Böckerna 'Läs- och skrivprocessen ... '

Svar på Lenas fråga om vad jag använder för böcker kommer här. Man beställer dem från Karlstads universitet. Det är två böcker. En bild- o textmaterialsbok och en tillämpad del. Minns inte priset annat än att jag tyckte det var billigt med tanke på innehållet.

Om jag inte minns fel så ringde jag och pratade med dem i receptionen på universitetet. Det fanns tre böcker, men det är de här två som hör ihop. Den tredje tror jag bara handlade om själva forskningen.

Nu börjar gympan!

Felix har ju haft nöjet att gå på gympa varannan vecka under ett tag.
Tyvärr fick vi ett telefonsamtal från tränaren med beskedet att hon vill ta en paus.
Synd.
Men tack för den här tiden!

Ja ha, vad gör vi då...... ?

Tjejerna har ju sin gympa. Men Felix blev utan.

OK - en fråga till Magnus och han sa JA på en gång:

Vi tar över gympan.

Så.....

Upp och Ner- gympan börjar nu på söndag kl 10:00 i Västerås.

Vi sätter åldern från och med 2 år - ? år

Vi tänkte kolla vilka som kommer och anpassa oss efter gymnasterna.

Föräldrar som kommer får gärna ta med sig sin egen erfarenhet till vad sitt barn behöver träna på, så hittar vi på hur vi ska träna på det med alla redskap som finns att låna.

Sen får vi se vad vi hittar på från gång till gång.
Den som är liten och inte så rörlig ska få möjlighet att "uppleva" miljön och materialen i gympahallen, och den som är lite mer rörlig ska få möjlighet att röra på sig med en del utmaningar.

En sak har vi som mål i alla fall:

Vi ska ha kul!

Gympa i en timme och sedan lite frukt- och pratstund i ca 30 minuter.

Spännande!

För den som är nyfiken på detta kan höra av sig till oss så berättar vi mer om var vi håller till.

Felix läser

Jag kan titta på den här filmen om och om igen.

Felix har också tittat och har ett enormt leende när han tittar. Hans ögon lyser stolta som en tupp när han ser och hör sig själv här. När filmen är slut så klappar han händerna och vill att vi ska hänga på. Självklart gör man det.

När man tittar på filmen tycker jag själv att det ser ut som om vi har övat massor med tanke på vad Felix kan.

Jag tror det här var den fjärde gången som vi tog fram boken. Den första gången läste jag den själv för Felix. Han hjälpte till att vända de lila bladen ibland. Andra gången började jag läsa den innan Felix flikade in att han ville läsa med mig och min hjälp. Tredje gången, för ett par dagar sedan, tog jag Felix finger och förde det till respektive bild och ordbild. Halva boken missade han ordet "en", men andra halvan av boken fick han in det ordet också. Fjärde gången, här i kväll... Ja ni har ju kanske sett själva. Han satte fingret på respektive bild och ordbild och läste boken två gånger för mig.

Vissa saker tar lång tid att lära Felix. Medan andra saker faller på plats snabbare än man anar. Fördomar? Ja, jag trodde inte att det skulle gå så här snabbt. Felix har överaskat oss ännu en gång.

Jag har inte kommit så långt i boken om läs- och skrivprocessen. Men vad jag fattar det som så vill man få in de viktiga små orden med stor betydelse (har, en, är o s v). Dessa ord lär man sig som en ordbild. Sen får man in att man läser ord för ord och från vänster till höger.

Det finns inte ord för den känsla som finns i en när man ser filmen... Förhoppningen om att han ska kunna läsa närmar sig. Att se hur stolt han såg ut när han hörde och såg sig själv läsa ... Självkänslan har fått sig ett skutt i rätt riktning.

Är han SÄRskolebarn?

En liten fortsättning på det förra inlägget.

Jag kom att tänka på hur många gånger jag inte fått frågan:

- Är han särskolebarn? medan man pekar på Felix.

Det är barnen som går i andra klasser på Felix skola som har frågat mig det.
Jag är jätteglad att de frågar mig saker och inte står bredvid och tittar, tisslar och tasslar.
Tack barnen!

Men var har de fått ordet "SÄRskolebarn" i från?

Svaret till barnet som frågar är:

- Han är Felix och går på "Blåsippan".

När det gäller de andra barnen i skolan, frågar man då

- Är du Vitsippebarn?

Jag har då aldrig hört det. Inte när det gäller vare sig Ebba eller Wilma.

Den naturliga frågan är väl

- Går han på Blåsippan?

För inte ÄR Felix SÄRskolebarn?
För oss är han Felix som går på Blåsippan.
Att han går i en träningsklass har inget som helst att göra med hans personlighet att göra.
Felix är Felix. En helt egen individ med sina egna egenskaper.

Vad tänker jag då på när jag skriver detta?

Hur lätt är det inte att överföra fördomarna på nästa och nästa och nästa generation då vi vuxna beter oss som vi gör.

SÄRskola, SÄRskoleklass = Särad från övriga

Jag läste ett så himlans bra inlägg.

Ett inlägg som handlar om att särbehandla barn.

Jag struntar i att försöka återberätta vad jag läste utan rekommenderar att ni läser det själva.

http://puffeltufflan.wordpress.com/2010/06/30/sarunge-skola/

Vad säger ni?
Håller ni med?

Det gör jag.

Vi är i tiden 2010 och vi pratar villt och brett om inkludering och integrering.
Att alla är lika värda.

Är det så?

Vi som är mitt i smeten som har barn som inte följer "mallen" och får vara med när ens barn SÄRbehandlas. Vi får stå ut med ett och annat.

För att inte tala om barnet själv. Där folk inte tror så mycket om denne. Att få leva med att folk hjälper till för mycket - att man inte tror på att individen klarar saker på egen hand. Att denne inte ens får en chans att visa vad denne kan. Visst faller vi själva in i fällan också. Men vi påminner oss om att ge vår son en chans. Det är ju bara Felix som kan bevisa motsatsen till att klara av saker. Det är ju inte vi som ska sätta hans gränser.

Självkänsla?
Tja, i botten kanske.

Hur vore det om man välkomnade alla in i samhället och gav dem en chans att visa vad de kan utan att vi normalstörda sätter gränserna. Varje individ har sin egen begränsning och det är bara den enskilde individen som kan sätta sina egna gränser. Att få prova sig fram och få bevisa själv vad man går för. Med allt stöd som alla andra har rätt att få.

Har du inte klickat på länken än? Gör det nu.

Lite allt möjligt ...

Det händer saker med Felix tal nu.

Han brukar vara den tysta killen vid matbordet och tjejerna står för tjattret.

Men nu de senaste veckorna vill Felix berätta saker. Det rör sig om filmer han har sett eller vill se efter maten. Om saker som han varit med om. Om saker han vill göra t ex handla med någon av oss föräldrar. Det går i ett i munnen på honom.

Som jag visade för ett tag sedan så har jag gjort "läseböcker" om nalle till Felix. Jag har gjort dem efter Irene Johanssons bok om läs- och skrivprocessen. Där är syftet att få in de små orden som finns i meningar. Till exempel "har en", "här är" o s v.

Nu har det hänt flera gånger när jag sitter och lyssnar på vad Felix vill berätta att han klämmer in ordet "till". Inte alltid på rätt plats i meningen, men han tänker rätt och det ska vara det ordet med i hans mening. Det hör jag.

I dag var det:
- Jag ... pappa ... åka ... till ... handla ... glass.

Försöker man avbryta honom så hyschar han åt en. Det syns att han verkligen vill kämpa själv och är så rackarns mottaglig för nya saker nu. Är det ett nytt tecken så säger han åt mig:

- Sch mamma, jag.

Sen ser jag hur han både gör tecken och säger ordet som är nytt för honom.

Vi har alltså ingen jobbarstund med teckenspråkskurs för honom.
Vi använder bara lite tecken i vardagen och pratar som vanligt. Så det kommer naturligt så att säga.

Stolt över vår grabb ska jag natta mig nu.

En veckas semester

Efter att ha jobbat i fyra veckor så var det skönt att få ledigt... från jobbet.


För inte har jag varit ledig direkt.
Det fanns en anledning till varför jag var ledig.


Wilma har börjat i skolan.

Det var dags att skolas in på fritids inför hennes start i förskoleklass.


Jag var med de två första dagarna för att hon sedan kunde lämnas och få leka utan att jag hängde på.


Aktiviteter inne och ute.

Det verkar som om de kommer att vara mycket ute vilket jag gillar. Tyvärr är det jättestora barngrupper. Det är 29 barn och två personal i Wilmas klass. Hoppas att alla barn blir sedda och får möjlighet att utvecklas optimalt.




Som tur var så fanns det tid för mys efter skolan.

Ok, jag erkänner. Jag somnade med Wilma i soffan. Gu så skönt det var.

Sen flög den lilla jävulen fram i mig och det fanns helt plötsligt lite extra energi över.

Det bakades matbröd en dag.


Vi har även avverkat Hjälpmedelscentralen för Felix del.
Medan vi väntade på vår tur så passade Felix på att hoppa på denna roliga häst från Varsam.

Sjukgymnasten såg det och tyckte det var jättebra träning för Felix obefintliga benmuskler.

Sen provades det ut en ny rullator som beställdes, och även rullstol.

Rullstolen fanns hemma på lager så den fick vi med oss på en gång.

Den ska INTE användas.

Ja, det är så faktiskt. Felix ska inte använda den.

Det är vi föräldrar/skola m m som ska använda den då man vet att man ska göra något som Felix inte kommer att orka gå hela tiden. Bara då får den tas fram.

Idag har vi haft en barnvagn, en sulky, till Felix. Detta har gjort att han varit bebis alldeles för ofta och han blir inte så självgående i en sulky. Vilken 8-åring vill sitta i en sulky!?



Sen har jag hunnit med och varit med Ebba på stan och en snabbis på IKEA vilket jag verkligen hoppades på att hinna med.

Kvalitetstid med den äldsta som börjar 6:an på måndag!



I dag, lördag, har det förutom gymnastik varit kalas för de som inte kunde komma tidigare.
Felix njuter verkligen av att vara i centrum.

Ja, Ebba och Wilma gillar också att vara i centrum. Precis som de flesta barn gillar. Att bli sedda.

Det var mormor, Jerker, Sussi, Per och Rasmus som kom på kalas med mat och lite fika.

Felix är supernöjd med alla presenter. Tackar tackar.

Wilma hittade en trygg punkt. Sussis knä. Där hittades Wilma många gånger under kvällen.

Tack alla för ikväll.

Nu ska jag knacka Magnus på axeln och säga att han får kravla sig upp i sängen i stället.

Klockan är ju faktiskt 01:15. Då ska man ju sova.

Väl...?

Bra karl reder sig själv

Det har kalasats några gånger här. Ebba och Felix har fyllt år, så kakorna har stått nära till pass.

Magnus satt i telefonen när han ropade på mig att komma in och kolla in Alfons (när Alfons Åberg klättrar upp för att äta ur farmors kakburk...)

Felix hejarklack är på G

När kalaset var i sluttampen så åkte Wii fram.

Felix älskar ett fäktarspel där man ska få ner motståndaren i vattnet.

Många engagerade i publiken (Ebba, Wilma, kusin Rasmus, moster Sussi och jag) var med när Felix mosade ner sin motståndare.

shit vad sent det är...

Jag blev så sugen att blogga om saker som händer.
Men så ser jag att det bara är två minuter kvar till nästa dag.

Tar mig i kragen och stänger av datorn i stället.

Återkommer....

Tips i reklamhögen

Ica's vitamindrink blev extra mellis.

Husmor har hittat fram

Ska bara joxa ihop detta och ner med fransyskan så serveras det porterstek i kväll.

Nu är Felix 8 år

I morse var det äntligen dags.

Vi hörde att det rörde sig inne i Felix rum. Han låg på helspänn. Han visste att vi skulle väcka honom med sång och paket.

Klockan visade 06:00 ...... Vi hade hoppats på en halvtimme till i sängen. Men det var bara till att studsa upp.

Många paket blev det. En klar favorit var en kamera (à 60 kr). Den fick inte ligga ensam många stunder under dagen.

Efter frukost så var det dags att åka och handla saker till tårtan och fikat som skulle bjudas på under eftermiddagen. Nu blev det manfall p g a sjukdom och andra saker. Men vi tänkte att det var bättre att ha några som kom som Felix hade räknat med, så vi fortsatte planen.

Felix var i centrum när farmor, farfar, morfar, Ella, Stina och Lotta kom och grattade honom.

Sen hade vi en trött Felix på kvällen.

Nu väntar en vecka på fritids igen för Felix. Kul.

Wilma ska skolas in i förskoleklass. Till att börja med på fritids. Spännande.

Ebba får vänta en vecka till innan hon börjar på sin nya skola. Pirrigt!

Själv. . . Ja jag har semester nu i en vecka. Om det inte blir VAB förstås. Det visar sig. Jag har lagt chefsbefattningen på hyllan. Har ju varit lite ansvarig en stund på jobbet. Jag tror jag lyckades med uppgiften. I alla fall vad det känns som.

Alla neg när jag kom. Det fjäskades som aldrig förr. Att få höra hur bra jag var fick jag dock locka fram aktivt ibland. Mina kolleger var lite tröga när det gällde den fronten. Alla gjorde i alla fall det jag sa till om medan jag själv kunde gotta mig i min Berocca och fika på rummet... Precis så som en chef ska ha det.

Men som sagt så har jag gjort mitt uppdrag åt chefen. Nu får nästa ta vid där jag avslutade. Sen får vi se vad som händer i höst när det gäller posten som tf. Man vet aldrig vem som söker den posten. När jag kommer tillbaka om en vecka så får jag väl jobba på som vanligt på golvnivå. Precis som jag gjort ett tag.

Sicken tur att jag trivs med detta golvarbete!

Skulle jag INTE göra det, trivas på jobbet. Ja, då är det ju bara jag själv som kan göra något åt saken; Söka nytt jobb.

Kalas, kompisar, ett barn hemma...

Ja, jösses vad det händer saker nu.

Ebba fyllde år. 12 år.
Vår lilla Ebba.
Eller är hon stor?
Nä, inte för oss.

Vi har firat henne och släkten har firat henne.
Här firas hon på ett speciellt sätt av sina gympakompisar:
Man blir kastad i gropen samtidigt som de med hög vacker stämma sjunger "ja må hon leva" så hela gympahallen gungar.


Nu är det så att Felix är 8 år - idag...

MEN.
Eftersom vi har två tjejer som är borta från vårt hem så vill vi vänta med att fira Felix. Så vi har faktiskt inte väckt honom i dag. Planen är på söndag när alla är hemma och kan väcka honom med sång och paket på sängen.

Men sitt barnkalas, alldeles första dessutom, har han haft.
Det var ett jättelyckat kalas i VGF-hallen. 12 barn totalt inkl alla våra barn.
Tror att vissa föräldrar var lika svettiga som barnen. Det är bra det.
Det är bara till att låta barnet i sig krypa fram och kasta sig handlöst i skumgummigropen.

Många roliga paket fick han av sina kompisar.
Här testar Felix sin present från lilla Felix. Ett basebollträ med tillhörande boll.
Det var dock svårt att få till en bra bild.
Det blev bara bilder med fart i.
Till slut fick jag säga åt honom att stå still och visa vad han hade i handen.
Jösses vilken bollkänsla han har.
Så gott som alla kast man gjorde till honom så träffade han bollen som flög åt olika håll.

I övrigt så är jag inne på min fjärde arbetsvecka efter semestern.

Min dagliga kick gör susen för koncentrationen.

Det står faktiskt att om man tar denna färggranna drink så kan man prestera på topp.

Så jag tror på det till 100%.

Nästa vecka har jag semester.
Jag ska skola in våran lilla lilla princessa som ska upp i skolan!

Nu är dagistiden slut för vår del.
Nästa gång jag ska hämta barn på dagis så kommer det att vara barnbarn...

Ordbilder

Ha! Trodde ni att jag bara hann med böckerna idag?! När Felix och jag kom hem så tog vi fram ordbilderna som jag laminerade i förrgår. Jag klippte ut orden, lät Felix hålla orden när vi läste dem. Sen fick han gå o sätta fast dem på rätt plats. När orden var slut så sa han - Mer! Sen gick vi en runda och Felix fick tala om vad det stod. 100% rätt.

Klar!

Här har vi två läseböcker gjorda efter prof Irene Johanssons böcker om läs- och skrivprocessen hos barn med Down syndrom. Bästa böckerna hittills inom det området. Tack Ebba för hjälpen med att färglägga!

Nu är det dags igen

Har inte ens skrivit om Felix o Ebbas kalas. Energin har legat under täcket. Nu har dock energin tittat fram när det gäller skriva och läsa. Laminatorn, skärmaskinen, bokbindaren och inspirationsböckerna är framme. I kväll fick vi en trött o omotiverad Felix att vända om o gilla alfabetsleken framför datorn. Trägen vinner!

Grattis Ebba 12 år

Kl 06:15 väcktes vår idag 12-åriga tjej. Trodde vi. Hon hade varit vaken ett bra tag innan vi kom.