söndag 31 oktober 2010

Silver! och lite annat ...

Nu är den första tävlingen av två avklarade.
Vi var till Södertälje och tävlade med tjejerna. Grenarna är hopp, tumbling (matta) och fristående. Den här tävlingen tävlade man per gren så att säga. Ibland kan man ju tävla om en totalpoäng på alla dessa grenar.

I väntan på prisutdelningen så körde de handståendetävling på golvet. Precis som de gjorde i Örebro då Ebba kom 3:a av 400 gymnaster.

Nu delade de upp gymnasterna i tre grupper.
Grupp 1: de som var födda januari - april. Där tog Västerås hem en seger med vår gymnast L.
Grupp 2: födda maj - augusti. Där tog Västerås hem en seger med vår gymnast Ebba. Min Ebba!
Grupp 3: födda sept - dec. Där tog Kumla hem segern. . . . Västerås hade inga tävlande med i den gruppen...
Två stolta Västeråsare...
... som väntar på att få handståendetävlingens pris:


Två supernöjda tjejer i bilen på väg hem:


Detta firades med tända ljus. Våra speciella ljus som skulle tändas vid ett speciellt tillfälle vilket det kändes som idag.
Ni ser väl silvermedaljen?



När vi kom hem så var resterande familjen där man önskar att man ska hitta dem.
Arbetandes i trädgården.
Bra!


Sen blev det kvällsmat. Alla utom Felix ville äta. Han ville åka blå bil och köpa en gran och då kan man ju inte ägna sig åt så triviala saker som att äta kvällsmat. Finns inte tid för detta. Allt handlar om prioritering.
Det är inte första gången han vill köpa julgranen och blir sur över att vi inte genast sätter oss i vår blå bil och införskaffar denna taggiga tingest.
Idag var Felix mer svårövertalad än någonsin. Till slut säger han:
- Nu jag åker köper en gran. På riktigt. Hej då.
Sen travade han ut i hallen och började klä på sig.


Felix börjar bli mycket mer bestämd i sina tycken och åsikter. Meningarna börjar innehålla fler ord. Han talade även om för mig här i hallen att han kunde klippa av en gran.
Efter mycket diskussion utan vidare resultat så var det bara muskler som kunde få honom från hall tillbaka till köksbordet. Det är det här vi INTE ska göra - bära honom. Han ska ju gå så mycket som möjligt själv p g a sina svaga ben. Men vad gör man? Jo, jag bar honom tillbaka till bordet.
Sen var det dags igen för den roliga leken:

Strumpmemory




Många par hittades. Men det är fortfarande många ensamma strumpor kvar i tvättstugan.
Nu ska jag avsluta dagen med att läsa en god bok. Nöjd över våra tjejer inom gymnastiken. Nöjd över tillvaron. Nöjd över att jag har den här familjen. Nöjd... Äsch, ni fattar vad jag menar.
P.S. vi har INTE köpt någon gran. Inte heller klippt ner någon i skogen. D.S.






2 kommentarer:

Unknown sa...

Vad fin han är din Felix!

Susanne sa...

SÅ underbart! Medaljer och trädgårdsarbete och en bestämt och försigkommen son. Precis som det ska vara. Kram