Inte ikväll älskling... jag är trött

Hur många gånger har man inte svarat så under vårt 14-åriga förhållande?

Även om det inte är ofta jag får den där bedjande frågan, så känner jag inte alltid för det. Men när han väl har börjat fråga, så kommer frågan så gott som varje dag tills jag säger ja. Ok, ibland måste man ju ställa upp. Så enkelt är det. Det får ju inte gå hur lång tid emellan som helst. Det tycker ju inte ens jag.

Men när man väl har sagt ja, så vet jag att jag kan pusta ut ett tag till. Då dröjer det några veckor till nästa omgång av alla bedjande frågor igen. När man väl är igång så vet jag ju att det är ganska snabbt överstökat. Så är det ju. Men det tar emot så gott som varje gång han tindrar med ögonen.

Nu har ju Magnus semester och fick faktiskt sovmorgon till kl 07:30. Själv har jag två veckor kvar att jobba, så vid den tiden på morgonen satte jag mina slanka fingrar på stämpelklockan och var beredd att ta tag i dagens arbete.

Dessutom hade svärföräldrarna varit ner och hjälpt till med barnen och åkt iväg och shoppat loss. Så det måste ha varit en skön första dag för Magnus på sin semester.... när jag satt och jobbade på.

Väl hemma så hade svärmor ställt sig vid spisen för att göra kvällsmat. Magnus och svärfar tänkte dra iväg till kiosken, så jag fick en gullig hälsning att ställa mig och göra mozarellasalladen.

Är det konstigt att man är trött efter en sådan dag?

Sen kommer då alltså den där frågan igen...

Men som sagt. Ibland måste man ju ställa upp. Vi älskar ju varandra. Så när jag kom ner från Wilmas sovrum efter att ha nattat henne så står han där på bottenvåningen ... redo...

Han hade plockat fram alla prylar vi brukar använda. Så visst sa jag ja. Hur trött jag än var. Men jag sa att han fick stå ut med att det kanske inte skulle bli som det brukar bli. Visst var han redo för förändringar. Å det blev det:




Ok, lite till orkade jag klippa honom...

Faktum var att vid det här laget hade jag piggnat på mig. Så då orkar jag blogga idag.

Jippi!

Så nu har jag uppdaterat bloggen igen.

P.S. Jag orkade faktiskt klippa igenom allt hår. Risken med att säga "nej" är att man får stå ut med att han ser ut som toppen på en mikrofon till frisyr. Så jag säger faktiskt ja ganska snabbt.