Då har man gråtit en skvätt igen

Äntligen har programmet "Sjukhuset" börjat igen.
Nu har bloggen fått en liten konkurent med tanke på vad jag lägger tiden på.

Det slår aldrig fel när det gäller att titta på förlossningen på programmet och när barnet äntligen kommer ut. Tårarna rinner. Jag är lite andfådd av alla krystningar och flås. Ett litet adrenalinpåslag helt enkelt.

Jag som skulle fixa undan lite saker i Felix kommande rum - fann att datorn fanns här och minnet påminde mig om att det var säsongstart av mitt enda favoritprogram.

I morgon är jag hemma med en hängig Felix. Han visade sin rossliga krupp för oss kl 01:30 natten till idag. Kräktes upp lite slem. Enda gången jag tycker att det är bra att han kräks.

Så när jag anlände hemmet efter en arbetsdag, så fick jag som vanligt äran att inta soffan för Magnus - min älskade sambo. Han fattar att jag blir trevligare när jag har fått ta igen mig lite. PUSS på dig Magnus.

Mycket riktigt så fanns det en del energi kvar av dagen. Efter maten så var vi i vår pysselhörna i två timmar. En höjdare för barnen och mig. Det är inte ofta som man är så där länge med barnen när man har jobbat, känner jag. Det är alltid så mycket att tänka på och göra. Men idag blev det jättemycket kvalitetstid. Samvetet är på topp.