Nu är ju inte jag den som är överdrivet positiv till 100% under min vakna del av dagen. Men jag försöker i alla fall göra något åt mitt liv om det är saker som inte känns bra i mitt liv.
Självklart måste man få ha sina dåliga dagar och sucka åt både enkla och svåra saker ibland. Annars skulle man ju spricka om man inte får ur sig skiten. Jag tillåter mig att vara negativ och lite nere ibland, för jag vet att jag har mer positiva dagar längre fram.
Men jag känner att det är för många runt omkring som har de där dåliga dagarna alldeles för länge. För min del i alla fall. Det suckas och stönas åt mycket. Varje dag. Varje vecka. Varje månad. Varför tillåter man sig slösa sitt liv på att vara så negativt inställd på saker i ens liv? Är det så man vill ha sitt liv? Tänker man på att man inte är särskilt trevlig mot sina medmänniskor när det suckas och stönas och det mesta låter som om det bara är skit och tråkigheter? Tråkiga inställningar smittar tyvärr av sig lätt.
Om ens liv är så tråkigt så att man måste klaga och sucka dagarna i enda, varför gör man inte något åt det? Man måste ju ta tag i sitt eget liv och se över det med hur man har det och hur man VILL ha det.
Är det någon som stannar upp ibland och tänker till med vad man har i sitt liv? Stannar upp och ser sig om vad den här minuten erbjuder. Jösses vad djupt det lät. Men försök! Slösa en minut, kanske bara 30 sekunder av ditt liv under en stund i morgon med att se dig om och njut ...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar