Åh, undrar vad det blir?

När kvällen kom och Wilma och jag hade gjort oss mätta (de andra hade redan ätit), så knackade det försiktigt på dörren.

Vi fick spontanbesök som är så kul! Min bror Henke och flickvän Cilla stod utanför och ville besöka oss. Trevligt trevligt.

I dagens samhälle så känner vi ju varandra egentligen bara via blogg, sms, mejl m m. Det är ju inte som förr i tiden då man hade en telefon med krullig sladd som satt fast på ett ställe i huset. I två hål i väggen dessutom. På den tiden då man ringde på dörren och undrade om någon var hemma och ville umgås.

Men idag hände det. Det gammalmodiga sättet att hälsa på. Person mot person, livs levande.

Wilma passade på att utnyttja Cillas intresse genom att få med henne i att rita i hennes ritbok.

Sen var det ju det där med grimaser. . .

Här kommer då alltså första funderingen: -Undrar vad det blir? Spännande :-D

Kvällen fortsatte vid datorn. Både jag och Magnus satt och tittade frenetiskt vid datorn och nästa fundering kom: -Undrar vad det blir? Tja, mindre spännande än förra funderingen då förstås.

Vi har tackat Bosch för den tid h*n har varit med oss, men att det nu är dags att ta farväl och hälsa nästa hjälpreda in i huset. Vår torttumlare har gjort sitt. Sista andetaget togs i går. En tvätt klarade h*n av innan det var slut.

Nu vet vi att det inte var smärtsamt i alla fall. Inga tendenser till att ge upp eller bli sämre under den sista tiden med oss. H*n kämpade in i det sista och utförde flera väl utförda arbeten. Tack Bosch för den här tiden.

DET var det mindre spännande vi letade efter. Vilken sort ska vi hala fram kosingen till nu?

Sen måste jag ju bara visa ett underverk.

Felix sår fotat i går:

Det är hel hud nu. I dag i alla fall. Och i går för den delen. Sammanlagt några dagar som han har haft hel hud på knät. Spänningen är skrämmande...