Felix läser

Jag kan titta på den här filmen om och om igen.

Felix har också tittat och har ett enormt leende när han tittar. Hans ögon lyser stolta som en tupp när han ser och hör sig själv här. När filmen är slut så klappar han händerna och vill att vi ska hänga på. Självklart gör man det.

När man tittar på filmen tycker jag själv att det ser ut som om vi har övat massor med tanke på vad Felix kan.

Jag tror det här var den fjärde gången som vi tog fram boken. Den första gången läste jag den själv för Felix. Han hjälpte till att vända de lila bladen ibland. Andra gången började jag läsa den innan Felix flikade in att han ville läsa med mig och min hjälp. Tredje gången, för ett par dagar sedan, tog jag Felix finger och förde det till respektive bild och ordbild. Halva boken missade han ordet "en", men andra halvan av boken fick han in det ordet också. Fjärde gången, här i kväll... Ja ni har ju kanske sett själva. Han satte fingret på respektive bild och ordbild och läste boken två gånger för mig.

Vissa saker tar lång tid att lära Felix. Medan andra saker faller på plats snabbare än man anar. Fördomar? Ja, jag trodde inte att det skulle gå så här snabbt. Felix har överaskat oss ännu en gång.

Jag har inte kommit så långt i boken om läs- och skrivprocessen. Men vad jag fattar det som så vill man få in de viktiga små orden med stor betydelse (har, en, är o s v). Dessa ord lär man sig som en ordbild. Sen får man in att man läser ord för ord och från vänster till höger.

Det finns inte ord för den känsla som finns i en när man ser filmen... Förhoppningen om att han ska kunna läsa närmar sig. Att se hur stolt han såg ut när han hörde och såg sig själv läsa ... Självkänslan har fått sig ett skutt i rätt riktning.