Tack!

I dag hade vi avslutning med våra gymnaster - där Ebba är inkluderad i gruppen.
Ett gäng roliga tjejer födda ´98 - ´00.

Vi tittade på filmer från tävlingar som de hade varit med i. Snacka om att övning ger färdighet!
Jösses vad de utvecklas.
De har en vilja och en kämparglöd som heter duga.

Den här gruppen känns speciell kan jag känna. En sådan otroligt härlig gemenskap mellan gymnasterna. Sen när det är något som händer, t ex tävling, läger, föräldraträning m m, så finns alla föräldrar där och hjälper till.

Idag fick vi ledare en sommarpresent från tjejerna och deras familjer som tack för den här terminen.

Jättetack allihopa!

Så här fin var min korg med diverse godsaker:
Öh.... jag måste nog erkänna en sak...

Jag kunde inte låta bli att nalla lite innan jag kom hem och kunde fota korgen. Så jordgubbarna är inte kvar. Inte heller alla physalis.
Rackarns vad gott det är!

Sen kom ett till tack. Cirka 30 minuter efter att Ebba och jag lämnat gympakompisarna.

Det var klubbens personal som sa tack när jag kom och lämnade av en snyggt målad Ebba i rosa ögonskugga med ett hallon på kinden och en röd T-shirt som det stod "Önsta klubben" på ryggen.
Ebba är nämligen på läger med klubben med övernattning i skogarna utanför Västerås. De åkte dit i morse med packning för att kunna ligga i tält i skogen. Men Ebba ville inte missa gympaavslutningen, så efter att Magnus hade hämtat Felix och Wilma från skola/dagis så for de på en gång bort till urskogen för att hämta Ebba.
Själv trampade jag hem från jobbet - känns skönt för celluliterna som gnider sig under jeansen - med målsättningen att vara klar med kvällsmaten innan vi skulle iväg på nästa strapats - gympan alltså.

Då det tog lite längre tid än beräknat att hämta Ebba, så gjorde jag iordning en matlåda med den enormt goda kvällsmaten, köttbullar och makaroner, som Ebba fick äta medan jag körde iväg till avslutningen. Vi kom cirka 1 minut för sent...

Faktum är att det inte var ett dugg stressigt. Planeringen höll. Och om den inte hade gjort det.... OCH? Det finns alltid folk som har det värre än en sådan fisgrej som att passa tiden till en lokal som inte åker iväg.

Sen blev det då alltså dags att skjutsa ut Ebba igen till lägret. Jag fick äran att titta på alla tält som stod uppställda i skogen - bland alla mygg!!
Sen blev det puss och kram och vi ses i morgon.

Jo, tacket från klubbenfolket var för att de tyckte att vi var sådana bra/snälla föräldrar som hämtade och skjutsade Ebba så att hon kunde få vara med på lägret trots detta avbrott.

Tänk vad man växer när man får beröm. Självkänslan får sig små vitamintillskott när det kommer beröm så här. Två tack samma dag.

Tänk på det hörrni! Slösa med beröm till folk ni gillar. Att få ge beröm och se hur man gör andra glada är ju också en skön grej för själen. Beröm kostar inga pengar, så även den lågavlönade har råd att slösa med beröm.

Nu kommer jag att sova gott. Två härliga tack..... Det är bara till att njuta av stunden.