Vad hände sen?

Nu är ju klockan mycket bättre när jag satte mig här... klockan är bara 23:08. Så nu har jag mycket mer tid än i går.... eller?

Jag började faktiskt lägga in bilder för ett tag sedan och då kan man ju bara inte sluta blogga så där.

Då kommer den lilla historien om vad som hände efter att Felix äntligen fick komma till barnakuten den där måndagen för länge sedan - 15 juni närmare bestämt om jag inte ser fel i almanackan. Han fick ju Heracillin, ett penicillin som tar ganska så många bakterier, som han skulle ta på obestämd framtid. Tack och lov så är Felix hur enkel som helst att få i medicin. De flesta säger han "gott" åt, men den här ryser han till och säger "stark" åt. Men det är ändå inga problem.

Men.... det höll inte så länge. Vårat hopp om en förbättring, eller åtminstone ingen försämring.

Torsdag morgon var han jättehängig. En början till feber!

Magnus planer att ha en semesterdag att rensa själen genom att åka till soptippen med en massa skrot, den föll pladask in på barnakuten igen. Magnus ringde dit, precis som vi skulle göra, och sa att Felix var sämre. Kl 9 var de välkomna.

Själv var jag på jobbet och väntade på att han skulle höra av sig hela förmiddagen. Någon gång vid lunch fick jag höra att de satt på ortopeden och väntade på rådgivning från infektion. Läkaren på infektion kom aldrig dit utan sa att det var raka vägen till barnavdelningen med penicillin via infusion.

Så när jag slutade kl 15, tog jag mitt pick och pack och travade över till barnavdelningen för att avlösa Magnus. Hur det än var så var det ju midsommar dagen efter. Så vi hade bestämt att Ebba och Wilma inte skulle drabbas av detta, utan Magnus skulle ta dem med till farmor och farfar som vi brukar fira midsommar hos. Det är ju liksom en tradition att vara i Dalarna vid midsommar.

Magnus åkte hem, packade för midsommarfirande och en väska till mig och Felix som skulle fira midsommar på avd 64. Tårarna flödade när Wilma och Ebba lämnade mig och Felix kvar i Västerås. Men jag visste att de skulle få det bra.

Felix hade fått lite feber, CRP steg och en nål sattes i armen. Han ordinerades Ekvacillin 4 gånger per dygn = även nattetid alltså. I början provade man ge det utspätt i två sprutor, men det gjorde för ont. Så då spädde de det ännu mer så att det fick gå in i kroppen på 30 minuter varje gång det var dags för en ny dos. Under torsdagen togs det odlingar lite var stans. Bland annat i gröten han hade på knät.

Det såg faktiskt ut som ..... vaniljsås i såret. När de skulle ta odling så snurrade hon runt en tops i sörjan. Felix sa ingenting. Dagen efter när de skulle lägga om såret så hann jag ta en bild. Den vaniljsåsliknande sörjan satt kvar i kompressen. Så såret var lite renare på självaset midsommaraftonen.

För känsliga folk ber jag om ursäkt när jag visar denna bild:

Det här var alltså den 19 juni och Felix var i fullt omhändertagande av personal som gav honom dropp och bytte förband.

I början var vi isolerade då man hade farliga bakterier i åtanke. Men sen blev vi frisläppta från rummet.

Jag kan säga att videon gick varm om dagarna inne på rummet och ju mer dagarna gick så fick man aktivera sig med ditt och datt mellan de olika behandlingar han skulle ha.


Fika med kaka och munk satt fint i kistan. Det är ändå för sent att tänka på om fjolårets bikini passar.

Det finns ju leksaker. En säng som revs ur varje dag för att sedan bäddas igen.

Rita är en lugn favorit.

Man håller ju på att bygga nytt på landstinget. Så det var spännande att titta på maskiner av olika slag.

Självklart med lite fika i bagaget.

Byta sida på gardinerna i lekterapins lekstuga var ännu en sysselsättning.

Man får alltså göra det bästa av situationen när man bor på annat håll i flera dagar.

Resten av familjen var alltså och firade midsommar med en massa vinster för Ebba och Wilma. Båda vann bland annat var sin stor docka!

Vädrets gudar var ju inte med någon under själva midsommar. Men det går bra att vara ute ändå.

Till pappas stora glädje så blöttes linan under midsommar. Fiske är härligt för både stora och små.

När de sedan kom hem från Dalarna så blev det avlösning på lasarettet. Magnus fick ta sig ann den i dåläget otroligt rastlösa Felix medan jag åkte hem till tjejerna som jag hade längtat efter.

Vi hade lite svårt att komma i säng i tid om kvällarna. Det var ju jobb för min del och dagis och klubben för tjejernas del. Men vad sjutton! Man lever bara en gång.

Att se hur fingerfärg fungerar i badkaret tar sin lilla tid...

Felix fick till slut efter 7 dagars behandling med penicillin i infusion komma hem.

Såret var betydligt finare. Men ortopeden tyckte att huden måste få tid på sig att läka och behövde få vila från rörelser. Därför fick Felix komma till ortopedmottagningen och fixa till en skena som hindrar honom att böja benet. Nu går han över på Heracillin med lite högre dos och på obestämd framtid.

På frågan vilken färg han ville ha på skenan, kan ni ju bara gissa vad han svarade.....

Han fick som han ville:

Röd!

Nu till dagens tortyr.

Denna värme som vi har nu är ju ganska påfrestande om man inte har möjlighet att svalka av sig. Tjejerna kom hem med stora leenden när de hade köpt en liten pool.

Men sen har vi sonen Felix som inte får bada.......

Jag kan säga att han inte har bitit sig i munnen eller gjort sig illa på något sätt här på bilden.

Det är den känsla han har när han får titta på sina syskon när de badar.

Förstår ni hur ont det gör?!

Nu gick det ju hyggligt att få känna på vattnet och stänka ner ansiktet.

Men det går inte att lämna honom själv där för en millisekund. Flera gånger var han på väg i badet.

Det lutar åt att han får ha en badfri sommar i år. Stackarn!

Men såret har ju förbättrats betydligt ialla fall. Även om det är öppet och köttigt. Ursäkta beskrivningen.

Nu får vi se om det räcker med Heracillin via munnen. Vi kan bara hoppas.

Hade tänkt blogga...

Men inser nu när klockan är 22:50 en söndagkväll att jag borde göra mig i ordning för kommande arbetsdag.

Tiden vid datorn gick liksom åt till den ständigt återkommande dagen då räkningarna ska in i banken och lensa kontot.

Men så är det. Så det får bli en annan gång som jag drar hela historien om Felix, midsommarn på avd 64, dagens plåga och tortyr.

Jag jobbar tre veckor till. Magnus en vecka. Det innebär alltså att om en vecka får jag lite halvsemester eftersom jag inte behöver ta den där morgon- eller eftermiddagsstressen med att lämna och hämta barn. Då har jag mig själv att ta hand om när jag ska göra mig i ordning och fara till arbetet. Sen är väl middagen serverad när jag anländer hemmet efter en dag på jobbet.
...
...
...
...
Kanske inte varje dag - men någon ialla fall.

Så gottigheter om den senaste tiden som inte varit som vanligt, det får vänta till en annan kväll då jag har mer tid att berätta om vårt liv.

Natti natti

Tack!

I dag hade vi avslutning med våra gymnaster - där Ebba är inkluderad i gruppen.
Ett gäng roliga tjejer födda ´98 - ´00.

Vi tittade på filmer från tävlingar som de hade varit med i. Snacka om att övning ger färdighet!
Jösses vad de utvecklas.
De har en vilja och en kämparglöd som heter duga.

Den här gruppen känns speciell kan jag känna. En sådan otroligt härlig gemenskap mellan gymnasterna. Sen när det är något som händer, t ex tävling, läger, föräldraträning m m, så finns alla föräldrar där och hjälper till.

Idag fick vi ledare en sommarpresent från tjejerna och deras familjer som tack för den här terminen.

Jättetack allihopa!

Så här fin var min korg med diverse godsaker:
Öh.... jag måste nog erkänna en sak...

Jag kunde inte låta bli att nalla lite innan jag kom hem och kunde fota korgen. Så jordgubbarna är inte kvar. Inte heller alla physalis.
Rackarns vad gott det är!

Sen kom ett till tack. Cirka 30 minuter efter att Ebba och jag lämnat gympakompisarna.

Det var klubbens personal som sa tack när jag kom och lämnade av en snyggt målad Ebba i rosa ögonskugga med ett hallon på kinden och en röd T-shirt som det stod "Önsta klubben" på ryggen.
Ebba är nämligen på läger med klubben med övernattning i skogarna utanför Västerås. De åkte dit i morse med packning för att kunna ligga i tält i skogen. Men Ebba ville inte missa gympaavslutningen, så efter att Magnus hade hämtat Felix och Wilma från skola/dagis så for de på en gång bort till urskogen för att hämta Ebba.
Själv trampade jag hem från jobbet - känns skönt för celluliterna som gnider sig under jeansen - med målsättningen att vara klar med kvällsmaten innan vi skulle iväg på nästa strapats - gympan alltså.

Då det tog lite längre tid än beräknat att hämta Ebba, så gjorde jag iordning en matlåda med den enormt goda kvällsmaten, köttbullar och makaroner, som Ebba fick äta medan jag körde iväg till avslutningen. Vi kom cirka 1 minut för sent...

Faktum är att det inte var ett dugg stressigt. Planeringen höll. Och om den inte hade gjort det.... OCH? Det finns alltid folk som har det värre än en sådan fisgrej som att passa tiden till en lokal som inte åker iväg.

Sen blev det då alltså dags att skjutsa ut Ebba igen till lägret. Jag fick äran att titta på alla tält som stod uppställda i skogen - bland alla mygg!!
Sen blev det puss och kram och vi ses i morgon.

Jo, tacket från klubbenfolket var för att de tyckte att vi var sådana bra/snälla föräldrar som hämtade och skjutsade Ebba så att hon kunde få vara med på lägret trots detta avbrott.

Tänk vad man växer när man får beröm. Självkänslan får sig små vitamintillskott när det kommer beröm så här. Två tack samma dag.

Tänk på det hörrni! Slösa med beröm till folk ni gillar. Att få ge beröm och se hur man gör andra glada är ju också en skön grej för själen. Beröm kostar inga pengar, så även den lågavlönade har råd att slösa med beröm.

Nu kommer jag att sova gott. Två härliga tack..... Det är bara till att njuta av stunden.

Ibland går luften ur mig.....

I går när det var dags att lägga om Felix sår hemma så konstaterade ju Magnus att det såg värre ut än i fredags när han var med Felix till vår familjeläkare. Familjeläkaren skulle ju - äntligen - skicka en remiss till infektion under måndagen. Men eftersom det såg värre ut i går så blev det ju ett telefonsamtal till Hälso- och sjukvårdsupplysningen. De hänvisade oss till att ringa infektion under måndagen. De öppnar kl 08:00.

I dag är det alltså måndag och jag satt på jobbet och var redo att ligga först i kön till infektion.

Telefonsvararen informerade mig om att de öppnar kl 08:30.

Ok, då kan man jobba lite till, si så där en 29 minuter.

Ringer på nytt då de öppnar.

"Alla linjer är för närvarande upptagna, var god försök senare"

Jobbar lite till och ringer mellan jobben så att säga. Till slut kom jag fram och fick köplats 4.

Väl framme så informerade jag om att en remiss skulle gå iväg som idag, men undrar om vi kan få komma innan den har anlänt infektionskliniken.
Svar: Nej.
De måste ha remissen. Dessutom finns det inga akuttider på infektion, som HSU i går hade upplyst oss om. Utan behövdes det ses om idag så rekommenderade hon att jag skulle få remiss i handen av familjeläkaren för att åka till akuten.

Ringer familjeläkaren.

"Du har köplats 9"

Tittar på klockan och konstaterar att det är fikadags. Hämtar min smörgås och en mugg kaffe - går tillbaka till mitt rum och ringer upp igen för att även nu ha köplats 9.

Fikar, jobbar, väntar, jobbar lite mer, väntar.

Sköterskan jag till slut fick prata med informerar att remissen gick iväg i fredags och tycker att infektion ska faxa remissen till akuten. Var det problem så skulle jag höra av mig igen.

Ringer infektion.

"Alla linjer är för närvarande upptagna, var god försök senare"

Hinner skriva lite till på jobbet.

Till slut kom jag ännu en gång fram för att få köplats 4.

Men nu hände det andra saker. Personliga saker. När jag hör att jag har köplats 2 så känner jag att jag har knipit igen så länge att det faktiskt inte går längre. Jag vet ju faktiskt inte hur länge de 2 nissarna jag har före mig i kön kommer att prata. Så tyvärr MÅSTE jag, för att rädda stolstyget, lägga på luren och lätta på trycket.

Ringer återigen upp infektion.... Gissa vad som hörs?

"Alla linjer är för närvarande upptagna, var god försök senare"

Ja, ni vet ju gången nu med att vänta, jobba o s v.

Väl framme så har infektion inte fått någon remiss. Hon går och letar bland den nya posten - utan resultat. Hon hänvisar mig tillbaka till familjeläkaren.

GISSA! hur jag känner mig i detta läge...

Jag blir nog portad från bloggen om jag uttrycker sådana starka känslor här.

Ringer familjeläkaren igen och får bara köplats 4.

En annan sköterska som jag får dra samma jävla ramsa YTTERLIGARE en gång till för. Hon ränner omkring och letar familjeläkaren och kommer sedan och säger att vi får komma...


...till familjeläkaren som får titta på såret - igen.

Luften är på väg ur mig samtidigt som jag känner mig som en bomb som håller på att ticka ner mot explosion.

Kl 11.20 ropar man upp Felix.
Jag tar bort bandaget och läkaren konstaterar snabbt att det här måste infektion ta hand om idag. Så medan en sköterska ska lägga om såret så ska läkaren ringa infektion. TACK!

Blir inkallad igen för att få information om att infektion tar inte emot barn!!!!!!

Så nu fick jag en remiss i handen till barnaktuen som tar emot Felix. De i sin tur får sedan kontakta infektion för att få hjälp.

Det tar en timme innan den första läkaren kommer, barnläkaren. Hon gillar inte vad hon ser utan vill ha hjälp av en ortoped.
Väntar lite till.
Ortopedläkaren kommer och vill i sin tur ha hjälp av infektionsläkare.
Väntar... ännu mer.

Detta är vad de fick se:


Det slutade nu med att Felix påbörjar ännu en kur Heracillin. 10 dagar till att börja med. Det finns två uttag till på receptet. Lägga om med salvkompresser 2-3 gånger i veckan + byta den torra kompressen dagligen. Återbesök till ortopeden om cirka 10 dagar.
Vi fick höra att de inte kommer att släppa det här nu. De kommer att tala om när Felix får sluta med Heracillinet. Han kan alltså få ta det i 30 dagar - i runda slängar.

Kl 14:30 går jag ifrån barnakuten med Felix. Tomma i magen.
Felix hade fått lite yoghurt och smörgås, så han var inte helt tom i magen. Men han var inte mätt. Själv hade jag en smörgås i magen.

Det var liksom droppen. Det enda som fanns kvar i mitt ork känner jag. Jag gjorde ett försök till att åka till jobbet efter maten. Först och främst göra klart det jag lämnade. Men jag tänkte att jag kanske skulle kunna ta något mer. Men det var inte lätt att koncentrera mig. Så när skrivaren lade av så gav jag också upp och åkte hem.

Hoppas att orken har hunnit ifatt mig i morgon. Då är det bara gymnastikavslutning på kvällen.
Med min Ebba och hela gruppen som jag är hjälptränare i.

Avslutning och avslutning för den delen. Det blir två veckor ledigt. Sen börjar vi igen.

Inte blev det någon vinst när det gällde tårttävlingen. Men det var himlans trevligt iallafall.
14 st tårtor stod på bordet när det kom folk från kirurgen som ville mingla, smaka och rösta.
En sak har jag lärt mig iallafall.
Det är INTE värt tiden och mödan att göra sin egen tårtbotten. Den som finns att köpa i affären är god och håller ihop när man lyfter delarna var för sig. Det är ju tur att jag garnerade tårtan så att hålen och de ihoplappade pusselbitarna till tårtbotten syntes.

Förra veckan var det en häktisk vecka om man blickar tillbaka. Avslutningar i tre dagar för våra tre barn. Tårttävling. Läkarbesök. Tandläkarbesök.

Men det är ju mysigt att kunna vara med på avslutningarna ialla fall.

I helgen klippte vi sönder ballongerna som vi hade klistrat tidningpapper på tidigare. Sen blev det målning av skapelserna. Till att börja med användes pensel...

För att sedan fingra lite på färgen som faktiskt var fingerfärg.

Skööööönt att kladda!

TITTUT!!!

Trodde ni att det skulle bli ett inlägg utan Felix sår?!?!?!

FEL FEL FEL FEL!

I fredags var Magnus med Felix till familjeläkaren för att vi har sett att såret blir värre..... igen. Efter att ha konsulterat sköterskan som lade om såret sist, så bestämdes det - till slut - att det ska skickas en remiss till infektion eftersom sköterskan tyckte att det blivit värre.

Det är ju inte en dag för tidigt om man säger så. Såret har ju bara varit öppet sedan i början på maj......

I dag såg det ÄNNU värre ut än i fredags enligt Magnus som såg det då. Telefonsamtal till sjukvårdsrådgivningen resulterade i ..... vänta till på måndag och kontakta infektion då. Det ska tydligen gå att få akuttider där. Så kl 8 prick sitter jag på mitt rum på jobbet och ringer infektion för att vara beredd att sticka till skolan och hämta Felix för att få komma dit.

Vi åker ju liksom till legoland om 5 veckor. Jag vill inte att det ska vara öppet sår då. Tänk om det blir badväder!

- Nä Felix, du och jag sitter i sanden och tittar på när de andra badar.......

Hej hopp för denna gång.

Avslutning för Wilma - och trot eller ej....

För den som känner mig så kan man tro att det har slagit slint i kolan hos mig.

Vid 21:30 tiden satte jag in denna sak i ugnen.

Jag har aldrig gjort det, men någon gång ska vara den första.

Det är tårtbotten. Eller det ska väl förhoppningsvis bli det är det tänkt.

Det är nämligen tårttävling på jobbet i morgon. Vinnaren får 1000 kr i presentkort på ICA.

Nu blir jag inte sur och grinig om jag inte skulle komma i toppen med min tårta. Jag tycker bara att det här är en rolig grej och att man få se folk som man jobbar med i detta sommarmingel som ska gå av stapeln kl 14 i morgon.

Så jag testar alltså med att göra bottnarna själv denna gång. I morgon bitti sker garneringen - jäsp!

Innan detta bak så har alltså Wilma haft avslutning på dagis ute på Anundshög.

Vi hade SÅÅÅ tur med vädret.

Det var inga problem med att aktivera barnen när denna kulle ligger precis där vi skulle fika.

Här ser man hur högt man måste ta sig för att få detta till utsikt:

Upp och ner, upp och ner.

En fröjd för aktiva barnsben och cellulitspeckade mammaben.

Sen blev det som sagt lite fika tillsammans med alla barn och föräldrar.

Lite tid att leka med kameran fanns också....

Felix är väldigt speciell

Som om man inte redan visste det!

Ha ha ha!



Men nu är han alltså ännu mer unik och speciell vad vi har förstått.

I fredags var det alltså dags för Akademiska barnsjukhuset för att få besked av vad de har diskuterat fram vad man ska göra åt Felix ben som inte är som det ska.


Vi brukar bara (men det är inte så bara det ;-) ) träffa dr E. Men nu hade han även kollegorna dr B, dr B och dr ? som jag inte minns namnet på.

De hade pratat och diskuterat röntgenbilderna, och kom nu in och klämde och kände på knäskålarna som ligger på utsidan av benen. Det vänstra benet är bättre men inte bra, som de sa. Höger är värst. Där ligger knäskålen aldrig rätt om han inte har knäskydd på sig - då det hjälper vilket inte är hela tiden.


Ja ha då undrade jag, med min syster Sussi som var med som extra hjärna och stöttning i all information jag var beredd på att få höra, om de visste hur det skulle göra nu då.


Felix dr E svarade kort:


- Nej!


Det som han hade funderat på tidigare, att skruva i benet och stoppa tillväxten, var inte aktuellt. De hade en annan teori som de inte heller gillade eftersom de hade sett dåligt resultat efter en sådan operation.

(Tack för att de inte provar denna dåliga teori på Felix)


Eftersom Felix fortfarande växer så kan man inte göra vad som helst med skelettet.
I Felix fall så ligger underbenet förskjutet mot utsidan och dras utåt med hjälp av knäskålen så att säga.




Det som gäller nu är att de tänker söka hjälp internationellt. De ska kolla om det finns andra länder som har erfarenhet av något liknande. Sen ska vi höras efter sommaren igen.


Så Felix ÄR verkligen speciell. På flera sätt.


När det gällde Felix sår som de också fick äran att skåda, så sa de att de hade bra erfarenheter av kompressen Aquacel!


Tack för det!

Jag har ju precis pratat med en doktor där jag jobbar som också sa att det var det bästa. Så när jag ändå var till vårdcentralen med Wilma i veckan så passade jag på att säga att det var det jag behövde! Så då fick jag grejer med mig hem.

Så det var historien om Felix ben - som om det vore första gången jag pratar om det!!!
Det är ju som en roman som jag skriver om, men som man inte vet om slutet på ännu. Inte ens författaren - jag.


Wilma då stackarn. Hon har haft över 39° hela veckan. Med våld så togs det halsprov som inte visade något = ingen antibiotika.



I fredags kom alltså farmor och farfar som fick se efter Wilma när vi var till Uppsala. Sen skulle de, Felix och Wilma, egentligen ha farit till södra Dalarna och varit hemma hos farmor och farfar medan jag och Magnus tapetserade Felix rum. Men med en sådan sjuk Wilma så stannade de kvar hos oss istället. Det gick ju bra det med.


Felix såg ialla fall till så att farmor fick mat i magen. Här matas farmor med pizza.




Felix ska alltså inte behöva bo i rummet som senast tapetserades år ´82, då huset byggdes:





Han har ju valt röd vägg. Mycket bestämt. Så självklart ska han få det - uj uj uj...

Det var inte lätt att hitta röd tapet som inte var tomtelik eller som hade blommor och blad på sig. Men till slut hittade vi en som vi tyckte skulle passa Felix.

Halva lördagen gick åt och jag och Magnus älskar varandra fortfarande. Det var ju första gången vi tapetserade.


På morgonen så fick vi höra en väldigt tacksam Felix som gillade sina väggar. Det har berömts flera gånger under dagen.


Se bara på resultatet:

Som en liten avslutning på dagens lilla lilla inlägg, så kan jag ju lägga till i denna härva av sjukligheter att Magnus åkte in med Felix till barnakuten kl 03 i natt. Han hade så fruktansvärt ont någonstans så att han kastade sig fram och tillbaka i famnen, på golvet, i sängen och bara skrek. Det gick inte att få fram VAR det gjorde ont. Vi tror att det var magen. Det höll på i ca 45 minuter innan det gav sig. Så det gav med sig lagom tills att de kom till lasarettet. Det enda vi kan komma på i efterhand är att han hade ätit tre stekta ägg på kvällen. Gallbesvär hos barn?????

NU slutar det lilla lilla inlägget för dagen.

Ackis på fredag

I fredags kom kallelsen till Uppsala och Akademiska. Dags att få ett besked av dr E.

Det som inte var bra var att det är nu på fredag som vi hade fått tid. Magnus är inte hemma och vi skulle gärna vilja åka båda två när det gäller dessa besök. Det brukar finnas så många frågor och då kan man behöva ha två huvuden för att komma ihåg hur svaren löd.

Magnus ringde febrilt idag för att se om det gick att få en annan tid inom kort. Men det är ju lättare sagt än gjort. Den här gången var det fler läkare inblandade så därför gick det inte att ordna en ny tid hur lätt som helst. Felix har ju varit uppe på "diskussion" för hur de ska kunna fixa hans ben. Så nu på fredag får vi nog reda på det alltså.

Jag fick lite oroskänslor när jag hörde att det var fler doktorer inblandade. Ska jag alltså kunna ta till mig all information själv?
Jag ringde min syster som tack och lov är ledig och kan följa med.

Det finns ju en del minnen därifrån.

Eftersom vi ändå hade denna vecka fullspäckad så kom nästa sten:

- Wilma är blyg idag, sa en dagiskompis.

Sen berättade en fröken att Wilma har varit väldigt trött idag. Somnade ute vid lunch och även en gång vid mellanmål. Vid 16-tiden när jag kom så fick jag information om att hon satt i skuggan på baksidan. Och det gjorde hon bokstavligen.

Min Wilma är en pigg och aktiv tjej som man kan hitta var som helst utom i stilla tillstånd.

Inte nu.

Hon satt på en bänk i skuggan och stirrade framåt med tom blick. Varm.

Inte bara av solen. Hon var så där konstigt varm, endast vid tinningarna som hon brukar vara när hon har feber. Blicken sa verkligen att hon var sjuk.

Väl hemma så konstaterade jag med tempens hjälp att hon hade 39°!!!

Pussel pussel pussel.

Magnus är alltså inte hemma onsdag, torsdag och fredag.......

Men i morgon tisdag skulle han befinna sig på hemmaplan, så då får han verkligen vara hemma - med Wilma. Så tar jag onsdag och torsdag. Fredag kommer farmor Ulla och farfar Anders hit för att vara med Wilma och Ebba medan jag åker med Felix till Uppsala.

Lätt som en plätt.