För några dagar sedan tänkte jag skriva:
Jag ser ljuset....JAG SER LJUSET!!!!
Precis som bröderna Lejonhjärta säger i slutet på filmen. Men jag menar inte att det är något slut det här. Snarare tvärt om.
När jag cyklade till jobbet för några dagar sedan så var det ljusare på morgonen och talgoxarna gjorde sig hörda när jag kom fram till jobbet. Även när jag cyklade hem så var det ljusare än vanligt.
Detta är verkligen inte slutet på någon film - det är början till ljusare dagar.
Eh.....
Nu har jag tittat ut i två dagar när jag sitter på jobbet och knappar på datorn (där med). Vart tog ljuset vägen????? Det har varit så mörkt att jag har undrat om det är dagtid jag har på mitt jobb. Eller fick jag anställning med skymningsarbetstider?
Är det därför jag är så trött? Eller kan det månne vara så att jag häckar alldeles för länge vid datorn på kvällarna?
Jag tror på både och faktiskt. Så nu ska jag stänga ner datorn och klockan är bara 21.00!!!
Men ni kan få roa er med att titta på hur en liten kvällsfika med yoghurt och frysta bär (tinade) kan vara vid vårat köksbord. Gissa om Felix gillar bären!? Medan ni tittar så tar jag och smyger mig härifrån, utan en massa "ska bara", och nattar mig med en saga på engelska.
6 kommentarer:
Trevlig lite film du visar :-) härligt med barn i de åldrarna....
mina är lite större nu mer, och vi äter mest middag tillsammans i veckorna då alla ska upp olika tider... och äter på skolan gör de...någon gång äter vi kvällsfika tillsammans, men oftast äter vi inte på kvällen!
Ha en jätte bra kväll!
Kram Tildé
Vilken underbar film!
Det gäller att försvara sina bär!
Han är så söt din lilla Felix och duktig på att prata, hur gammal är han nu igen?
Marika.
Ha ha, taskiga syrror som ska sno bären! Ebba gjorde schyssta miner tycker jag, ser ut som om hon varit med på film tidigare!
kram
Tilde - Vi brukar egentligen inte heller äta på kvällen. Men den här dagens mat hade varit väldigt halvdan, så vi tyckte det var lite mysigt att äta lite yoghurt och bär tillsammans.
Lena - Ja visst är jag underbar.... eller var det inte mig du pratade om???
Marika - Ja, nu får man nog säga 6½ år. Han fyller 7 i augusti - härre gu vad det går fort!!!
Ylva - Ebba trodde ju att jag fotade henne, därav den där pekningen hela tiden. Hon väntade på att en blixt skulle smälla av.
Vilken härlig film! Av någon konstig anledning känner jag igen det där med "bara min". Min tjej Linnea satt med och tittade och höll på att "ramla" in i skärmen. Hon gillade också filmen alltså.
Skicka en kommentar