Tänk om... nä, törs inte... schhhhhhh

Har ni känt känslan av pirr i kroppen när man är nära en vinst?

När man förr i tiden tittade på Bingolotto och var supernära att vinna. Eller när man skrapar fram siffror på en lott och får en känsla av att vinna. Kanske när hästarna springer så om man spelat.

Det där lyckoruset i kroppen. Pirret. Känslan av ett hopp om storvinst.

DEN känslan kom här i kväll. Det var när jag satt framför TV:n och skulle lägga om Felix sår med Ättiksyran. Det görs alltså framför TV:n eftersom Ättiksyran ska ligga på såret i 20 minuter.

När jag lyfte på Aquacelen (sårkompressen) så har såret minskat så drastiskt så att jag nästan tappar förmågan att göra något mer än att bara titta på underverket.

Jag ropade på Magnus. Som så många gånger tidigare. Dock med negativa besked. Men denna gång kom han och sa:

- Tänk om.... nä föresten. Det var inget.

Det ser alltså ut att vara hud på såret nu. Fick ingen bra bild att visa. Endast en liten strimma som kan vara såryta. Så liten så att jag inte är säker på att det var öppet.

Här och nu fick jag den där känslan av att vara nära högsta vinsten. Så nära så att man inte törs hoppas.

Men tyvärr har vi hoppats förr och rasat ner i ett infekterat sår strax efter vårt hopp. Så det är väl därför man inte vågar skrika rakt ut.

Jag har tittat tillbaka på kort nu när jag gått igenom lite i datorn. I april hittar jag kort då Felix INTE har plåster eller annat förband på knät. Annars har det varit någon form av skydd sedan i december, då han opererades. Startskottet för det riktiga helvetet var ju i maj och han lades in vid midsommar. Efter det har det varit Aquacel AG-kompress och penicillin. Fyra hela månader med penicillin. Totalt kanske tre veckor utan penicillin under dessa fyra månader. Sommarmånader = inget bad på hela sommaren och inte heller med skolan i dagsläget.
Tortyr för Felix som älskar att bada.

Känslan av högsta vinst är skrämmande just nu. För högsta vinsten är inte pengar för oss. Det är ett läkt sår.