Vad härligt det är egentligen.
Dagarna stressas igenom med en form av stress på jobbet och en annan stress i det andra livet utanför jobbets väggar.
Men blickar man tillbaka så måste jag ju erkänna att mitt i den där stressen så har jag kul. Tack och lov. Så på sätt och vis så är det ju mest positiv stress alltså. Negativ stress kan man kanske inte blicka tillbaka och njuta av. Bara ta lärdom och försöka förändra till en annan gång.
Flera kvällar, eller rättare sagt varje kväll sedan senaste blogginlägget, har jag suttit framför datorn med massor att berätta om på bloggen. Men orken har räckt till att kolla mejl och läsa andras bloggar.
Men nu tar jag mig i kragen och lägger ut lite smått och gott.
I fredags gjorde vi en sådan där sällsynt familje-kväll med disco-bowling. Det är jättekul att bowla tillsammans och man peppar ju varandra när det är musik som dunkar i takt med att mitt klot dundrar ner i rännan. Sen fanns det ju lite sura miner på, denna gång den minsta, för att hon inte vann. Men hon kom inte sist heller - för det gjorde jag!
Lördagen var som vanligt. Gympa mellan 08:30 och 12:00. När vi var där i VGF-hallen så kom en kompis och pratade lite. De bjöd över oss på kvällen för att umgås lite enkelt. Jättekul!
Ett telefonsamtal senare gav barnen en liten hint om att man fick vara haloweenklädd. Så det blev extra tillpiffning innan vi tog oss till våra kompisar.
Hemma hos dem fick vi god lasagne. Efter maten bjöds det på gröna pop corn och koögon (muffins garnerade med en brun godis i mitten och röda streck ut åt sidan, blodsprängda ögon alltså)
Söndagen bjöd ju äntligen på Felix gympa och i måndags kom farmor och farfar och hämtade våra tre barn för att fara till kusinerna. Kusin N fyllde år och firades med paket. Godsaker bjöds så det knakade i magen på våra barn.
På vägen hem ringer Ebba hem och säger att Felix har tappat sin första tand när de satt i bilen.
- Aj, tannen! sa Felix.
Det blev en som satt längst ner, trots att det inte var den första han fick när han var liten. Nu väntar vi på de två lösa framtänderna i överkäken. De går ganska lätt att vicka på.
Han visar mer än gärna upp gluggen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar