Vägen till en nyklippt Felix

Nu ska ni få se vägen från en frisyr som blev klippt för åtta veckor sedan. Vilket alltså är alldeles för länge för att vara ok hos Felix. Men nu blev det så iallafall. Så här långhårig var Felix för ett par dagar sedan.
I går åkte vi alltså ner på stan för att träffa Stina som har klippt Felix förr.
Så inget kan skrämma Stina inte. Även om Felix försökte göra det mesta för att få henne att sluta. Det var:
-Sluta nu då!
-Aje!
-Atta dej! (akta dig)
Men inget skrämmer Stina som är så duktig och snabb med Felix.

Sen var det ju en evig väntan för vissa andra. Vem tänker jag på då tror ni......

Har ni listat ut vem som tyckte att tiden gick långsamt?

Tur att alla frisörstolar var lediga så att det fanns lite att göra.

Ni kan inte ana hur världen ser ut upp och ner i en frisörsalong!

Inte tror jag ni har tittat under stolen heller.

Här har vi snyggingen som äntligen ser ut som en välvårdad man i sina bästa år - 6 år!

Frisyren bakifrån. Visst är det snyggt gjort!? Tack Stina!

------------------------------------------------------

Jag känner att jag måste få citera min kompis Ylvisen när det gäller att få barn - och att få barn som inte följer den normala standardmallen som man tror att man som yngre mamma INTE ska föda - för det drabbar ju inte mig, eller sådant skulle jag aldrig klara av.... rädslan är stor ute bland folk (och fä). Men Ylvisen sa något som är så sant så:

"Jag bestämmer inte vilket barn som är välkommet till mig, jag är tacksam över att jag överhuvudtaget HAR barn"

Titta bara här

Finns inte ord nog för att beskriva hur stolt jag är att ha denna kille i vår familj. Så mycket kärlek - trots - envishet - lycka - .......... listan kan göras lång. Precis lika lång som hos våra två tjejer som är födda efter standardmallen.

Trevlig helg på er.

Visst händer det saker om dagarna

Man andas, cyklar alt åker bil till jobbet, träffar trevliga människor, lämnar och hämtar barn, betalar räkningar, läser andras bloggar.....

Listan kan göras lång.

Idag när jag hade hämtat Wilma och Felix så bar det iväg för att plocka upp Magnus vid jobbet och fara ner på stan på en gång.
Felix hade tid hos frissan. Inte en minut för tidigt. Hade bara med mobilen så att det blev kort med den på Wilma som låg i nästan alla frisörstolar - upp och ner - i väntan på att Felix skulle bli färdig.
Jösses vad fin han är i sitt kortklippta hår!

Sen fick Kung Börje hjälpa oss med maten (Burger King). Snabbt och hyggligt gott. Men tacka vet jag husmanskost.

Väl hemma så har jag fixat med Traderaauktioner. Packade ihop en sak jag sålt och betalade en sak jag köpt.

I dag kom den efterlängtade boken Prins Annorlunda som vi beställt av Sören Olsson. Men tre fina autografer i den. Tack för det Sören.
Så nu ska jag inte sitta och låta fingrarna knappra på tangenterna längre. Hinner inte ens lägga in en bild idag. Klockan är ju faktiskt kvart i elva!

Ny härlig dag att andas i imorgon.

Sussa sött och njut av dagen som är din imorgon och nästa dag.... å nästa.....

- Hallå tårna!

Vet ni vad!? Jag vabbar idag....

Nu har inte Felix feber - vad jag vet för tillfället iallafall. Han är genomförkyld och har en tendens till krupphosta.

I natt vid ca 01.30 kommer Magnus in med två barn till våra sängar. Wilma och Felix = 4 personer i en tvåmannasäng..... För att få något bättre plats så lägger man sig skavfötters. Jag och Wilma åt ena hållet och Felix och Magnus åt det andra hållet. Trångt men det går.

Nu var det ju så att Felix inte hade lust att sova mer. Jag vaknade till ibland av att han satt i sängen och pratade. Magnus drog ner honom och meddelade att det var natt och att man måste sova. Så där höll han tydligen på att tag. När han väl låg på kudden så låg han och kände på Magnus i ansiktet - på läpparna och ögonfransarna. Gissa om det är lätt att sova då????

När klockan stod på 03 och någonting så vaknar jag av att Felix pillar på mina tår (vi låg ju skavfötters) och säger:

- Hallå tårna!

Då var det en något mindre lycklig Magnus som gav upp och tog med sig Felix, kuddar, täcke och madrass och gick in i Felix rum. Där fick Felix ligga i sin säng och vrida sig ett bra tag till, medan Magnus la sig SJÄLV, utan kittlande fingrar i ansiktet, på madrassen och fick en timmer sömn innan det var dags att gå upp.

Klockan är nu 09:05 och Felix sover fortfarande.

Undrar varför.....

Det är ju tur att man har svårt att vara långvarigt irriterad på sitt barn. Det är ju bara till att titta på honom så ler man...

Ytterligare en sommarbild från 2008 och Katrineholmsbadet:

- Jag tar pengar av dig Magnus!!!!

Samma visa varje månad. - Nä men OJ vad räkningar det var just den HÄR månaden - också.....

Ständigt extra överföringar från vardera vuxen för att pengarna ska räcka till för att slippa hålla i tjock-tv'n när kronofogden kommer.

Det är ju tur att man inte behöver ha dem ränna här runt hörnen varje månad iallafall.

Men nu är de inlagda och väntar på att få komma till rätt ägare. Pengarna alltså. Inte kronofogdegubbarna.

Man kan ju iallafall konstatera att man rättar munnen efter plånboken.... eller hur nu ordspråket lyder.

Faktum är att jag i samråd med min älskade sambo fick tänka till lite innan jag valde att skola om mig. Det var ju helt klart en test när man väl studerade och hade studielån som man fick se om det var möjligt att ha denna låga inkomst.

Det var det.

Så jag valde alltså att sänka min lön X antal tusen för mitt nya arbete.

Jösses vad glad jag är att jag tordes ta steget. Det var värt ALLT kan jag säga så här idag.

Vi har heller ett fungerande familjeliv med glada och nöjda familjemedlemmar och en lägre inkomst än en hög inkomst och ond mage för att man MÅSTE gå till jobbet.

Nu har jag jättebra arbetstider och dessutom flex. Så man behöver inte stressa häcken av sig när man ska till och från jobbet.

Att kunna sätta sig ner med en jätteledsen Wilma i två minuter och bara kramas på dagis och känna att hon blir lugn och trygg innan man vinkar i fönstret. Det är en jätteförmån att ha flex känner jag.

Usch. Nu hör jag oroväckande hosta en vånig upp. Felix.

Det är verkligen en tidsfråga innan han är hemma.

I helgen bröt en förkylning ut hos honom som heter duga. Varenda nysning ger en lång och slingrig E18 ner för näsborrarna.

Han fick Mollipect nu i förebyggande syfte. Det brukar nämligen komma en del krupp när han blir så här. Då räcker det med Mollipect för honom.

Bästa att ta vara på så många sovminutrar som möjligt och tassa upp till slafen.

Hej så länge. Nu ska jag drömma om sommaren.

Följande kort är från förra sommaren

Ebba älskar att bada. Detta är i sjön där vi campade utanför Katrineholm.

Wilma kan också konsten att njuta av strandlivet vid campingen.

Detta tillhör inte någon camping utan vår plaskdamm som var lite bottenvatten i när vi kom hem från dagis förra sommaren. Felix hade inte tid att ta av sig kläderna innan han ville svalka sig.

Söndag - vilodag?????

Jösses vad mycket kalasprat det blir. Men jag måste bara få visa att man kan få "suga på karamellen" ganska länge när man lägger på denna vita duk på ett barnkalas. Då menar jag inte bara BARNkalas med barn, utan kalas där det ingår både barn och vuxna.

Det visade sig vara kul för både barn och vuxna att sitta vid detta bord. Det var som om pennorna hade något magiskt i sig och lockade fram konstnären i personen som satt vid bordet. Så barnen fick ju visa att man verkligen FICK rita på duken. De vuxna fick på detta kalas lära sig det av barnen.

Så nu har vi suttit och haft våra måltider vid denna konstnärliga duk som är gjord av flera konstnärer i släkten.

Idag var jag stand-in som gympaledare på Wilmas gympa. Ett gäng tjejer och killar i åldern 4-6 tror jag - på ett ungefär. Jag förvarnade Wilma att jag inte skulle vara "mamma Carina" då, utan då skulle jag vara "tränare Carina". Wilma funderade lite och frågade om det var ok om hon kallade mig för mamma ändå.....

Självklart var det det. Några sekunder senare tittar hon på mig och säger:

- Men mamma, du måste nog kamma dig innan vi åker. Så där rufsig får du inte vara!

Bra att man har någon som ser till att man inte kommer dit i pyjamas och nattfrisyr - kl 15 på eftermiddagen! Tack Wilma.

Innan gympan hade vi Ylvisens "Boel" på köksbordet för andra gången. Åh, denna enormt smakkittlande maträtt sitter som en smäck i smaklökarna hos mig. Att det sen är äkta grädde får man cykla bort när det gäller samvetet. Å andra sidan så måste man även ha fett för att klara vintern - å den är ju inte slut än....

Någon vilodag var det inte för min del iallafall. Men det är en fröjd för hörselgången när man efter kvällsmaten får höra Ebba sitta och öva på gitarr i vardagsrummet.

Jag är så himlans imponerad över hennes kunskap på gitarr. Hon har lärt sig att spela så här bara via musiken i sin klass. En lärare som lär ut att spela gitarr!

Det fanns inte med när jag var liten. Då kommer jag ihåg att man fick välja på blockflöjt..... och inget annat! Sen var det uttagning för att få vara med att sjunga framme i kyrkan. Då fick man gå in till musikläraren själv och sjunga "blinka lilla stjärna". Sen blev man uttagen eller ej. Pedagogiskt? Nu fick ju jag vara med i kören framme i kyrkan, så de kan ju inte ha haft så höga krav. Men tänk då de stackare som INTE fick vara med och sjunga. De fick med andra ord veta att de sjöng uruselt... Det skulle vara i dagens sammhälle då folk stämmer varandra för allt och lite till.

Här skulle jag alltså lägga in en film på Ebba när hon spelar och sjunger. Men jag tror att det har blitt en fnurra på tråden när det står att den "överför video" och det har gått en halvtimme....

Ser om jag kan få in det i morgon istället. Jag tänker inte äventyra skönhetssömnen genom att vänta på att det ska ta flera timmar att ladda upp en filmsnutt.

Trevlig vecka! Jisses vilken erfarenhet vi kommer att ha skaffat oss nästa fredag.

.... å kalas en gång till....

Tänk vad spännande det är för barn att fylla år. Speciellt när man liksom får fylla år tre gånger varje gång!
Första gången vi firade Wilma var på hennes egen dag, den 16 januari. Då blev det paket från familjen och sen bjöd hon på glass på dagis. Där fick hon en present - en sparbössa i plåt, utan möjlighet att öppna! Snacka om SPARbössa - skulle jag behöva.

Andra gången hon firades var när hon hade sitt barnkalas förra helgen. Då var det fem kompisar som kom.

Den tredje gången var idag. Då kom släkten och ville fira Wilma.
Oj vad folk det var kom till denna stora dag. Det var morfar, farmor, farfar, Cilla, Henke, Mormor, Jerker, Anna, Sussi, Per, Patrik, Malin, Rasmus, Tomas, Lotta, Elias och Nelly.
Med det antalet så kanske det inte är så konstigt att man blir lite blyg!


Många paket och mycket fina saker fanns innanför pappret. Här visas en liten del av det upp. Halsband, örhängen och ........ en sko. Kan det månne vara så att det var en fattig studentska som gav EN sko?!?!?!
Nä'rå, den andra skon var med den med. Men det kan ju gå lite snabbt när man ska prova sina nya grejer.

Det bjöds på farmors bullar, kakor från Ica och självklart - the same procedure as every year - tårtorna á la familjen Granholm Ström.
Nytt var väl att Wilma stod för hela garneringen helt själv. Första tårtan lades med den finstilta fingerfärdigheten och med en enorm koncentration. Varje Smarties skulle ligga på speciellt ställe, och likaså vindruvorna. Tårta nr 2 var dock inte lika rolig att göra, så där skrapade hon ihop godis och vindruvor och lade i en hög mitt på tårtan. Efter lite hjälp så fick även denna tårta lite garnering ut på kanterna.

Sen var det dags att visa hur Wii fungerade. Kusin Elias gick in för sporten boxning ordentligt. Han boxades som en riktig kung och trots den stora publiken som satt och iakttog matchen så hade han nerver för att, med lätthet men en hel del svett, ta hem segern!!!
Undrar om det är coachen som står bredvid och följer matchen.....

Det är ju helt klart att coachen ska ta sig en match med.

Så här visar pappa och coachen Tomas att även han kan slå en tecknad gubbe på tv i boxning.

Kvällen avslutades med taco - vilket inte gick åt så där jätte mycket. Konstigt va, med tanke på all tårta och fika som låg som en bamseklump i magen!

Sen visade vi våra barn hur man gör popcorn! Alltså hur VI gjorde när VI var små.

Att man häller olja i en kastrull.

Redan där i detta steg, undrade Felix om vi skulle göra soppa........

Ner med popcornskärnorna och på med locket.

Wilma var rädd att det skulle smälla högt och blev lite rädd.

Så det var stora ögon när det hade poppat färdigt i kastrullen och vi tog av locket för att

Ta da!!!

POPCORN!

De växer alltså inte i en papperspåse som man köper inplastad på affären och placerar i micron.

Men sen räckte det att vara pedagogisk för denna dag.

Så Wilma och Felix hamnade i säng vid 20-tiden. Ebba sitter vid datorn i skrubben för tillfället.... Magnus sitter och knaprar på chips framför fotboll på tv och jag sitter faktiskt också i vardagsrummet i en fåtölj - med datorn i knät.

Nästan så att man skulle kunna säga att vi umgås......

Gissa ljudet....

Börjar denna blogg med att ni får gissa vad som försigår här.

Det här med bloggande innebär ju lite mer datorberoende än jag hade innan jag satte igång här den 1 januari. Det finns stor risk att det blir ganska sent om kvällarna. Sen undrar man varför man är så f-bannat trött dagen efter.

I går satt jag och ville skriva här. Men jag ville ju också läsa andras.... Klockan tickade extra fort kändes det som. Så jag bestämde mig för att läsa andras och skriva lite på deras bloggar.

Därför är det med stort nöje jag sätter mig här ikväll (Magnus sitter vid tv'n och jag i skrubben - vi gillar att umgås vi!)

Efter kvällsmaten som bestod av pannkakor, så åkte Magnus och tjejerna till badhuset. Wilma fick inviga hennes nya baddräkt - stolt Wilma. Det var år och dar' sedan vi var till badhuset. Felix fick inte följa med eftersom hans sår inte har läkt igen ordentligt. Det ser ju helt klart bättre ut nu när han snart har ätit färdigt sin antibiotika. Men det glipar fortfarande.

På tal om pannkakorna så fick jag höra att de var ovanligt goda idag. Knapriga och jättegoda....

Det ingår alltid vaniljsocker i smeten hos oss. Men idag hade jag bytt ut 1 dl vetemjöl mot 1 dl vetekli. Sicken tur att de blev godare! Så det fortsätter jag med...

Jag blev så glad idag när jag fick se att man kan beställa boken "Prins annorlunda" och dessutom få den signerad av författarna och prinsen själv. Så det är beställt och nu väntar jag bara på att få hem boken.

Svaret på ljudgåtan kommer alltså här:

*
*
*
*
*
*
*

Det här var det vatten Felix fick hålla på med medan de andra badade glatt på badhuset.

Kan ju säga att han inte är uttråkad av duschen, även om badhuset hade varit roligare.

Hej hopp för denna dag.

Trött....mörkt....

För några dagar sedan tänkte jag skriva:

Jag ser ljuset....JAG SER LJUSET!!!!

Precis som bröderna Lejonhjärta säger i slutet på filmen. Men jag menar inte att det är något slut det här. Snarare tvärt om.

När jag cyklade till jobbet för några dagar sedan så var det ljusare på morgonen och talgoxarna gjorde sig hörda när jag kom fram till jobbet. Även när jag cyklade hem så var det ljusare än vanligt.

Detta är verkligen inte slutet på någon film - det är början till ljusare dagar.

Eh.....

Nu har jag tittat ut i två dagar när jag sitter på jobbet och knappar på datorn (där med). Vart tog ljuset vägen????? Det har varit så mörkt att jag har undrat om det är dagtid jag har på mitt jobb. Eller fick jag anställning med skymningsarbetstider?

Är det därför jag är så trött? Eller kan det månne vara så att jag häckar alldeles för länge vid datorn på kvällarna?

Jag tror på både och faktiskt. Så nu ska jag stänga ner datorn och klockan är bara 21.00!!!

Men ni kan få roa er med att titta på hur en liten kvällsfika med yoghurt och frysta bär (tinade) kan vara vid vårat köksbord. Gissa om Felix gillar bären!? Medan ni tittar så tar jag och smyger mig härifrån, utan en massa "ska bara", och nattar mig med en saga på engelska.

En kortis...

Nu ska vi se om jag fixar att fatta mig kort.

I kväll ringde det på dörren och våra vänner Eva, Christer, Casper och Lisa stod utanför dörren. De var på promenad och hade en liten stund över att vara sociala med oss.

Social..... det är sådant man är när man umgås med folk alltså..... sådant som vi gör alldeles för sällan.

Det var bara en förklaring för mig själv eftersom vi inte är så sociala och har heller inte varit de senaste åren.
I vilket fall så var det jättetrevligt att få sådant här spontant besök för både vuxna och barn. En timmes trevligt sällskap i vardagen.

Sen blev det nattinatti för de små minsta medan Magnus och Ebba åkte iväg för att jaga och fiska (tillsammans med ICA Grytan) så att vi har mat här i vinter.
Jag hade en ambition att sortera papper i pärmar medan jag väntade på ovanvåningen på att Felix och Wilma skulle somna.
Jag är färdig med mina pärmar, Ebbas och Wilmas pärmar. Alla lösa blad sitter på rätt plats - skönt.

Sen är det Felix pärm... -ar.
Vi har haft två pärmar. En som heter Felix och en som heter Vårdbidrag.
Jag inser om vi ska kunna hålla iordning på alla papper hit och dit så behövs det flera pärmar.

Jag tog fram en extra pärm och döpte den till HAB, LSS, bostadsanpassning.
Sen tänkte jag fixa en pärm som heter Dagis/skola.
Det blir alltså totalt fyra pärmar (1.Felix, 2.Vårdbidrag, 3.HAB, LSS, bostadsanpassning, 4.Dagis/skola).
Jag satte in tre papper i en pärm - phu.
Sen försvann energin.
En annan kväll kommer fortsättningen. Jösses vad man kan samla på sig papper. Tur man inte behöver ha all information i huvudet iallafall. Då hade det svämmat över helt och hållet.

NU ska fingrarna sluta skriva det jag tänker.

Vad tänker ni på?

Go' natt

Kalas för Wilma 5 år

Då har Wilma haft sitt andra kalas för sina kompisar. Första gången var faktiskt förra året när hon fyllde fyra år. Fem kompisar blev bjudna och alla fem kunde komma.

Även om det rörde sig om 1,5 timmes kalas så gick hela förmiddagen åt att förbereda. Det tråkiga är ju städningen, och eftersom vi är en familj som lägger saker "där - jag tar det sen", lite överallt, så tar det lite tid att sortera upp skiten som är blandat med viktiga saker som ska sparas.

Men sen kom det roliga. Smycka köket med balonger, serpentiner, vit pappersduk som de sen fick rita på, fixa tårtan, lägga upp kakorna.

Felix var på ett eget kalas som han var bjuden till mellan kl 11 och 13. Så han kom från ett fikabord och satte sig direkt vid nästa när han kom hem.

Eftersom det höll på att fixas i köket till kalaset så blev lunchen inmundigad i golvnivå - korv med bröd.

Det var inte så stora krav på att sitta vid denna måltid. Men vad gör det någon gång om året.

Garnering av tårta fick storasyster Ebba hjälpa till med.

Sen kom kompisarna och det öppnades presenter. Samtidigt som de knaprade på sina kakor och åt tårta så ritade de på bordsduken.

Då det här var Wilmas kalas så fick Felix och Ebba ett eget bord med vit duk att rita på.

Då fikaproceduren tog ganska lång tid så blev det nätt om tid till lekarna. Men de hann med att sätta knorr på grisen, dansstopp, gå skattletning - skatten var fiskdammen där alla fick fiska och även klämma in sig i det nydesignade datorrummet under trappen.

Kan säga att med 6 barn + 1 vuxen så blev det en bastu!

Tänk att 1,5 timmes kalas kan göra att det är sååååå skön att lägga ner kroppen i soffan och slumra till. Men jag gillar ju att sova på dagen (också).

Ny vecka börjar imorgon. Bäst att kolla om det ska vara något med då...

Magen svider...

.... efter att man försöker hänga med i samma takt som våra 9-11 åriga gymnaster när de har styrketräning.
Jag som är en smärt, muskulös, vig, stark, smidig gymnast..... i de inre delarna av hjärnan.
Det var förr det. För cirka 20 år sedan.

Nu är det min äldsta dotter jag pratar om. Som jag ett tag trodde att hon inte alls vill hålla på med gymnastik. Vi var bara osams när det var dags att åka på familjegympa.
Men till min stora glädje så gillar hon gymnastik och hon har en gymnastikkropp dessutom. Kanske lite väl vig bara.

Är man för vig så vill det till att man har muskler som håller emot så att man inte gör illa sig. Så det kämpas på med mycket styrka samtidigt som de övar jättemycket gymnastik. Det är just styrketräningen som jag känner att åldern gör sig till känna och att Ebba är så himlans mycket starkare än mig när det gäller vissa saker.

Men för ett tag sedan provade jag - efter enormt mycket uppvärmning - att göra rondat flickis och JAG KLARADE DET!!!

39 år och fortfarande en del gymnast. Känns skönt för gymnasthjärnans samvete. Spagat klarar jag fortfarande. Det är förstås en liten detalj som skiljer sig mot förr - det är att det är smärtsamt efter att man suttit där nere med ett ben fram och ett ben bak ett tag. Men det går!!

Nu ska jag titta på Mamma Mia. Hej svejs.

Kl 05.20 .....

Riiiiiing!!!
Kl 05.20, denna hiskeligt tidiga morgon, var det dags att sätta denna trötta 39 år gamla kroppen på sängkanten och släpa sig upp.
Men på något sätt kändes det lättare att gå upp idag mot de andra dagarna när Magnus får komma upp och skaka på mig flera gånger. Då går jag upp 05.50 = senare än idag.

Men nu var det ju så att det var dags att fira vår 5-åring i dag. Wilma!
Jag behövde få i mig lite frukost först bara innan vi skulle ta oss upp en våning.
Så kl 05.50 väcker vi Ebba och Felix och smyger oss in med paket och en frukostbricka och sjunger "ja må hon leva".

Spänd över vad som fanns i paketen, öppnade hon paket efter paket. En mycket tacksam tjej som njöt av varenda innehåll. Kläder (klänning, tights, trosor, byxor, tröja), barbie, dockkläder, ritblock och kritor, pennfodral, baddräkt, smink (nagellack, läppglans), stövlar. Ja jag tror jag fick med allt.

Sen är det som vanligt igen. Kl 06.30 är det dags att barnen får på sig kläderna. Frukost ska vara äten kl 07.00 - ialla fall för Felix del. 07.10 ska vi stå utanför dörren och vänta på taxi som tar Felix till skolan. Vink vink - Felix sitter med ett brett leende i taxin och vinkar. ("de är ju så glada dom där ds-personerna!!!" - läses med ironi).
In och borsta Wilmas tänder och ta fram alla kläder som hon ska sätta på sig. Kolla så att allt extra just för dagen är med i väskan (ev. leksaker, matsäck......). Kläder ska kläs på - innebär ofta en hel del tjat. Säga hejdå till Ebba som är kvar och väntar på klasskompis att ha sällskap med till skolan.
På med packning och Wilma på cykeln och ta sig till dagis. In i värmen. Försöker här att inte stressa då det oftast leder till ännu varmare mamma. Hej kompisar och personal, och hej då Wilma - puss och kram... och puss och kram... Sen är det vinkning i fönster - ibland en del tårar.

Så där ja. Då var det bara jag som ska ta mig till jobbet. Cirka 6 km på cykel. Känns gott för samvetet när jag inte tränar på något annat sätt för min egen del (jag är ju bara ledare för Ebba i gymnastik).

I dag hade Wilma valt Taco till kvällsmat. Mums.
Kl 21.00 sa jag till Ebba att I DAG ska vi faktiskt lägga oss i tid. Så det var helt klart dags att ta sig ner och borsta tänderna.

Jag ska bara.........

Suck! Det sket sig i kväll igen. Jag ser klockan på datorn som säger att jag suttit här en timme - igen.

Jag ska bara......

Läsa på andras bloggar. Sen är det kul att få kommentarer på sina inlägg, så då vill jag passa på att kommentera andras inlägg.
Sen tänkte jag att jag gör ett kort inlägg om att vi inte ska fastna vid datorn idag, så det blir ett litet inlägg BARA IDAG.....

Nä, inte ens det höll.
Men NU hör jag att Ebba och Magnus har tittat färdigt på TV. Så då ska jag sluta blogga jag med.

Alla bilder som jag tänkt sätta in på vår 5-åring.... Får bli en annan dag. För nu kommer faktiskt Ebba och säger att hon ska gå och sova. Så då hänger jag på.

Go'natt folket där ute.

Wilma.....

Vad ska man säga......

Wilma fyller 5 år imorgon.

En tjej som var bestämd redan när hon hamnade på min mage på förlossningen. Det är nog så att hon till och med bestämde takten när hon skulle ut.

I journalen stod det att "barnet gled ut/framföddes nästan utan att patienten hann att uppleva detta".

Nu kan man ju se det ur andra aspekter - en annan kanske är lite för slapp i de nedre regionerna.

Men jag tror iallafall att det var vår lilla bestämda tjej som bestämde sig för att det var alldeles för trångt och att det var onödigt att ligga och bli halvt ihjälklämd.

Kl 22.19 - vattnet gick efter att de tagit hål på hinnorna

Kl 22.22 - krystvärkar

Kl 22.23 - barnet föddes

Väl på magen så visade vår Wilma, 3255 gram och 50 cm, vilka röstresurser hon hade.

Dessa röstresurser har hon varit mycket duktig på att visa oss de här fem åren tillsammans.

Det är helt klart en princessa med god vilja som kom till vår familj. Men med två syskon så är det väl inte annat att välja på om man ska få sin röst hörd.

Så i morgon ska vi upp tidigt och väcka vår princessa kl 06.00 för att vi ska hinna sjunga, se Wilma öppna sina paket och äta frukost på rummet.

Tack för utmärkelsen

Första gången jag får en utmärkelse så får jag TVÅ stycken på samma dag!

Jag känner mig hedrad - tack.

Det är med en stor ära som jag tilldelar Dig den här Awarden!
Jag älskar att läsa Din blogg!
Tack för att jag får följa Dig i Din vardag!
Du har en underbar Mammablogg! Be Proud!*Jag har fått den här fina Awarden av syster Sussi och av Skolgatan för att dom tycker att jag ska vara stolt över min underbara Mammablogg!
Reglerna för Awarden är enkla.
Jag som har mottagit Awarden, lägger upp den på min egen blogg,
länkar till bloggen som jag har fått den ifrån.I min tur delar jag den vidare till ALLA Mammabloggar
som jag tycker förtjänar den!
Lämnar såklart ett meddelande inne hos Dem, om att de har fått den!
Det är med en stor Ära som jag ger den här Awarden vidare till:

Lena med sina tvillingtjejer som vi träffade på teckenläger och sedan stötte på varandra under en semester. Vi hade jättekul tillsammans. Ylvisen som finns så nära IRL, men ändå närmare via tangentbordet. Där har vi en mamma som kan det där med att ha tre barn. Alltid så glad och positiv. Ett rent nöje att känna dig.

Läskiga bakteriefyllda ben - blunda om du är känslig

Så här ser det ut efter att plåstret har suttit på från morgon till kväll.
Kompressen i plåstret är fyllt av vätska.
Men det luktar iallafall inte illa.









Efter enormt mycket övertalning och bestämda ord och en del fasthållning så rivs plåstret av. Här har vi de snuskiga bakterierna som har anfallit Felix ben.












Min stackars, stackars Felix.
Jag lider så med honom.

Sen är det operation övertalning i och med att ett nytt plåster ska på.

Jag ringde vårdcentralen för att höra mig för om råd om omläggningar på ett bakterieangripet operationsärr.

Efter telefonsamtalet visste jag inte mer än innan jag ringde. Så jag ska se om jag kan snika till mig lite information på jobbet.

Men nu äter han iallafall antibiotika.

Nu börjar gymnastiken

HA HA HA!!!
Trodde ni att det var jag som skulle bli smärt och smidig?
Rackarns vad fel ni har då.
Det är Ebbas gymnastik som sätter igång och i och med det så börjar även jag som gymnastikledare. Hon tränar tre gånger i veckan medan jag väljer att vara med som ledare två gånger i veckan.
Annars blir Magnus den som tar hand om hus och hem väldigt mycket och det blir faktiskt lite långtråkigt i längden.

Så igår började jag med att vara Carina ett tag efter att jag lämnat Ebba på gympan. Jag åkte och tittade på present till Wilma som fyller 5 år på fredag.
Men det går ju inte att gå förbi alla reaskyltar som hänger och lockar på mig i klädbutikerna.
När jag kom hem med alla kassar så sa Magnus:
-Jag hoppas att inte alla kassar är presenter till Wilma!!!

Det var sex kassar i hallen.....

Men allt blev bra när jag visade det jag köpt till Wilma, Ebba, Felix, mig ..... och till MAGNUS!!!
Han blev jätteglad för tröjorna som jag hittat på extrapris åt honom.

Själv känner jag mig som den där gula fisken i akvariet i filmen "Hitta Nemo", som säger bubblor, bubblor, bubblor.
Jag däremot säger:
koftor, koftor, koftor,,,,,,,

Jag har dille på koftor (förutom skor och väskor) och kom hem med en till kofta - men den var jättefin.
Så nu har jag haft en stunds egen tid och varit "Carina".
Behövs ibland.

Felix var ensam idag

I går när jag hämtade Felix på skolan så fick jag höra att tre barn i klassen var sjuka. Så de hade haft en lugn dag.

Idag när Magnus hämtade Felix så fick vi höra att han hade varit själv!

Alla klasskompisarna (fem stycken) var hemma med feber och förkylning.

Snacka om att få kvalitetstid i skolan. En lärare med ett barn!

Det går väl ann när det är någon dag kan man känna. Men jag hoppas att de friskar på sig för Felix skull. Det går ju inte att jämföra sina kompisar mot vuxna lärare när det gäller att leka med varandra.

Men de hade haft lektion som planerat på förmiddagen. Eftermiddagen fick han ta en promenad till biblioteket.

Måste bara berätta om igår när Felix var själv i köket en stund. Det är inget konstigt med det - han går och gör det han känner för. Men den här gången hade han hittat något riktigt trevligt.

Han kommer mot mig och ser jättenöjd ut och säger:

-Mer!

Kan ni gissa vad han vill ha mer av?

När man sen får en sådan här go mammakram så förstår ni väl att man är en äkta curlingförälder och säger:
-Ja visst! Här har du mer choklad.

Strepto- och stafylokocker

Nu är det så att Felix opererade ju sina båda knän den 9 december '08. Det var tänkt att bara ta höger. Men dr Einar bestämde samma morgon att båda knäna behöver fixas till.

Allt gick bra och han hade inte lika ont som för ett år sedan när han opererade knäna första gången.


Det som är väldigt jobbigt för Felix just nu är att det ena operationsärret inte har läkt ihop. Det är lite öppet - har väl spruckit, och har börjat vätska. Magnus var med Felix till distriktssköterskan förra veckan. Familjeläkaren kom också in för att titta. Det togs en odling på såret.


Svar kom idag:
Stafylokocker och streptokocker i såret.


På något sätt känns det bra att det var något så att han fick sin antibiotika - Cefadroxil - och kan få bli fri från vår tortyr här hemma.

Tortyren handlar om att ta bort plåster och tvätta rent för att avsluta med att sätta på nytt plåster. Att ta bort häftan gör så f-bannat ont + att han är så himla rädd när vi tar på benet.
Så måtte såret läka nu så vi slipper hålla på så här med vår stackars kille.


Så här ser ärren ut på vänster och höger ben. Man kan inte tro att de är opererade samtidigt.















De här korten togs innan såret sprack i skolan. Det var efter det som det började vätska från såret.

Min plutt!

Raaaaap!!!

Kvällens måltid tänkte vi låta Pizza Hut låta tillaga. Även disken skulle de få äran att ta hand om efter att vi inmundigat denna härliga måltid.
Det var hela familjen à fem medlemmar och en gymnastikkompis till Ebba som var närvarande.

Som vanligt så får man ju in drickan först. Och som restaurangen hoppas på så sitter alla och smuttar på sina drycker - i personalens förhoppning att vi skulle surpla slut, så att vi ville köpa mer.
Felix drack en del cola innan han nöjt sa "mätt" och lutade sig tillbaka i den bekväma restaurangsoffan.

Då kom det. Rapen.
Det var en sådan där fylleslagslång rap med god volym som ljöd över hela restaurangen.
För Felix kändes det alldeles säkert jätteskönt att bli av med denna gigantiska gasbubbla som var ivägen i magen. Så vad var väl naturligare än att lätta på trycket.

En familj försökte dölja att de satt och asgarvade när de tittade ut genom fönstrena - men man såg på deras axelskakningar att de hade roligt.

Sen blev resten av måltiden hyggligt lugn tills jag hade ätit halva måltiden (panpizza med mozarella, soltorkade tomater, parmaskinka och ruccolasallad pålagd innan servering - mums). Då hade Felix ätit sig mätt och vänder sig till mig och säger:

-Jäkas.

Där är jag glad att han inte ropade ut vad han ville göra. Så jag tog bara med honom till toaletten och frågade honom när vi var ensamma om han ville kräkas.
-Mmm.
Fick jag till svar.

Han hostade lite och jag kände att jag började planera hur jag skulle få tag i Magnus som satt och lugnt inmundigade sin måltid med de andra barnen. Det var bara jag som hade mobil med mig.
Men det hände ingenting - tack gode gud.
Han var bara nödig av den större varianten.
Så jag antar att det tryckte på i alla ändar för honom vid detta restaurangbesök.

Phu!

***************************************************************************

Förr tillverkades det en hel del

Förr höll jag på jättemycket vid datorn (hm, satt mycket även för flera år sedan).

Jag hade nästan mani på att göra teckenmaterial. Kameran var med var jag än befann mig.
Ute som inne.
Sen satt jag och gjorde A5-bilder med foto + text + tecken. Placerade in det i respektive
A5-pärm (mat, inne, ute, familj, kläder o s v). Det blev så mycket så att jag fortfarande har
bilder som ligger lösa i en papperskasse som skulle behöva komma in i en pärm.
Dessa pärmar har varit jättebra för Felix och även för hans syskon när det gäller att lära
sig prata i ord och tecken. Egentligen skulle jag i dagsläget behöva lägga till så att det står mer än ett ord på varje bild. Nu är det ju mening som gäller. Men Felix kan än idag ta en pärm och titta på bilderna och prata om bilden.

Sen var det det här med TID....
Det tog ett tag innan jag insåg att mitt dygn faktiskt också bara hade 24 timmar.

Så tyvärr blev det så att jag fick prioritera bort denna roliga sysselsättning så att jag
hann med mig själv och framför allt familjen!
Det satt hårt åt att inte sätta sig vid datorn. Men det fick det göra.

För ett litet tag sedan så kände jag att det var ok att göra lite igen. Jag tänker på att
de i skolan lär sig känna igen sitt eget namn. De övade redan på dagis. Men de jobbar
lite extra nu i Felix klass med det.
Så då kom jag på att man kan fixa ett litet eget memory med familjemedlemmarna.
Ett laminerat A4 med kardborreband där man ska para ihop rätt namn med rätt foto.
Så här blev det:



Så kära gud eller vem som nu kan åstadkomma fler timmar per dygn. Ge mig mer tid!
Jag vill hinna med mycket mer än jag gör idag.

Nä hä. Inget händer med klockan - hur mycket jag än stirrar på den.

Så det är väl bara att inse att jag får göra lite då och då.

Talövning - Film

Att öva saker och ting med Felix sker inte på någon speciellt avsatt tid på dygnet i vår familj.
Här är det liksom övning i vardagen. Allt man gör med Felix är övning. Egentligen precis som med vilket barn som helst som ska lära sig saker och ting.
Men med Felix blir det annorlunda då man ständigt har en tanke på att låta honom få extra tid, låta honom försöka extra många gånger, vara tydlig med vad man vill.

Så när vi väl "övar" lite extra så blir det när man fångar stunden när den själv serveras om man kan säga så.

Som vid frukost här för ett par dagar sedan. Wilma och Ebba hade bråttom från bordet och det blev Felix och jag kvar. Magnus började plocka undan frukosten och jag passade på att fånga den där speciella ensamma stunden tillsammans.

Felix kan ju många ord och när vi vet att han kan säga saker så godkänner vi inte om han pekar på saker som han vill ha. T ex om han vill ha mjölk. Då får han säga det också!
Visst, han kan säga mjölk. Men det vill ju till att gå vidare från ettordsmeningarna. Så här passar vi på att öva lite.
Det är ju inte lätt att teckna och hålla i kameran samtidigt och tro att han ska förstå vad jag tecknar...
Vi börjar med den lättare inlärda frasen och sen kommer den svårare att be om hjälp.

Sen ser vi här vad han tycker om att någon lägger sig i vår stund tillsammans.
Någon är i det här fallet - skuggan/pappa Magnus.

**************************************************************************

Kan man få prata med en människa tack!

Vad ska man säga om sjukvården idag - nu låter jag så där som alla andra som gnäller, jag vet.

Idag ringde Magnus till mig och sa att skolan hade ringt honom då Felix hade börjat att blöda ur det ena operationsärret så att de hade gått till skolsyster och fått det omlagt. Skolsyster tyckte i sin tur att man borde visa upp det för någon annan också.

Jag hade faktiskt i går fotat ärren och tagit med till jobbet och frågat en kirurg om vad han tyckte om det ena ärret som inte riktigt vill läka. Så jag hade kvar korten på jobbet och tog nu dessa in i lunchrummet för att rådgöra med vad de tyckte att jag skulle göra. Söka vårdcentralen eller lasarettet.

Ortopeden, sa de till mig. Inte vårdcentralen - de kommer ändå att skicka oss vidare.
Tack för hjälpen.

Jag gick och ringde och bad att få bli kopplad till ortopedmottagningen så att jag kunde rådgöra
med dem.

"Välkommen till ortomedmottagningen. Du får nu fem val. Tryck 1 för att få en telefontid och bli uppringd av oss. Tryck 2......... o s v.
Jag tryckte 1 - för det var ju mitt syfte med samtalet.
"Vi har för närvarande inte några telefontider lediga. Vi ber er ringa senare." KLICK

Öh.... vänta här nu... Om jag nu skulle kunna få ett litet råd att det inte behövs komma till lasarettet eller om de ansåg att det behövdes ses om
HUR FAN SKA MAN GÖRA DÅ???????
Åka till akuten? Resursslöseri om det hade räckt med ett telefonsamtal kan jag tycka.

Det blev så att det blev ett samtal till vårdcentralen och vi fick en tid till en sköterska på vårdcentralen i morgon. Tack.

Så här med facit i hand och vi nu har sett Felix ärr. Då kan jag tycka att det inte var så illa att man behövde komma till ortopeden, utan det räcker alldeles lagom med en sköterska på vårdcentralen. Jag är ju inte något proffs på att bedöma hur det ska se ut. Men vi har ju sett hur det har sett ut från början.
Men DET har ju inte skolpersonalen. Så när det började blöda så förstår jag och tackar för att de reagerade så som de gjorde.

************************************************************************************

Kvällens måltid bestämdes av Wilma:
Fiskpinnar och potatis.

Vad passar inte bättre än att vara otroligt pedagogisk och låta barnen skala sina potatisar själva (ja - vi brukar vara curlingföräldrar och hjälpa till annars).

Se bara vad de kämpar på mina härliga ungar












Sen var tjejerna så gulliga så jag vill sätta dem på små guldmoln i kväll.


Ebba var med Wilma i badet och lekte. Sen ville de sova i samma rum och bäddade en madrass tillsammans åt Wilma i Ebbas rum. När jag kom upp för att läsa saga så hittar jag det här:

Det är Ebba som sitter och läser kvällssaga för sin lillasyster.
Det är så man smälter!

I vanliga fall så är det så att de övar konflikthantering med varandra varje dag - som alla syskon ska göra. Så när sådant här händer så blir man bara lyrisk....

Dansade ut julen i tisdags... filmtime... hoppas jag

Då ska vi se om jag lyckas med att visa hur det går till att dansa ut julen (äntligen) hemma hos oss:

Det är alltså meningen att det ska komma en filmsnutt här....

Sen blev det lite manfall i dansen. Men det går bra att ha kul ändå:

Nu får vi se om jag lyckas med detta att visa film så här på bloggen.

Denna kväll tillbringade jag tillsammans med Ebba på ICA Maxi. Där roade vi oss i 2½ timme. Vårat stora nöje tillsammans. Shoppa shoppa och shoppa.

Hej hopp allihop

Tiden räckte inte med idag

.... att skriva om allt vi gjort.

Hade en plan på att sätta in lite film som togs idag. När Felix har lite talövning och när vi dansar ut julen. Men då det är arbete imorgon och klockan är över 23 så väljer jag att ta mig in i duschen och krypa ner i sängen.

Skriver mer en annan dag. Hoppas även få till det där med film.

Lagom mycket jobb idag

Go kväll på er

Vad ska man säga om att jobba en dag och sen vara ledig en dag innan det är dags för en till arbetsdag.
Lagom?
Nja, faktum är att jag tror att det skulle bli för lite i längden. Inte bara för lite pengar i plånboken utan för lite tid över huvud taget att jobba varannan dag. Men jobba fyra dagar och vara ledig i tre kanske skulle kännas bra.

Idag var det lagom mycket på jobbet, så där så att man nästan hann med det man skulle. Då är det bra alltså. Det finns dagar som har känts fördjävliga när man inte kan klona sig själv.

Kvällen bjöd från köpmat ifrån Burger King. Ebba hade två kompisar som hade dansuppvisning i köket. Sen blev det fri dans för alla i familjen på köksgolvet. Nu sitter Magnus och läser saga för Felix och Wilma och jag ska inta soffan tillsammans med Ebba och titta på En Princessas dagbok 2. Så hej på ett tag. Filmen har börjat.

Tomtejakt

Bara en sak till!

Dags att säga sov gott till alla julsaker. Ja, vi vet att det inte är tjugonde dag Knut eller vad det heter.

Här dansas julen ut efter nyår. I år ska jag även ta ner julgardinerna... hoppas jag. De behöver ju tvättas efter att ha suttit uppe i över ett år nu. Eller vad tror ni?

Tur att allt det här bara är framme i cirka en månad. Då är ju inte sakerna som sitter i granen synliga (granen står kvar för tillfället). Inte heller alla ljusstakar finns med här. Det är MYCKET grejer som står framme och dammar. Men det är mysigt under månaden iallafall.

Så sov gott tomtar, lucior, stjärngossar, de tre vise männen, jesus, Maria, lammet........

Händelserik men ändå lugn dag

Felix har spelat datorspel som vi lånat på HAB.

Ett sätt att lära sig hur musen fungerar. Har har hittat sitt sätt att använda musen - med 2 händer. Här ska man sudda fram bilden och när 75% av bilden är framme så kommer hela bilden fram och den börjar röra sig som en tecknad film.

Sen fick Felix, Wilma och Ebba ge sig på årets pepparkakshus. Från första tuggan till resterna som fick komma ner i soporna efter tre mätta magar.



Inte nog med det!
Rummet som Felix ska få som sitt behöver utrymmas från allehanda saker. Däribland den stora datorn med allt vad det innebär.
Så det nya datorrummet ska få plats i det lilla förrådet under trappen. Det fixades idag - det med.
Nu kan jag säga att förrådet var inte så där tomt innan vi städade ur det. Det har gått åt några timmars arbete att tömma ur det och sett till att sakerna har hamnat på annat ställe. Men datorn kom iallafall in i det nya dator"rummet" och en nyfiken Wilma ville vara den första som provspelade datorn.
Japp, den fungerade där med!
Det enda var att skrivaren fick fnatt och sa att det var något fel med scannern. Ja ja, jag stängde av den - eller tryckte iallafall på knappen... den hakade visst upp sig helt, för den stod och blinkade och visade i displayen att den "stänger av" sig.
Jag tänkte att Wilma skulle få spela lite innan man gav sig på och titta på vad det var för fel på den.


Trodde jag ja!


-Vad är det som luktar? frågades det från skrubben.... eller, datorrummet.

Hm, ja det var något starkt som luktade....

Snabb utrymning av barn från skrubben blev det då jag såg att det kom rök från skrivaren.

Så nu behöver vi inte forska i vad det var som var fel på skrivaren.
Vi gör det enkelt med att vi köper en ny.

Vi hade ändå inte någonstans att göra av alla pengarna..............

Här är han:

Skuggan i familjen alltså.

Vem är "han"?

"Han" som går här i huset. Han som det känns som om han bor här. Han som lagar mat, städar, tvättar, ser på TV. Han som sover bredvid mig om nätterna (förutom våra barn som också vill känna av lite gemenskap om nätterna).

När någon av de minsta är färdig på toaletten så ropas det:
- Färdig!
"Han" går dit för att hjälpa....
- Nä, mamma! får "han" höra.

När det är dags att klä på sig så går "han" för att hjälpa till med det som behövs...
- Nä, mamma! får "han" höra.

När det är dags att läsa kvällssaga så går han in för att sätta sig och mysa med de underbara barnen....
-Nä, mamma! får "han" höra

Är det bara vi som har det så här?

Har ni en "han" som går omkring i ert hem?

JAG vet vem "han" är. Det är mannen i mitt liv som jag älskar och som är pappa till våra tre underbara barn.

Nu på morgonen har det varit extremt och "han" sa att han känner sig som en skuggfigur som smyger omkring här i vårt hem.

Nu när jag satte mig här vid datorn så var skuggfiguren och hjälpte Felix på toaletten (efter viss övertalning så fick "han" hjälpa till). När Felix kom ut från toaletten så gick han genast och svängde huvudet tills han fick se mig.

- Dä ä du ju, sa Felix och kom och gav mig en varm kärleksfull kram.

Skuggfiguren stod i hallen och såg på när Felix gav sin mamma denna varma kärlek.

Men jag lovar att skuggfiguren i vårt hus får en hel del kärlek av sin familj, även av sina barn.... ibland... eller ganska ofta faktiskt.

Så gott folk - Krama om varandra i familjen!

Glöm inte skuggfiguren bara.

Jag undrar om livet innan detta...

Man brukar ju prata om livet efter detta och vad man var i det tidigare livet innan man blev den man är idag.

På självaste nyårsafton så stod hela familjen ute i det iskalla mörkret och tittade på när pappa Magnus skulle skjuta iväg några raketer. Wilma stod tätt intill mig och var rädd, Ebba som har accepterat raketerna stod en bit ifrån mig - men ändå ganska nära. Felix hade jag framför mina fötter där jag stod på den lätt snötäkta gräsmattan.

Det första tjutet som hörs när raketen far upp i luften får Felix på en millisekund att kasta sig framåt raklång ner på det iskalla gräset med ansiktet ner i backen. Armarna håller han över huvudet som om han gjorde allt för att "ta skydd" mot.....

Ja, vad var det han tog skydd emot? Denna reaktion att rädda sig själv fick mig att tänka på om han hade ett häktiskt liv i ett oroligt krigsland i sitt förra liv. Det var en sådan klockren reaktion från hans sida! En överlevnadsinstinkt.

Så vad kan bli bättre val i detta liv än att välja ett lugnare liv där han får ta den tid det behövs för att utvecklas efter sin förmåga och i sin takt. En liten extra deltalj som en extra kromosom bara - det är allt.

Det är ju inte bara HAN som tar det lite lugnare. Han bjöd även in oss i sitt liv när han valde att ramla ner i den här familjen. Vi har ju fått lära oss massor i och med att Felix kom till oss. Framför allt att ta det lugnt! Visst är livet med tre barn en massa stress.

Men vi har ju lärt oss att i vissa situationer så är det bara lugnet som gäller. Som när det är dags att lära sig att prata/teckna. Ingen ide att jaga på här inte. Det är bara till att tagga ner och teckna och prata långsamt. Det är för den delen ganska så svårt att teckna fort - tycker jag. Eller att klä på sig själv - att se Felix när han sitter med sina klädesplagg och säger:

-Själv!

Är det inte 5 minuter kvar tills man ska vara på jobbet så är det en fröjd för ögat att titta på när han i sitt lugn sitter och klär på sig själv. Klädesplagg efter klädesplagg.

Så nu är det dags att göra som sonen: luta sig tillbaka i soffan och ta det lugnt. Go kväll allesammans.

Tankar från dottern Ebba:

Hejsan!!

Det var facktist på tiden att mamma skaffat en blogg så jag har lite och göra:-)

Annars har jag nog bara satt och haft blääääää:-(

Det nya året har kommit.2009.

Sitter mera och mera framför datorn och det blir modernare och modernare.

Blir äldre och äldre.

Synd:-(

Men jag kommer alltid att vara vig:-)

Det är riktigt funny.

Undrar om jag kommer att bli en författare??Undrar om jag kommer att lära mig allt??

Det har jag inte tid med nu...

...det är ju lov.

Näpp jag är hungrig.

Dax att säga ajö.

Hejdådå:-D

/ å god natt säger mamma Carina som fotat Ebba

Ännu ett datorberoende .....

God fortsättning på det nya året!

Ja ha, då har jag börjat det nya året - 2009 - med att skapa en blogg (till min stora tjej Ebbas stora glädje).

Då vi har varit berikade med en massa basilusker så var det ingen ide att vara social på nyårsdagen. Så vi planerade en mysig familjefest - bara för oss själva med god trerätters middag:

Förrätt: Vitlöksrostade snittar med jätteräkor stekta i vitlökssmör - på de vuxnas tallrik, vitlöksrostade snittar med gurkstavar, morotsstavar, paprika och ruccola - på barnens tallrik.

Varmrätt: Hasselbackspotatis, oxfilé och skogens läckerheter (svamp alltså) i en riktigt fet 40%-ig gräddsås. Även några vitlöksstekta pilgrimsmusslor landade på tallriken.

Efterrätt: Äkta vaniljglass med frysta hallon och strössel.

...... hann inte ta kort på efterrätten innan den slank ner i tolvfingertarmen......

Dryck: Rödvin - i de vuxnas glas, Cider - i barnens glas.

Alla tre barnen blev mätta och belåtna när dom gick från bordet (skrivet av Ebba).

För att hålla barnen vakna så blev det några matcher bowling i det nya Wii-spelet som tomten gav familjen i paket ;-) . Ebba vann.

Några minuter över 12-slaget sov de två minsta kottarna medan jag och Ebba tog oss en svinkall promenad ut och tittade på alla dyra rakerter som brann upp i luften och gav fina skådespel.

Så god fortsättning på er, så ska vi se om mitt nyårs"löfte" om att skriva på en blogg kan hållas.