En bra människa - äntligen!

För det första så måste jag bara beundra Felix - ännu mer än vanligt - när det gäller alla såromläggningar. Han är så tålig. Men han säger iallafall ifrån när det gör för ont eller när han är rädd.

I går, fredag, ringde jag till vårdcentralen och sa att jag behövde hjälp med att lägga om Felix sår. Berättade att vi hade varit på jouren och fått order om omläggning varje dag.

- I dag!!!??? frågade sköterskan.

Mina horn åkte genast ut och jag drog ramsan igen och berättade att såret hade varit öppet i en månad och att det nu var infekterat och behövde läggas om IDAG och att jag var så jävla trött på det här (ja, jag sa så - jag svor henne i hörselgången) och att jag inte klarade av detta.

Hon mjuknade lite och insåg nog mitt behov av hjälp samtidigt som hon funderade och sa att det var så ont om skötersketider just idag (läs: igår).

- Jag kan åka till lasarettet annars om det inte finns tid, sa jag.

Det fanns två tider kvar och jag norpade åt mig den första tiden - kl 09:15.

En mänsklig sköterska som lyssnade och förstod när jag berättade hur frustrerad jag kände mig fick vi träffa. Hon pratade med Felix och rörde den torra omläggningen (som sköterskan dagen innan lade på) med stor försiktighet. Blötte upp kompressen jättemycket och lossade den så jätteförsiktigt - nästan så jag blev rörd över hennes profsiga sätt.

Felix hade handen på hennes arm och sa
- Siktig! (försiktigt)

Hon fortsatte att prata lugnt med honom och till slut var kompressen borta.

På frågan vad hon tyckte om sörjan på knät svarade hon att hon inte tyckte att det var alarmerande fult. Även om det var öppet och i mina ögon såg läskigt ut så förklarade hon kunnigt att det inte var så rött runt om i huden. Infektionen satt i såret alltså. Eftersom han nu äter Heracillin så trodde hon att det skulle bli bra så.

Men torr kompress ville hon inte lägga på. Nä, en salvkompress som inte fastnar i såret och sterial kompresser ovanpå, gasbinda och tubigripen. Klart.

Sen undrade hon om vi ville lägga om under helgen själva eller åka till jouren.
Jouren? och få torra kompresser igen?
Nä tack.
Så vi fick med oss alla ting som behövdes för omläggning och en lapp om en tid på måndag igen.

Dagens byte av kompresser fick ske i duschen. Felix fick bort kompressen utan problem genom att blöta den ordentligt. Lycklig Felix med händerna högt upp i luften och en kompress i handen:

- Tunde mamma, tunde sälv! (Kunde mamma, kunde själv).

Skönt. Inget skrik och gråt och en massa smärta. Utan det gick smidigt att sen få sätta på alla lager med kompresser och bandage.

----

I går kom det ett brev från Akademiska sjukhuset. En återbesökstid till dr E. som är Felix ortopedläkare. Nu är den tiden på fredag, men det kör ihop sig lite, så det är inte säkert att vi kan ta den tiden. Bara kanske. Det beror på när vi kan få en annan tid i så fall. Vi vill inte vänta länge till. Det som är speciellt med den här gången är ju att vi nog kommer att få beskedet. Vad de har kommit fram till hur man ska fixa Felix ben.
Hua mig.

Som sagt så får vi se om det blir Uppsala på fredag - eller inte. Återkommer om det.