Ni fattar väl att det är mig själv jag pratar om när jag nämner rörig i kolan?!
Så kändes det hyggligt att åka och hämta barn på skola och dagis. Väl hemma så hade jag för en gångs skull kommit på vad jag skulle laga för mat och dessutom tyckte att det var ok att ställa sig i köket. Annars tycker jag att kvällsmaten är urtråkig att laga.
Telefonen ringer och min pappa undrar om vi vill ha besök.
Ja tack. Det uppskattas mycket!
Så medan vi åt maten jag hade ordnat så hade de redan kommit med sina hundar Stina och Lotta. De passade på att ta en promenad innan de kom hem till oss. Eftersom vi inte kan ha pälsdjur så blir det en höjdpunkt att få klappa dessa små hundar. Alla tre barnen gillade att hålla i kopplet.
Ebba kämpade febrilt med att få en närbild på den ena hunden - ser inte skillnad på dem. Men det struntade den fullständigt i. Den var mer intresserad av att göra Ebba ren runt munnen.
När de hade åkt så var det dags att göra sig i ordning. Så vi gick in.Sen ser man att det lyser i köket. Ett speciellt sken....
Kylen på vid gavel och listen nertill ligger löst på golvet. -Vem? undrar jag högt när jag ser detta.
- Jag hätta fättis, svarar Felix
Man ska vara ärlig. Det är sant. Erkänna sina handlingar. Det är rätt.
Tack morfar och Ella för besöket!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar