk att 1,5 timmes kalas kan göra att det är sååååå skön att lägga ner kroppen i soffan och slumra till. Men jag gillar ju att sova på dagen (också).
Ny vecka börjar imorgon. Bäst att kolla om det ska vara något med då...




5 kommentarer:

Marika sa...

Verkar ha varit en hektisk dag! Men det ser ut som ni hade kul!

Marika.

Lena sa...

Vilken härlig dag!

/Lena

Carina - den gråa pippin sa...

Hektisk... är bara förnamnet. Jag märker så här i hettans strider att jag inte är så stresstålig som jag önskar.

Tänk om man bara kunde prata lugnt med en låg volym i rösten - tvärt emot vad jag gör alltså.

Men det är kul att fixa och dona!

LottiDotti sa...

Passar på att hälsa tillbaka i din blogg som jag gärna läser...du är bra på att skriva och gör det intressant fast det bara handlar om "vanligt hemmaliv"!Goa barn du verkar ha och speciellt den lille charmören!! ;)

Carina - den gråa pippin sa...

Tack! Trevligt med lite komplimanger så här på vardagkvällen. Nu kan jag gå leende från datorn. För jag SKA släppa tangentbordet nu (datorberoende..... japp!)