Förr höll jag på jättemycket vid datorn (hm, satt mycket även för flera år sedan).
Jag hade nästan mani på att göra teckenmaterial. Kameran var med var jag än befann mig.Ute som inne.
Sen satt jag och gjorde A5-bilder med foto + text + tecken. Placerade in det i respektive
A5-pärm (mat, inne, ute, familj, kläder o s v). Det blev så mycket så att jag fortfarande har
bilder som ligger lösa i en papperskasse som skulle behöva komma in i en pärm.
Dessa pärmar har varit jättebra för Felix och även för hans syskon när det gäller att lära
sig prata i ord och tecken. Egentligen skulle jag i dagsläget behöva lägga till så att det står mer än ett ord på varje bild. Nu är det ju mening som gäller. Men Felix kan än idag ta en pärm och titta på bilderna och prata om bilden.
Sen var det det här med TID....
Det tog ett tag innan jag insåg att mitt dygn faktiskt också bara hade 24 timmar.
Så tyvärr blev det så att jag fick prioritera bort denna roliga sysselsättning så att jag
hann med mig själv och framför allt familjen!
Det satt hårt åt att inte sätta sig vid datorn. Men det fick det göra.
För ett litet tag sedan så kände jag att det var ok att göra lite igen. Jag tänker på att
de i skolan lär sig känna igen sitt eget namn. De övade redan på dagis. Men de jobbar
lite extra nu i Felix klass med det.
Så då kom jag på att man kan fixa ett litet eget memory med familjemedlemmarna.
Ett laminerat A4 med kardborreband där man ska para ihop rätt namn med rätt foto.
Så här blev det:
Så kära gud eller vem som nu kan åstadkomma fler timmar per dygn. Ge mig mer tid!
Jag vill hinna med mycket mer än jag gör idag.
Nä hä. Inget händer med klockan - hur mycket jag än stirrar på den.
Så det är väl bara att inse att jag får göra lite då och då.
7 kommentarer:
Ja jag har ju sett din materialgarderob och den var inte att leka med!!
Rolig grej det där med memory, jag har tänkt att göra något liknande fast bara med kort på dagisbarnen.
God natt!
Vilken bra ide! Även det som Ylvisen skrev att ta kort på barnen på dagis!
Men det är det där med tiden....
Ha det! Marika.
Sådan ska jag göra till tjejerna.
Agnes har lite svårt med bokstäver så hon behöver träning också.
/Lena
Felix känner igen sitt namn när de håller upp cirka tre namn i skolan. Hemma känner han igen sitt namn när han får titta på lapparna. Men som med mycket annat så sker denna träning särskilt ofta..... jag hittade den här under kökssoffan när jag kände för att skriva om den.
Dagiskompisar och personal hamnade på bild med namn och tecken i en liten A6 pärm. Efter ett tag märkte vi att han sa namnet på den som kom efter den han satt och tittade på. Då gjorde jag lösa kort som jag laminerade som man kunde blanda som en kortlek. Då kom de inte i ordning - men han kunde dem ändå.
Rolig variant med karborre. Vill man kan man ju använda ordramar runt namnen för att förstärka. Har hittat ett gratisprogram http://hem.fyristorg.com/ulpa/appl/wordpic/ som gör ordramar.
Kram
Kerstin
Tack för tipset.
För tillfället så känns som att det räcker med en vanlig ruta runt texten. Så vi kör med den tills vi skulle märka att det inte skulle fungera.
Jag älskar oxå material och har själv pippi på det =)Det är ju så kul.Den här var ju jättefin och smart.Tack för tips!
Fin blogg! visst är det kul att blogga?
/ Anna, Max mamma
Skicka en kommentar