Makt

Är ordet makt positivt eller negativt?
Kan det vara både och?
Att utöva sin makt, är det positivt eller negativt?

I dag har ordet makt varit ganska laddat i närheten av mig och min dag.

Att använda sin makt genom att gå via andra och tala om hur saker ska vara - behöver jag säga vad jag tycker om den sortens makt?

Att känna att makten trycker ner en i skorna för att verkligen få en att känna sig i kategori jättelåg - behöver jag säga vad jag tycker om denna sortens makt?

Jag hörde mycket kloka ord i dag. Det är väldigt viktigt att inte låta sådant här krypa innanför skinnet på sig. Att inte ta med sig saker hem eller att ta det personligt.

Det är en konst att kunna hålla saker på rätt nivå i eller utanför sin egen kropp. Det beror ju väldigt mycket på hur man mår för dagen själv. Har man en jätte hemsk dag så är det säkert - talar bara för mig själv - lättare att låta saker komma för nära inpå ens eget liv.

När jag var på väg hem från jobbet så kom jag på en annan sorts makt. Min egen makt. Makten som jag känner att jag har i min kropp och själ. Jag har ju faktiskt både makt och mandat att bestämma över mig själv. Att se till att jag mår så bra jag kan.

Jag gjorde det ju för ett tag sedan. Lyssnade på mig själv och tog mod till mig att bryta mönstret i mitt vardagsliv. Jag tog tjänstledigt för att prova på ett nytt yrke. Studerade, fick jobb, sa upp mig från det tidigare arbetet och startade ett nytt liv med nya arbetsuppgifter. Detta för att det passade mig bättre och kändes mer upplyftande än mitt tidigare arbete.

För några dagar sedan kände jag lite "makt" när jag var in på en tidigare arbetsplats och pratade med en gammal chef som jag hade för 13 år sedan. En kvinna som jag förknippar med negativ makt i sin personlighet. Hon undrade om jag inte var intresserad av att komma tillbaka till mitt tidigare yrkesval. Men hon fick bara ett leende och en huvudskakning som svar på den frågan från mig. Hon undrade om det fanns saker som skulle kunna vara avgörande för mitt val, samtidigt som hon gnuggade fingrarna mot varandra (lönen).

Det var här jag kände en positiv maktkänsla. Kanske helt fel ordval, men jag kände att jag självsäkert kunde säga att det inte passar mig i dagens läge att vara på deras arbetsplats. Inte ens för flera tusen mer i månaden än vad jag har idag. En skön känsla av egen makt att kunna säga nej och välja det som jag tycker är kul och passar mitt liv - i dag.

Jag har ju kvar utbildningen, så vad framtiden har att erbjuda det vet nog bara stjärnorna. Eftersom jag en gång har vågat mig på en förändring i livet, så vet man ju inte heller vad jag tar mig för i framtiden. Att förändra sin livssituation när det gällde arbetet var för mig bara positivt, så jag är inte rädd för förändringar i livet.

Jag vill bara att jag omgivningen jag är i ska kunna ha kul tillsammans. Krydda vardagen med lite humor. Det mår alla bra av. Eller?