Tänkte berätta

Jag tänkte att jag skulle blogga om hur den här dagen varit. Den har liksom avvikit lite från den vanliga arbetsdagen mellan 07:30 - 15:00.

Men jag inser nu när klockan är 22:40 att jag inte orkar ta mig igenom dagen i text. Det får bli en annan dag. Dusch och sovdags.

Negativ eller positiv?

Ibland undrar jag varför man tillåter sig att vara negativ under en lång tid. Jag tycker att jag hör och läser om folk som klagar och suckar åt saker och ting. Vardagliga ting i ens vardagsliv.

Nu är ju inte jag den som är överdrivet positiv till 100% under min vakna del av dagen. Men jag försöker i alla fall göra något åt mitt liv om det är saker som inte känns bra i mitt liv.

Självklart måste man få ha sina dåliga dagar och sucka åt både enkla och svåra saker ibland. Annars skulle man ju spricka om man inte får ur sig skiten. Jag tillåter mig att vara negativ och lite nere ibland, för jag vet att jag har mer positiva dagar längre fram.

Men jag känner att det är för många runt omkring som har de där dåliga dagarna alldeles för länge. För min del i alla fall. Det suckas och stönas åt mycket. Varje dag. Varje vecka. Varje månad. Varför tillåter man sig slösa sitt liv på att vara så negativt inställd på saker i ens liv? Är det så man vill ha sitt liv? Tänker man på att man inte är särskilt trevlig mot sina medmänniskor när det suckas och stönas och det mesta låter som om det bara är skit och tråkigheter? Tråkiga inställningar smittar tyvärr av sig lätt.

Om ens liv är så tråkigt så att man måste klaga och sucka dagarna i enda, varför gör man inte något åt det? Man måste ju ta tag i sitt eget liv och se över det med hur man har det och hur man VILL ha det.

Är det någon som stannar upp ibland och tänker till med vad man har i sitt liv? Stannar upp och ser sig om vad den här minuten erbjuder. Jösses vad djupt det lät. Men försök! Slösa en minut, kanske bara 30 sekunder av ditt liv under en stund i morgon med att se dig om och njut ...

Söndagsnöje

Första besöket på nya IKEA. Stort! Summan slutade på ca 6000. Lånade deras släpkärra för att få hem Wilmas garderob. Väl hemma ser vi att en del var trasig. Hela familjen in i bilen igen. Mot IKEA o lämna tillbaka stommen. Fanns inga fler. Den beställs o blir hemlevererad. En annan dag. Klockan tickade snabbt. Kvällen anlände. Barnen började magra av. Öronskav av det kurrande ljudet från barnens magar. Det blev mat på restaurang Max igen. Snart är vi mätta o åker mot hemmet.

Egen tid

Jag antar att min kära syster Sussi njuter av sin egna tid där hon befinner sig med en kompis. Avundsjuk? Ja, men inte på flygresan ...

Det är hål i sandsäcken

Att ständigt ha en tanke på att ens familj och barn ska ha det bästa av vad världen och vardagen erbjuder kan bli tungt om det inte går som man tänkt sig. Men det är ju ganska naturligt att man vill att alla ska ha det så bra som möjligt.

.

När det inte är det, så är det som att bära säckar som fylls med sand ju mer man måste hålla på och engagera sig i saker. Samtal öga mot öga, telefonsamtal, diskussioner i hemmet, mejl, ännu fler möten och samtal. Säcken blir tyngre och tyngre. Den fylls med argument med varför hit och varför dit. Den tid man lägger ner på sådant hamnar också i säcken som blir tyngre för varje dag. Men i den här säcken finns också en liten gnutta energi och hopp.

Nu har vi burit dessa säckar ett tag. De är tunga men vi har burit dem och orkat bära dem tillsammans. Det blir ju bättre när man är fler och peppar varandra och i och med det hjälps åt att bära säckarna.

.

I förrgår gick det hål i säckarna. Det var ännu några mejl och diskussioner som tog hål på säckarna och sanden började rinna ut. De blev lättare. Senare på dagen fick vi ett annat meddelande som gjorde hålet i säckarna ännu större. Argumenten och sanden åkte ut ur säcken. En konstig känsla efter att man burit säckarna så pass länge. Armarna och kroppen har ju burit dessa ett tag så nu kändes det som att hela jag blev lättare. Tyvärr tror jag att en del av energin åkte med sanden ut. Men hoppet verkar vara större än hålet och får stanna kvar i säcken.

.

Jag fick en känsla av tomhet. Armarna är nog långa som babianarmar nu när man burit säckarna så här länge.

Tomheten är dock fyllt med hoppet som ligger kvar i säcken tillsammans med den lilla sanden som är kvar. Vi vågar ju inte tömma säcken helt och hållet på sand (argument). Man måste ju vara på sin vakt känns det som.
.
I och med att säcken tömdes så tror jag att det inte bara är säcken som ligger och gapar öppet. Jag tror att mina receptorer i kroppen gapat stort och ätit en massa bakterier med god aptit. Förkylningen jag fick för ett tag sedan och som var på väg bort har anfallit mig igen. Det är ju typiskt att när man liksom blev lite svag i kroppen med en del saknad energi, så ska de små jävlarna till bakterier äta upp sin beskärda del av energin också.
.
Så nu känns det som om jag vill hänga på så gott jag kan och gasa för vad jag orkar. Men tyvärr är bensinen slut och farten saktar in.
.
Det är bara till att tacka barnen och mannen i mitt liv som hjälper mig att tanka så att jag kommer upp i hastighet igen.
.
Det här var väl det mest solklara inlägg på länge va!?

Hur länge kommer vi att hålla det här?

En sådan här fin lila boll finns hemma hos oss sedan ett par veckor tillbaka.

En tanke är ju att den ska användas till något som ska göra kroppen en tjänst. Men nu har den stått ganska orörd när det gäller träning. Den har mest fungerat som stol vilket i och för sig är bra eftersom man får en bättre ställning om man väljer den att sitta på framför datorn än en vanlig stol där man kanske säckar ihop.

I förrgår frågade jag Magnus varför vi inte tar 5 minuter av vårt liv, varje kväll, och kör lite styrketräning.

Visst. Vi kan ju peppa varandra och börja med korta träningar. Går man ut för hårt så vet man ju hur lätt det är att det rinner ut i sanden.

I går var första träningen. Vi kör 20 + 20 + 20. Situps + rygglyft + armhävningar.

Allt med bollen som "stöd".

Kan säga att jag faktiskt aldrig har kört armhävningar som känts så mycket i magen någon gång, när man har fötterna på bollen och kör armhävningarna. Häftigt.

Så snart är det dags att ge sig på den där lila runda saken igen. Allt för att magrutorna under det lösa skinnet på magen ska få en glimt av solen i sommar. . . eller nästa sommar ...

Tack Max för maten

Utomordentligt gott men tyvärr ingen matlåda till morgondagen. Så det kanske får bli någon mumsig landstingsmat i morgon.

Med gott samvete

Är man nere med handen i den härliga chipshögen på lördagen så känns det bra att avverka ca 6 km = 1 timmes snabb promenad nästkommande dag = söndag = idag.

Gjorde ett nätt försök att få med grannen utan att lyckas. Så det fick bli mobilmusik och Molgan som fick hänga med. Det är ju alltid roliga att gå två.

Blev inget rekord. Men det var jag beredd på eftersom jag har varit förkyld och kännt mig allmänt andfådd av att gå i trapporna på jobbet. Så det tog 3 minuter längre än rekordet att ta mig runt min sträcka.

Så nu känns det som att jag kunde smaka på chipsen med gott samvete.

Helgens svaghet

Jag behöver inte något gott efter maten eftersom jag oftast äter mig mätt på mat som jag jag gillar i allt för stora portioner. Men. Kommer den här chipsblandningen fram så har jag svårt att låta bli att äta av det.

Feber men hyggligt pigg

Blir just nu friserad med borste och vattenspruta. Precis som Wilma brukar göra när hon övar frisörsyrket på mig.

En bok som tar lång tid att läsa

Jag fick först låna boken av en kompis. Men jag insåg att jag ville ha en egen.

När man börjar läsa den märker man att man tänker på olika personer när författaren berättar om olika personers personlighet.

Man kan nog säga att den här bokens innehåll inte är det samma om man läser den en andra och även en tredje gång med en tids mellanrum. Det beror förstås på om man är beredd på att ta vara på sitt liv och göra det bästa som kan erbjudas.

Om man har fastnat i ett beteende som inte är alldeles för positivt så är det ju bara en själv som kan ordna upp sitt liv. Visst kan man ta hjälp av andra. Det kan vara ett måste ibland om man liksom har fastnat i något jobbigt. En depression eller utbrändhet eller något annat.

Men det är ändå den drabbade själv som får ta tag i saken. Det är ju inte så att hjälpen slår upp en på eniro och ringer upp en. Ännu mindre ringer på dörren. Det är liksom det första och kanske jobbigaste steget man måste göra.

Det var en häftig bok det här. Det går inte snabbt att läsa den. Den är djup och man stannar liksom upp och tänker på hur man har det i sin omgivning. Det var många namn som dök upp när jag läste den första gången. Det var riktigt spännande och intressant att läsa om att det finns ett mönster i människors beteende.

Boken jag pratar om är denna:

Jag tror faktiska att jag ska öppna boken igen. Den kanske har ändrat innehåll. Det kanske är andra namn som dyker upp när jag läser den.

Det som var lite läskigt var om man skulle känna att sitt eget namn dök upp i tankarna när jag läste den.

Är jag en energitjuv utan att jag vet om det?

Skulle jag känna igen mitt eget beteende?

Jag gillade boken väldigt mycket. Det var nyttigt att läsa den.

Humle och dumle. Lite feber och mycket snor

Förra veckan var Felix hemma från skolan med feber och snorigt tillstånd. När jag kom hem från jobbet så ville Wilma gosa lite och lade sig i mitt knä när vi satte oss vid matbordet.

Idén kom upp när hon låg där upp och ner och pratade med mig.

En penna åkte fram och sedan laddades mobilen för filmning.

Här är resultatet:

Helgen har fortsatt i snorets tecken. Ebba drog på sig en ordentlig förkylning med halsont. Jag har "bara" en förkylning - utan halsont. Felix som friskförklarades i fredags = gick till skolan - fick feber igen på lördag morgon.

I morgon får vi se vilka som blir hemma. Det får morgonens status visa sig.

Du har plats ... 487 ... i kön

Ringer Försäkringskassan ...

Tur att man kan sätta på högtalaren, sätta telefonen bredvid sig och vika tvätt i väntan på att det ska bli min tur att få be om hjälp från denna myndighet - eller vad det kallas.

VAB

I går när jag befann mig på mitt roliga jobb så sken solen utanför fönstret. En liten gnutta längtan av att få finnas i solen fanns då. Tog dock en promenad till kiosken på lunchen och köpte glass. Så där fick vi en liten dos av solens varma strålar.

I dag är jag hemma med Felix som är sjuk. Solen skiner utanför fönstret. En liten gnutta längtan av att få finnas i solen finns nu. Kommer dock inte att ta en promenad till kiosken på lunchen för att köpa glass. Så den lilla dosen av solens varma strålar får vänta till Magnus kommer hem ...

Helvetespromenaden har börjat.

Den här gången ska jag slå rekord i långsammaste och kortaste promenaden någonsin. Jag har lyckats hitta vadmuskler som inte har tagits i bruk tidigare. Provade bara Ebbas styrketräningsövningar o har nu stans ondaste vader. De ska bara värmas upp så att de kan stretchas ut. Shit. Tror nästan pensionärerna kommer i fatt mig nu ...

Ger upp igen

Nu struntar jag i att det blev så konstiga mellanrum mellan raderna i förra inägget. Redigerade det tre gånger men det blev nästan längre mellanrum mellanraderna efter varje redigering. Så nu struntar jag i att det ser lite oregelbundet ut.

Torsdag, fredag och lördag

På torsdagkvällen väntade en speciell stund för Wilma. Alla i familjen var med när Wilma hade uppvisning som avslutning i hennes simskola.
Efter några längder bröst- och ryggsim. Flyta 25 m och lite dykning från kanten, så går de bort till trapporna som leder upp till den mellersta höjdens hopp ....
Vem kliver upp först?
Vem tittar mig i ögonen när jag snabbt närmar mig trampolinen med mobilkameran laddad?
Wilma så klart!
Plupp.
Hon gjorde det!!!!
Hoppade från mellersta delen för första gången med publik dessutom.
Förra simningen hade hon gått upp och kollat läget för att sedan gå ner igen. Men nu gjorde hon det. Det var väl inte lika kul som hon hade hört de andra säga. Så jag tror att hon blev lite rädd och att hon fick lite magplask. Men vår 7-åring gjorde det!

Resultatet efter den här terminen blev:

*Järnmärket - Simma 50 meter bröstsim på djupt vatten. Simma 25 meter ryggsim på djupt vatten. Flytning 1 minut eller 10 meter. Dyk från kanten eller bryggan på djupt vatten.
*Bronsmärket - Simma 100 meter bröstsim på djupt vatten. Simma 50 meter ryggsim på djupt vatten Flytning 1 minut 30 sekunder eller 20 meter. Längddykning 5 meter. Livräddning: Kunskap om punkterna 1-3 i bad- och båtvett. Kunna hjälpa en nödställd person med förlängda armen, en stång/käpp eller liknande. Kast av livboj med lina från kanten till nödställd i vattnet.
*Simborgarmärket - 200 meter simning med valfritt simsätt, i bröst eller ryggläge, utan tidtagning.

Stolta föräldrar och syskon åkte till Mc Donalds för att inta kvällsmaten.

*****************************************************************

Fredag = glassbil

************************************************************

Lördag: Gympa mellan 08:30 - 12:00

Vila

Shopping på Hälla med tyngdpunkten presenter till kalas.

Men Ebba lyckades med att hitta fina saker medan vi gick omkring där.

Väl hemma väntade biffen på att bli grillad. Mums!

Som lite efterrätt blev det grillad marshmallows. Felix ville dock ha lite pop corn efter cirka fyra grillade vita godisklumpar. Idén poppade upp hos både mig och Magnus.

Felix fick de vanliga mikropopcornen men vi ville även prova detta. Fungerade det?

Fortsatt trevlig helg.

Blickar tillbaka

Jag har inte tagit mig tid att läsa dagboken tillbaka särskilt mycket. För visst kan man kalla detta för en offentlig dagbok?

Men idag när vi började prata om midsommar så började jag fundera på när Felix och jag befann oss på lasarettet en hel midsommar.

Jösses vad tiden går fort. Det var ju faktiskt två år sedan!
Det var då de läskiga bilderna lades ut på Felix smaskiga sår. Det var i juni 2009.
Den obestämda framtiden som nämns i texten i det inlägget, som Felix skulle äta Heracillin blev totalt nio månader. Då var det en pytteliten skorpa kvar på ärret.

Sen finns det ju andra roligare saker att läsa. Som när Magnus inte riktigt får vara med i konversationen mellan mor och son.

6,6 km nöjd

Här i kväll kände jag att det var läge att slipa på celluliterna på låren. Ett ok från Magnus = det fanns tid för en stunds egen tid ute i friska luften för mig.

Jag har tidigare mätt en vanlig runda jag brukar gå där jag bor. Den mätte tyvärr bara 4,9 km. Så härom dagen svängde jag iväg på en extra tur som slutade på 6,6 km. Kändes bättre tycker jag.

Första gången stannade klockan på 1 timme och 1 minut när promenaden tagit slut. Med musik i öronen går det som en dans ... ok, lite ljuger jag. Men den här kvällen stannade klockan på härliga 58 minuter. Jag känner att det kommer att ömma i kroppen i morgon ...

Stegräknaren klev över 10 000-sträcket och lyser grön =)

Nöjd över dagen kan man glida in i duschen och lägga sig.
Natti natti

Brrrr kallt!

Traditionen majbrasan besöktes även i år. Men fy vad kallt det var. Vi blev inte långvariga innan vi med enormt raska steg travade hem till varma filtar i soffan och en kopp varm choklad. Det är ju alltid lika trevligt att heja på folk man känner. Här i kväll försvann Felix för en stund. Ett spår var att det var väldigt kallt inomhus = öppen altandörr. Där ute i de nordliga vindarna sitter Felix på studsmattan i bara t-shirt och kalsonger. Han kramar sin kropp och säger: - Brrrr kallt de va! Han var inte svår att få in kan jag säga.