Söndag morgon. Wilma står bredvid min säng och petar på mig. Tårarna svämmar över men hon är tyst. Svarar inte när jag frågar vad det är. När hon lägger sig i vår säng så får hon fram att hon har ont i örat. Fruktansvärt ont.
Efter Reliv, Ipren och näsdroppar lyckas hon somna. Vet inte om det var dräggel eller om det värkt hål som var blött på kudden när hon vaknade. Det blev en lugn söndag för hennes del.
Jag, Ebba och Ebbas kompis Emma åkte och gjorde en massa ärenden. Djuraffären, apoteket och mataffären. Skönt att komma ut lite.
Väl hemma möts vi av dessa tårfyllda ögon igen. Ont i andra örat. Mer medicin och Wilma somnar på soffan i köket. Sover oroligt.
Sen kom det. Wilma kräks. Ingen förvarning. Hon blev förvånad själv.
Ok, var det av smärta? Det var bara till att vänta och se.
Näpp. Det kom flera gånger.
Wilma och jag blev isolerade i badrummet och som vanligt så blir jag manisk av alla dessa bakterier. Fönstret öppnades på glänt - baskeluskerna ska fan i mej inte ha det varm och gott. Händerna skrumpnar av all tvål, vatten och sprit.
Natten blev jobbig. Inte mycket sömn.
Kl 11:45 vaknade jag och Wilma tittade upp kl 12:30.
Nu ska jag gå upp till henne. Hon ligger på madrassen på toa med en tv framdragen till henne och tittar på film.
2 kommentarer:
Stackars, stackars Wilma!
Allt på en gång, vilket hemsk upplevelse.
Förstår att de gör ont i ett mamma hjärta att se någon så sjuk.
/Lena
Krya på er! Hoppas du tog kol på bakterierna!
Skicka en kommentar