När jag trampade hem efter min första arbetsdag efter semestern så kände jag att det var läge i kväll. Läge för en gå-spring-runda.
Jag ringde Magnus när jag satt på cykeln och kollade om vi hade något inplanerat i kväll - icke. Så det var bara till att ladda.
En lagom portion kvällsmat ( jag brukar lassa på ordentligt) och sedan ombyte till mer bekväma kläder. Den här gången tog jag med Wilma som fick cykla medan jag intervalltränade. Det kändes som ett högre tempo än sist. Man kan ju inbilla sig i alla fall.
När vi hade tagit oss runt halva rutten så hör jag Wilma tänka högt:
- Den här gången fick jag följa med.
Det betyder så mycket att få ha en förälder för sig själv en stund. Det märks på alla våra barn. De njuter när man kan ha en dialog på tu man hand. Det är ju faktiskt härligt att kunna koncentrera sig på ett barn i taget också.
Det känns SÅÅÅÅ bra att intervallträna så här. Skaka runt det lösa som finns placerat runt kroppen lite här och var. När jag sedan anländer hemmet så svettas jag något så kopiöst så bara där borde det försvinna några gram - önsketänkande, men ack så skönt för själen.
2 kommentarer:
Vad synd att jag jobbade så länge...
Vad du är duktig då!!!!!! Jag är inte ett dugg avis att jag aldrig får tummen ur, nej då inte alls! Hur kan du tro nåt sånt... Nu ska jag iväg och jobba mitt första pass efter semestern. Kram
Skicka en kommentar