Kommer jag att lyckas med att få igång kroppen? Kommer jag att kunna hantera mina enorma portionsstorlekar? Jag älskar ju mat. God mat. Vare sig det är husmanskost eller en saftig oxfile med potatisgratäng. Mums vad gott det är för smaklökarna och mums vad det sätter sina spår runt omkring min kropp. Det kanske inte syns när man går omkring bland folk - då man drar in magen och försöker se smärt ut.
Men väl hemma i duschen får man höra sådana där gulliga kommentarer från Wilma att jag bara ha lite tjock rumpa och undrar om det finns en bebis i magen...
För tre dagar sedan tog jag mig ut på en promenad. En rutt som tar cirka en timme. I allafall för ett år sedan då jag gick den rutten senast. Sen kan man ju chocka kroppen lite när man ändå börjar få julgris-panik att försöka mig på en sådan där intervallträning som jag har hört ska vara bra. Gå 2 minuter, jogga 2 minuter.
Fy sjutton vad långa minutrarna var då jag joggade! Konditionen är verkligen i botten. Det gjorde nästan ont att andas på slutet av de 2 minutrarna då jag joggade.
I dag tog jag mig ut igen! Kan ni förstå?
Den här gången tog jag med mig Ebba som sällskap. Först undrade jag om hon verkligen skulle orka, så jag undrade om hon skulle cykla. Men nej, hon ville prova. Det gick lite långsammare än första gången då jag var själv. Men hon höll i och var med på intervallträningen. Jag är jätteimponerad av henne! Men även om det var jobbigare förra gången så var jag så där kopiöst svettig ändå när jag kom hem.


Så vi hoppas på att jag slipper ligga på julbordet ialla fall.
1 kommentar:
Det låter som en bra start! Lycka till! Duktig Ebba som hängde med ut, hon kommer ju bli elitgymnast så klart hon måste orka med i mammas tempo!
kram
Skicka en kommentar