Vad hände sen?

Nu är ju klockan mycket bättre när jag satte mig här... klockan är bara 23:08. Så nu har jag mycket mer tid än i går.... eller?

Jag började faktiskt lägga in bilder för ett tag sedan och då kan man ju bara inte sluta blogga så där.

Då kommer den lilla historien om vad som hände efter att Felix äntligen fick komma till barnakuten den där måndagen för länge sedan - 15 juni närmare bestämt om jag inte ser fel i almanackan. Han fick ju Heracillin, ett penicillin som tar ganska så många bakterier, som han skulle ta på obestämd framtid. Tack och lov så är Felix hur enkel som helst att få i medicin. De flesta säger han "gott" åt, men den här ryser han till och säger "stark" åt. Men det är ändå inga problem.

Men.... det höll inte så länge. Vårat hopp om en förbättring, eller åtminstone ingen försämring.

Torsdag morgon var han jättehängig. En början till feber!

Magnus planer att ha en semesterdag att rensa själen genom att åka till soptippen med en massa skrot, den föll pladask in på barnakuten igen. Magnus ringde dit, precis som vi skulle göra, och sa att Felix var sämre. Kl 9 var de välkomna.

Själv var jag på jobbet och väntade på att han skulle höra av sig hela förmiddagen. Någon gång vid lunch fick jag höra att de satt på ortopeden och väntade på rådgivning från infektion. Läkaren på infektion kom aldrig dit utan sa att det var raka vägen till barnavdelningen med penicillin via infusion.

Så när jag slutade kl 15, tog jag mitt pick och pack och travade över till barnavdelningen för att avlösa Magnus. Hur det än var så var det ju midsommar dagen efter. Så vi hade bestämt att Ebba och Wilma inte skulle drabbas av detta, utan Magnus skulle ta dem med till farmor och farfar som vi brukar fira midsommar hos. Det är ju liksom en tradition att vara i Dalarna vid midsommar.

Magnus åkte hem, packade för midsommarfirande och en väska till mig och Felix som skulle fira midsommar på avd 64. Tårarna flödade när Wilma och Ebba lämnade mig och Felix kvar i Västerås. Men jag visste att de skulle få det bra.

Felix hade fått lite feber, CRP steg och en nål sattes i armen. Han ordinerades Ekvacillin 4 gånger per dygn = även nattetid alltså. I början provade man ge det utspätt i två sprutor, men det gjorde för ont. Så då spädde de det ännu mer så att det fick gå in i kroppen på 30 minuter varje gång det var dags för en ny dos. Under torsdagen togs det odlingar lite var stans. Bland annat i gröten han hade på knät.

Det såg faktiskt ut som ..... vaniljsås i såret. När de skulle ta odling så snurrade hon runt en tops i sörjan. Felix sa ingenting. Dagen efter när de skulle lägga om såret så hann jag ta en bild. Den vaniljsåsliknande sörjan satt kvar i kompressen. Så såret var lite renare på självaset midsommaraftonen.

För känsliga folk ber jag om ursäkt när jag visar denna bild:

Det här var alltså den 19 juni och Felix var i fullt omhändertagande av personal som gav honom dropp och bytte förband.

I början var vi isolerade då man hade farliga bakterier i åtanke. Men sen blev vi frisläppta från rummet.

Jag kan säga att videon gick varm om dagarna inne på rummet och ju mer dagarna gick så fick man aktivera sig med ditt och datt mellan de olika behandlingar han skulle ha.


Fika med kaka och munk satt fint i kistan. Det är ändå för sent att tänka på om fjolårets bikini passar.

Det finns ju leksaker. En säng som revs ur varje dag för att sedan bäddas igen.

Rita är en lugn favorit.

Man håller ju på att bygga nytt på landstinget. Så det var spännande att titta på maskiner av olika slag.

Självklart med lite fika i bagaget.

Byta sida på gardinerna i lekterapins lekstuga var ännu en sysselsättning.

Man får alltså göra det bästa av situationen när man bor på annat håll i flera dagar.

Resten av familjen var alltså och firade midsommar med en massa vinster för Ebba och Wilma. Båda vann bland annat var sin stor docka!

Vädrets gudar var ju inte med någon under själva midsommar. Men det går bra att vara ute ändå.

Till pappas stora glädje så blöttes linan under midsommar. Fiske är härligt för både stora och små.

När de sedan kom hem från Dalarna så blev det avlösning på lasarettet. Magnus fick ta sig ann den i dåläget otroligt rastlösa Felix medan jag åkte hem till tjejerna som jag hade längtat efter.

Vi hade lite svårt att komma i säng i tid om kvällarna. Det var ju jobb för min del och dagis och klubben för tjejernas del. Men vad sjutton! Man lever bara en gång.

Att se hur fingerfärg fungerar i badkaret tar sin lilla tid...

Felix fick till slut efter 7 dagars behandling med penicillin i infusion komma hem.

Såret var betydligt finare. Men ortopeden tyckte att huden måste få tid på sig att läka och behövde få vila från rörelser. Därför fick Felix komma till ortopedmottagningen och fixa till en skena som hindrar honom att böja benet. Nu går han över på Heracillin med lite högre dos och på obestämd framtid.

På frågan vilken färg han ville ha på skenan, kan ni ju bara gissa vad han svarade.....

Han fick som han ville:

Röd!

Nu till dagens tortyr.

Denna värme som vi har nu är ju ganska påfrestande om man inte har möjlighet att svalka av sig. Tjejerna kom hem med stora leenden när de hade köpt en liten pool.

Men sen har vi sonen Felix som inte får bada.......

Jag kan säga att han inte har bitit sig i munnen eller gjort sig illa på något sätt här på bilden.

Det är den känsla han har när han får titta på sina syskon när de badar.

Förstår ni hur ont det gör?!

Nu gick det ju hyggligt att få känna på vattnet och stänka ner ansiktet.

Men det går inte att lämna honom själv där för en millisekund. Flera gånger var han på väg i badet.

Det lutar åt att han får ha en badfri sommar i år. Stackarn!

Men såret har ju förbättrats betydligt ialla fall. Även om det är öppet och köttigt. Ursäkta beskrivningen.

Nu får vi se om det räcker med Heracillin via munnen. Vi kan bara hoppas.