Utvecklingsstörd - normalstörd. Var går gränsen?

Var det fler än jag som missade Allsång på skansen då Galda Hudik var med?

Jag hörde talas om det, men tänkte inte så mycket mer på det förrän jag var in och fick tips om det hos CP-mamman.

Tack och lov tittade jag på det. Vilken människa han är den där grundaren för Glada Hudikteatern. En människa att höja till skyarna för allt han gör, har gjort och kommer att göra.

Gör som jag och klicka på Glada Hudik här nedan. Spola fram till cirka 19:30. Där kan du släppa alla titlar och lyssna på ord som är så sanna så sanna. Var går gränsen för utvecklingsstörd och normalstörd? Landshövding eller hövding?

Glada Hudik

Själv heter jag Carina och presenterar mig inte med varken titel eller vilken störning jag tillhör, för det vet jag inte.

Lyx med eget rum

Wilma och Felix har ju haft samma rum tills för ett par månader sedan då Felix fick ett eget rum.

Tänk vilken lyx va! Var sitt rum.
Det är inte alla som har plats för det i sitt hus. Tänk att få ha sina leksaker i fred. Ingen som rör dem eller håller på. Tänk att få leka ifred när man vill det och bjuda in någon i rummet när man känner för det.

Alla känner inte så.

Wilma blev ledsen när Felix flyttade ur rummet då för ett par månader sedan.

Vi har ju fixat lite så att Wilma ska gilla sitt rum också. Men det var ju det där med att hon kände sig ensam när det var dags att sova.

Nu på kvällen när jag hade handlat så fick jag reda på att Felix har övernattningssällskap:


Natti natti Felix och Wilma!

Skogens guld!

Felix har varit hos farmor och farfar sedan i fredags. Vi hade tänkt att vi skulle göra saker med bara tjejerna under två dagar.

Planer, planer, planer.....

Blev det som vi tänkt? Näpp.

Vår tanke traskade in i dimman när vi upptäckte att Wilma hade feber. Stackars Wilma.

Så vi ändrade riktning på våra planer under lördagen och åkte upp till farmor och farfar med en plan på att plocka svamp - skogens guld. Wilma var med på noterna på att få vara hos farmor under tiden.

Magnus, farfar, Ebba och jag satte på oss skogskläderna och tog oss ut i skogen.
Cirka 5 minuter senare stod vi under bakluckan som fick vara regnskydd...
Det fullkomligt öste ner.
Vi satte oss i bilen och åkte mot ljusare ställe där myggen anföll mig trots myggmedel. Men det blev några svampar, kantareller och taggsvamp i alla fall.

I dag var det dags att fara hemåt. Men det fanns en liten längtan att få prova på den där skogen som vi besökte i går under 5 minuter.

Så vi tog oss dit, jag, Ebba och Magnus. En och en halv timme var vi där:



Först bara någon enstaka

Sen fanns de bara där runt omkring oss.

Det här är det mesta i kantarellväg som både jag och Magnus har plockat. På ett ställe räknade jag till 30 st medan jag varsamt plockade dem.

Jag hade lugnt kunnat gå där en hel dag. Men det fanns det inte tid till. Synd.

Men ack vad kul det var!

☼ ♥ Grattis Sussi ♥ ☼

Jag får väl lägga till:

- I efterskott! eftersom jag tagit min tid, den 24 juli, till annat än att lägga in grattiset på bloggen. Jag hann ju ringa ialla fall.

Min syster som vet så mycket om mig och som är så lik men ändå så olik mig i många saker.

När jag klev in på sidan av 40-strecket så fick jag en bok från min syster som hon hade fyllt i. Den handlade om mig och minnen som hon hade tillsammans med mig. Minnen som kunde vara fler om vi hade fått bo tillsammans när vi var små. Men de minnen vi har då vi väl träffades är underbara. Vi minns samma saker. Kan ju vara för att vi pratar en del i dag om hur livet är och har varit.

I dagsläget vet min syster ganska väl om hur jag är i vardagen. Det syns ju bara på när man skulle ringa in hur jag håller mig i form.
Det enda jag har fundering på är det där med träning. Jag är ju tränare i gymnastik och rör mig lite där. Men aktiv träning för min egen kondition - den excisterar inte så som det kanske ser ut när man ringar in att jag tränar. Annars är det klockrent, det min syster har ringat in!

Sen var det ju det där med minnen. Viktigt i livet. Att minnas och att leva vidare. Att hålla på att undra med en massa "om", påverkar ju inte dagsläget. Så att minnas det som har varit är guld värt när jag tänker på de stunder som jag och min syster hade tillsammans, varannan helg.

Allt går ju inte att fylla i. Det är ju en förtryckt bok. Men allt som min kära syster Sussi har skrivit betyder så mycket för mig. En bok som jag kan läsa om och om igen. Med ett leende på läpparna.

♪♪♪♫♫♫ Grattis igen Sussi på din födelsedag. ♪♪♪♫♫♫

Kram systeryster Carina

Hela familjen hälsar, men det sa jag väl när vi talades vid.

Legoland

Semestern har alltså börjat för min del. Fyra veckor. Känns konstigt när man har öst på ganska ordentligt på jobbet under de fyra veckor som var innan. De fyra veckorna som den andra delen av arbetskamraterna hade semester. Vi har två perioder på jobbet. En tidig och en sen semester. Så det känns bra att vara hemma från jobbet nu.

Vi började med att packa väskorna och tog oss ner till ett vandrarhem i Varberg. Jättegulligt ställe på landet med kossor, hästar, katter, kaniner och en go hund som gick omkring. Perfekt för barnen att bara vara utan direkta krav. Damen som ägde stället berättade att det var ett gammalt ålderdomshem som vi bodde i.

Kl 8 dagen därpå hade vi intagit vårat bord på båten som skulle ta oss till Grenå i Danmark. Frukostbuffén var bokad, så det var bara till att frossa i alla gottigheter.
Jag tar ju gärna av det mesta som finns. Älskar frukost. Felix fick välja själv av båtens läckerheter, så på hans tallrik låg det pannkaka och vattenmelon...

Fyra timmar senare och en havsupplevelse för barnen så gled vi av båten och lyssnade noga på vad fru GPS hade att säga om vägen till Legoland.

Det var vid detta laget läge för lunch. Så vi var tillsammans med Europas övriga turister ute efter ett matställe efter vägen. Man gör det ju enkelt för sig och beställer menyer till hela familjen. För den som inte vet antalet i vår familj så är vi fem medlemmar.

Det tog sin lilla tid innan maten ropades upp att den var klar. Det var hamburgetallrik och korv + pommes och dricka till alla medlemmar.

Visst var vi förvarnade om att det var dyrt i Danmark. Men kan ni med er vildaste fantasi gissa vad denna fem-mannamåltid gick sta och kostade?

.

.

.

.

I svenska pengar stannade vår första danska måltid på:

750 kr!!!!!!!

Kan bara upplysa om att det fortsatte med denna matkostnad vid övriga måltider under hela Danmarksvistelsen. Gulp!

Framme vid Hotell Svanen cirka 25 mil in i Danmark. Skönt.

Vi hade tyvärr inte fått samma ställe som systeryster Sussi med familj att bo på, men det här fick väl duga.

Nyrenoverat ställe - det syntes. Fanns plats för barnaktiviteter enligt broschyren - en studsmatta, en sandlåda och två gunghästar utomhus.

Frukostbuffé a la min smak:

På Felix tallrik fanns här nu nygräddade våfflor och vattenmelon. Han varierar sig åtminstone lite.

Ja, så var det ju det där med barnvänligt hotell.

Mitt i restaurangen finns detta bord som man passerar för att komma fram till buffébordet.

Barnvänligt?!

Dagen därpå var det dags för det vi var där för.

Bara en lite parentes. Lägg en blick på hur det ser ut på andra sidan övergångsstället. En bit bort ser man som ett kantigt vitt tak eller vad man ska säga. Det är ialla fall där som man läser in sin streckkod för att komma in i själva legoland. Återkommer längre ner varför ni ska tänka på detta.

Det som var suveränt var att alla åkattraktioner ingick i inträdet. Så det var inte någon extra kostnad för något åkband eller liknande. Det var bara till att ställa sig i kö och åka med i allt man ville.

Första roliga saken där kusin Rasmus, Felix, Ebba och Wilma åkte upp i. Jumping frog. Wilma var mycket reserverad till att börja med, men slappnade av och njöt av kittlet i magen när denna sak åkte upp och ner.

Sen kom en liten bergodalbana som gick runt i tre varv. Lagom hastighet.

Ebba och Rasmus njöt av den lilla trippen. Här på väg upp.

En alldeles lagom bergodalbana för min del. Jag hade jättekul med Wilma, som i sin tur var ganska tyst i själva åket. (Fotograf syster Sussi)
När vi däremot klev av så kom stora tårar och Wilma drog iväg mot Felix och pappa och skrek att Felix inte fick åka detta! Hon var med andra ord livrädd.

Men Felix och pappa åkte och hade jättekul. (Fotograf syster Sussi)

Det vi konstaterade på denna resa var förutom de gigantiska jättepriserna på mat, även att det oftast bara var pommes att välja på som tilltugg. Första pommes var ju kul. Lego-pommes.

Men till slut tröttnar man på detta flottiga otyg man stoppar tarmarna med för att stilla sin hungervrålande mage med.

När man gick runt mot olika åkattraktioner fanns där mängder med kända legobyggnader på olika ställen.

Här ger sig några i familjen ut på en lego-safari. Det blev två turer.

Varför inte ge sig upp och leka pilot i duploflygplan tillsammans med sonen.

Urk. Det gick runt runt runt. Inte riktigt vad mina båggångar i balansorganet pallar med i mitt 40-åriga liv just nu. Skulle ha behövt ett åksjukepiller.

Sen kom det tråkigaste på hela resan. Ebba hade bokat in sig för att ta körkort. Man får en viss tid att infinna sig på körskolan då en dansk snabbt pladdrande kille berättar vad trafikmärkena betyder och vad det är för regler som gäller i trafiken - för barn i alla olika nationaliteter...

Ebba har ju lite koll på märkena utan att behöva förstå all danska. Sen får man sin bil att köra runt i 20 minuter. Från minut 1 så började det ösregna. Regnbyxkorna låg i bilen. Endast bomullsbyxor fanns på benen hos Ebba. Hon körde runt som en dränkt katt. Minut 21 slutade det att regna.

Fy vad jag tyckte synd om henne. Det kunde ju ha blivit jättekul! Men det slutade med att hon var stelfrusen efter sina 20 minuter på vägen.

Hon fick sitt körkort ialla fall. Får nu köra bil i klass LEGO.
Som ni ser så skiner solen på hennes blöta luva. Retsamt va!

När man inte vill bli blöt så är det inte roligt att bli dränkt på detta vis.

Däremot fanns det saker som man medvetet satte sig i med vetskapen att man kan bli dyngsur. Å det blev man. Vissa i alla fall. Detta är som flumride men man sitter i en kanot. Jag vet inte hur många varv Ebba och Rasmus åkte. Jag hängde med på ett varv i alla fall. Felix två varv. Wilma var fortfarande rädd efter den där lilla bergodalbanan.

Efter att ha varit på legoland mellan 10 och cirka 20, så var barnen möra. För att inte tala om föräldrarna.

När alla barnen hade borstat tänderna och låg i respektive säng. Så läste Magnus en liten saga innan vi satte på en skiva, Bullerbyn.

Vid sagoläsningen hade jag intagit en fåtölj. Lutade min trötta kropp tillbaka. Pssssst - öppnade den godaste öl som jag smakat på länge.

Nu kan jag säga att det inte var märket som var godast. Det var tillfället som gjorde den så otroligt god.

Nästa morgon började lika dant som föregående. Frukostbuffé a la jättegod. Mot legoland. Fram med biljetten och styrde stegen mot ingången...

Det är här gott folk jag vill att ni minns den förra bilden jag tog på ingången.

Finn ett "fel"...

Kolla in folksamlingen!!!!!

Efter att ha tappat hakan, plockat upp den. Sansat sig och insett att det fullkomligt VÄLLDE in folk från alla håll. Så var det bara att ställa sig i folkmassan. Det var alltså inte någon kö, utan en hel hoper med folk. Här har vi då kommit ungefär halvvägs från övergångsstället och då har vi stått ett tag i massan.

Till slut kom vi in i alla fall och kunde konstatera att vi hade tur med befolkningen under gårdagen. Tack och lov så avverkade vi en hel del saker under gårdagen och kunde ge oss iväg mot oavverkade platser. Vi hade ungefär hälften kvar som vi inte hade sett av legoland. Det är enormt stort alltså.

Wilma ville prova på vattenland med en massa sprutande fontäner överallt.

Under tiden så var Sussi iväg och fotade övriga medlemmar i min och hennes familj som befann sig på piratskepp som gör allt för att blöta ner folk som tittade (publik) och övriga skeppsfarare. Tyvärr hann jag och Wilma inte se dem, men vi kan se på korten som Sussi tog att de hade kul.

Om man var blöt efter gårdagens flumride så var det här 10 gånger värre kan jag säga. Men jösses vad kul de hade.

På eftermiddagen var det dags för en fika med kaffe och glass vid fikastället Pitten.

Skyll inte på mig, men det hette faktiskt så!

Även efter denna dag var man rätt mör i kroppen. Men nöjd av dessa två dagar på Legoland.

Vi tog kvällsmaten på Sussis och deras hotell.

Dagen efter blev det till att fara mot Fredrikshamn för att ta en tvåtimmars båtresa - guppig - hem till Sverige och Göteborg. Det blev ett stopp i Skara för lite kvällsmat innan vi fortsatte raka vägen hem till det gula huset. Totalt 14 timmars resväg från Billund i Danmark, hem till Västerås.

Superrolig resa!

Undrar om de inser

... om mina kära arbetskamrater som har varit lediga i snart fyra veckor, undrar om de inser att de bara har två vardagar kvar på sin semester?

Jag vet ialla fall att jag bara har två dagar till att jobba innan det är min tur att vara ledig från arbetsplatsen.

Ahhhhh!

Jag njuter!

Förstår ni vad detta innebär??

Ebba och jag åkte på gymnastikträning som vanligt på tisdagar. Nu var det den sista på ett par veckor då vi tar ledigt - jag går ju på semester nu till helgen!

Det pratades vid matbordet innan gympaträningen om att det skulle tältas. Magnus, Felix och Wilma.

Mycket riktigt så var tältet uppsatt när Ebba och jag anlände hemmet efter träningen. Där mumsades det popcorn och humöret var på topp hos allihopa.

Det var väl Ebba som fick en dystrare min ett tag. Men när hon tagit beslutet att också övernatta i tyghuset så blev det frid och fröjd hos allihopa. Ebba var lite brydd om jag skulle känna mig ensam i natt.....
Vad ska jag säga? Vad tror ni?


Natti natti!

Tror ni att jag blir ledsen över att få 2x90 cm säng för mig själv en hel natt?

Gissa själva. Under tiden ni funderar på det så går jag och knyter mig....

Lyckan var total!

Kan man ens förstå att det var sol idag. Så mycket och skön sol så att kläderna åkte av och det kändes som sommar.

När jag kom hem efter 7 timmars arbete så hittade vattenballongerna fram. Sådana där små rackare som gör att man blir jätteblöt när man blir träffad av en sådan. Som en liten upplysning så går det alldeles utmärkt att fylla vanliga ballonger med vatten också. Sen kan man kasta ballongerna mellan varandra utan att tappa dem....

Felix då? Stackarn som har sin skena och strumpa som inte får bli blött...

Men nu är det ju så att jag har gått å köpt bad och duschstrumpa som det var premiärprovning idag.

Vilken lycka! Sommarens första långa blötläggning för Felix. Han har ju tidigare fått känna lite på vattnet i en minimalt sprutande vattenspridare och känt med händerna i poolen som tjejerna badar i.

Men här i eftermiddag blev det detta:

Nu blev det ju lite smärtsamt att dra bort plastpåsen över benet då den tejpas på benet också. Men så kul som han hade ett tag så tror jag att han minns vattenleken mer.

-----------------------------

I söndags gick jag en vända i trädgården och tittade på vår ätbara trädgård. Ett försök till ätbar ialla fall.

Vi är inga som saftar och syltar, utan vill njuta för stunden genom att äta saker och ting färskt på sommaren.

Här väntar tomater på lite mer sol och värme.

Svarta vinbär är också på gång men låter oss vänta ett tag till.

Förra årets vindruvor som vi trodde hade kolat vippen eftersom de inte täcktes inför vintern. Men det fanns visst lite liv i dem, även om det inte kommer att anlända några druvor i år. Men tanken finns att det skulle vara kul med en klase.

Gula hallon kommer att bli premiär i år. De sattes ner förra året.

Blåbärsbusken som gav blåbär första året, men inte andra. Den kände sig ensam och fick två buskar till. Det hjälpte till att hitta livet igen, så i år får vi ganska mycket blåbär.

Röda vinbären är som godast nu.

De gula plommonen lyser med sin frånvaro i år. Kanske för att vi var så dåliga på att äta upp dem förra året....

Björnbären bearbetas febrilt av den svartarbetande humlan.

Det blir också en hel del i år.

Bigårråträdet sattes ner förra året och vill nog vila i år med. Så det får bli ett kort på bilden som talar om vad som tänker komma - något år.

Päron blir det gott om - i år igen.

Äpplen.... Tja, det här är ett av de två äpplen som finns i trädet för tillfället i år.

Smultron har vi lite var stans i hela trädgården. I rabatter och runt olika träd.

Här har vi lite kvar av rabarberna. Det har tillagats två rabarberpajer tidigare, så det har gått åt lite.

I rabarberpajen blandades det även ner av våra jordgubbar. Annars äter vi dem dag för dag vart efter de blir mogna. Här är en dagsranson.

Det är jättehärligt att låta alla, barn som vuxna, gå och äta av sommarens primörer eller vad det nu heter.

Det finns dock ett ställe som vi har förbjudit att äta vid. Längs ena husväggen där vi satte ner en hel del smultronplantor. Tyvärr har den rabatten angripits av för oss ohyra. Stor, mjuk, snäll ohyra full med päls.

Ohyran säger:

-Mjau

Vi har alltså ofrivilligt fått en rabatt som används som toalett av grannens så jättesnälla katt. Den må vara hur snäll och söt som helst. Men i detta fall gillar jag inte katter som kommer till oss. Vi har valt att inte ha katt och vill heller inte ha grannens katt. Speciellt inte restavfallet som kommer ut ur tarmarna.

Synd på smultronen!

Trådlös router - bah!!

Nu har jag ägnat flera timmar åt att göra som vi brukar när den trådlösa routern krånglar.
Dra ut sladd, starta om ...

Bara för att jag ville sitta inne vid tv'n för en gångs skull då det var någon Kevin Coster-film som jag ville se. Då tänkte jag att jag skulle skriva lite på bloggen samtidigt.

Men tji fick jag. Jävla skitrouter!
Så hilma ofta som den krånglar. Vi ser grannarnas datorer. Men i h-vete att vi ser vår egen som befinner sig 3-4 meter från den bärbara...

Mutter och stön.

Men vad då, det finns de som inte har mat...

Så nu går jag och knyter mig och förbereder mig på min sista vecka innan semestern.

(Detta skrivs med bitterhet vid vår stationära dator som gör mig tillgänglig för internet)

Inte ikväll älskling... jag är trött

Hur många gånger har man inte svarat så under vårt 14-åriga förhållande?

Även om det inte är ofta jag får den där bedjande frågan, så känner jag inte alltid för det. Men när han väl har börjat fråga, så kommer frågan så gott som varje dag tills jag säger ja. Ok, ibland måste man ju ställa upp. Så enkelt är det. Det får ju inte gå hur lång tid emellan som helst. Det tycker ju inte ens jag.

Men när man väl har sagt ja, så vet jag att jag kan pusta ut ett tag till. Då dröjer det några veckor till nästa omgång av alla bedjande frågor igen. När man väl är igång så vet jag ju att det är ganska snabbt överstökat. Så är det ju. Men det tar emot så gott som varje gång han tindrar med ögonen.

Nu har ju Magnus semester och fick faktiskt sovmorgon till kl 07:30. Själv har jag två veckor kvar att jobba, så vid den tiden på morgonen satte jag mina slanka fingrar på stämpelklockan och var beredd att ta tag i dagens arbete.

Dessutom hade svärföräldrarna varit ner och hjälpt till med barnen och åkt iväg och shoppat loss. Så det måste ha varit en skön första dag för Magnus på sin semester.... när jag satt och jobbade på.

Väl hemma så hade svärmor ställt sig vid spisen för att göra kvällsmat. Magnus och svärfar tänkte dra iväg till kiosken, så jag fick en gullig hälsning att ställa mig och göra mozarellasalladen.

Är det konstigt att man är trött efter en sådan dag?

Sen kommer då alltså den där frågan igen...

Men som sagt. Ibland måste man ju ställa upp. Vi älskar ju varandra. Så när jag kom ner från Wilmas sovrum efter att ha nattat henne så står han där på bottenvåningen ... redo...

Han hade plockat fram alla prylar vi brukar använda. Så visst sa jag ja. Hur trött jag än var. Men jag sa att han fick stå ut med att det kanske inte skulle bli som det brukar bli. Visst var han redo för förändringar. Å det blev det:




Ok, lite till orkade jag klippa honom...

Faktum var att vid det här laget hade jag piggnat på mig. Så då orkar jag blogga idag.

Jippi!

Så nu har jag uppdaterat bloggen igen.

P.S. Jag orkade faktiskt klippa igenom allt hår. Risken med att säga "nej" är att man får stå ut med att han ser ut som toppen på en mikrofon till frisyr. Så jag säger faktiskt ja ganska snabbt.