Har ni tänkt på vad många det är som hamnar i "väggen"? Har ni tänkt på att det är många som suckar och stönar, himlar med ögonen, när de får höra att en person är "utbränd"? Härre gud, det är väl bara en "trendsjukdom", något som de hittat på när folk inte vill jobba. Det är väl bara till att slå näven i bordet och säga åt männ'skan att ta sig i kragen och börja leva som folk. Inte ens Försäkringskassan vill ju betala för utbrända längre. De ska ju bara ut i arbetet så snabbt som möjligt igen.
Har man inte varit där så kan man omöjligt veta hur det är. Det är knappt jag vet det själv - längre.
Ja, jag har varit den där männ'skan som har haft den påhittade trendsjukdomen. Utmattningsdeprimerad.
Det är ju inte så att jag sitter och ältar och berättar vilt och brett om det. Men det är ändå ingen hemlighet. Jag väljer bara om jag orkar ta en konflikt med en person, eller om jag helt enkelt låter bli att ta upp ämnet om att jag har varit "där" - i väggen.
När jag var sjukskriven och på väg tillbaka till jobbet så skrev jag av mig på Föräldranätet. Det publicerades på deras inläggssida eller vad det kallades. Jag läser det emellanåt och minns. Men minnet bleknar ändå ju längre bort från helvetet jag kommer. Skönt. Men ändå så nyttigt att ha fått ta lärdom av.
Så nu lägger jag ut min berättelse som tidigare var som en anonym berättelse på ovan nämnda sida.
Länken:
http://www.alltforforaldrar.se/page/berattelse/ar-jag-lyckligt-lottad-som-fastnat-i-vaggen
Detta var alltså för snart tre år sedan som jag skrev detta.
2 kommentarer:
Precis så är det!! Jobbigt men ändå något som gjort mig till den jag är idag.
Det viktigaste vi kan göra är att aldrig glömma att vi varit där, i betongväggen...
Bra skrivet. Känner igen mig ganska mycket och du brukar ju säga åt mig att tagga ner, ska lyssna på dig! :)
KRAM
Skicka en kommentar