Man brukar ju prata om livet efter detta och vad man var i det tidigare livet innan man blev den man är idag.
På självaste nyårsafton så stod hela familjen ute i det iskalla mörkret och tittade på när pappa Magnus skulle skjuta iväg några raketer. Wilma stod tätt intill mig och var rädd, Ebba som har accepterat raketerna stod en bit ifrån mig - men ändå ganska nära. Felix hade jag framför mina fötter där jag stod på den lätt snötäkta gräsmattan.
Det första tjutet som hörs när raketen far upp i luften får Felix på en millisekund att kasta sig framåt raklång ner på det iskalla gräset med ansiktet ner i backen. Armarna håller han över huvudet som om han gjorde allt för att "ta skydd" mot.....
Ja, vad var det han tog skydd emot? Denna reaktion att rädda sig själv fick mig att tänka på om han hade ett häktiskt liv i ett oroligt krigsland i sitt förra liv. Det var en sådan klockren reaktion från hans sida! En överlevnadsinstinkt.
Så vad kan bli bättre val i detta liv än att välja ett lugnare liv där han får ta den tid det behövs för att utvecklas efter sin förmåga och i sin takt. En liten extra deltalj som en extra kromosom bara - det är allt.
Det är ju inte bara HAN som tar det lite lugnare. Han bjöd även in oss i sitt liv när han valde att ramla ner i den här familjen. Vi har ju fått lära oss massor i och med att Felix kom till oss. Framför allt att ta det lugnt! Visst är livet med tre barn en massa stress.
Men vi har ju lärt oss att i vissa situationer så är det bara lugnet som gäller. Som när det är dags att lära sig att prata/teckna. Ingen ide att jaga på här inte. Det är bara till att tagga ner och teckna och prata långsamt. Det är för den delen ganska så svårt att teckna fort - tycker jag. Eller att klä på sig själv - att se Felix när han sitter med sina klädesplagg och säger:
-Själv!
Är det inte 5 minuter kvar tills man ska vara på jobbet så är det en fröjd för ögat att titta på när han i sitt lugn sitter och klär på sig själv. Klädesplagg efter klädesplagg.
Så nu är det dags att göra som sonen: luta sig tillbaka i soffan och ta det lugnt. Go kväll allesammans.
1 kommentar:
Ah va skönt han sover! Ja visst blir det en massa stress, det skriver jag under på! Men man får ju verkligen försöka prata lite och teckna och vara tydlig, precis som du skriver, ibland tycker jag det är svårt bara att få andra att förstå det utan att man liksom "talar om för dom hur dom ska vara", många babblar ju på så felix blir alldeles snurrig! KRAM
Skicka en kommentar