Kunde ha gått illa

Jag har full förståelse för att man lätt kan förfrysa sig i dessa ohyggligt kalla minusgrader.

Det hände igår. Det som kunde ha gått illa.

En sådan simpel sak som att gå ut med soporna, 5 meter till den gröna tunnan som står utanför huset. Det var det enda jag skulle göra. En helt vanlig syssla.

Jag tog de enklaste skorna på mig (Magnus stora kängor) för att gå ut i 10 sekunder med soppåsen. Svinkallt ute. Man stannar ju inte kvar länge och njuter av utsikten en sådan här gång.

När jag tar tag i dörren så kommer jag inte in! Den är låst och jag ser Felix hålla på med låset.

Vilken himlans tur att resten av familjen var hemma så att de kunde öppna när jag som en istapp ringde på dörren.

Ebba undrade varför jag ringde på när jag bara skulle ut med soporna - lat mamma som inte orkar öppna dörren själv, eller?

Felix höll inte bara på med det vanliga låset som han lyckats låsa utan även haspen som man kan sätta för inne på dörren. Den orsakar ju liksom helstopp att få upp dörren, även om jag skulle haft nyckel med mig.

Vad ska man dra för slutsats av detta?

* Låsa in Felix på toa när man ska ut med soporna?
* Klä på sig full vintermundering och ha med nyckel och kofot när man ska ut med soporna?
* Soporna får vänta med att bli kastade tills man är fler innanför väggarna?

Ja, vi får se hur vi löser det här. Ska i alla fall lära honom hur man tar bort haspen så att man kanske kan teckna till honom att öppna den där låsta dörren där man står utanför huset och tittar in genom köksfönstret.