SÄRskola, SÄRskoleklass = Särad från övriga

Jag läste ett så himlans bra inlägg.

Ett inlägg som handlar om att särbehandla barn.

Jag struntar i att försöka återberätta vad jag läste utan rekommenderar att ni läser det själva.

http://puffeltufflan.wordpress.com/2010/06/30/sarunge-skola/

Vad säger ni?
Håller ni med?

Det gör jag.

Vi är i tiden 2010 och vi pratar villt och brett om inkludering och integrering.
Att alla är lika värda.

Är det så?

Vi som är mitt i smeten som har barn som inte följer "mallen" och får vara med när ens barn SÄRbehandlas. Vi får stå ut med ett och annat.

För att inte tala om barnet själv. Där folk inte tror så mycket om denne. Att få leva med att folk hjälper till för mycket - att man inte tror på att individen klarar saker på egen hand. Att denne inte ens får en chans att visa vad denne kan. Visst faller vi själva in i fällan också. Men vi påminner oss om att ge vår son en chans. Det är ju bara Felix som kan bevisa motsatsen till att klara av saker. Det är ju inte vi som ska sätta hans gränser.

Självkänsla?
Tja, i botten kanske.

Hur vore det om man välkomnade alla in i samhället och gav dem en chans att visa vad de kan utan att vi normalstörda sätter gränserna. Varje individ har sin egen begränsning och det är bara den enskilde individen som kan sätta sina egna gränser. Att få prova sig fram och få bevisa själv vad man går för. Med allt stöd som alla andra har rätt att få.

Har du inte klickat på länken än? Gör det nu.