Äntligen - i dubbel bemärkelse

Hur många gånger har man inte sagt och tänkt att man skulle behöva stå på loppis för att bli av med saker som känns tråkigt att sälja. Både att få en obetydlig summa för det man själv betalt en hel del pengar för men även det att vi slänger alldeles för mycket saker i dagens läge. Farmorn i familjen hade bokat bord i Hedemora där vi fick vara deltagare på en del av bordet. Farmor och farfar hade varit och hämtat en del saker tidigare hos oss. En 12" cykel, Bobycar, cykelsits (för barnen att sitta på bakpå cykeln). Tack och lov. När vi hade samlat ihop saker och tryckt in i bilen konstaterade vi att rullstolen behövdes plockas isär för att få plats och resväskan med våra kläder i (Ebba, Felix och mina) fick ligga i baksätet ovan på rullstolen. Sen for vi mot Dalarna och farmor och farfar. Wilma och Magnus var hemma och myste. Wilma hade ju sin tävling i Strängnäs som väntade på lördag morgon. De gick upp kl 05:10 för att hinna fixa till allt med packning och påklädning innan de blev hämtade av en annan familj på området som också skulle till tävlingen. Själv hade jag klockan på 06:00 för att hinna med mina och barnens morgonbestyr innan vi for till Hedemora. Vi började packa in stax efter kl 8. Klockan 9 öppnades portarna. Sen var försäljningen på gång. Felix var måttligt road av att sälja saker. Ebba tyckte att det var kul i början. Sen fick de busa med varandra. Så tack Ebba för att du roade Felix där på eftermiddagen.

På eftermiddagen tunnades det ut med folk. Men vi satte upp en lapp med 50% på allt och sen fick Ebba gå ut på golvet och locka till sig lite ögon - på detta sätt:

Ebba hade hittat ett annat favoritbord med fina saker. Vattenkannor, burkar, vita fina saker som skulle passa i hennes rum. Hon handlade en del där, men hon fick hålla igen lite eftersom vi inte ville göra av med alla pengar.

Men när hon hade stått och gått på händer, och även vikt kroppen i en brygga och vandrat iväg som en spindel så hände det något roligt.

Kvinnan som hade hennes favoritbort kom med två kassar till vårt bord och sa att hon hade sett att Ebba hade stått och suktat efter fyra burkar som hon hade, och eftersom hon var så duktig på att gymnastisera så fick hon dessa fyra burkar.

När loppiset stängde så fick man lämna kvar sådant man inte ville ha med sig hem igen, till Röda Korset som hade en hörna där. Dit lämnade vi en del men valde att ta med detta hem:

Summa för dagen = mycket nöjda! Nu fick vi ju in både resväska och rullstol, utan att behöva plocka isär rullstolen, i bilen.

I dag, söndag, vankades det kroppkakor i Kvicksund hos mormor och Jerker.

Det var "äntligen" nummer två. Jag älskar kroppkakor.

Felix passade på att klinka lite på pianot mellan lunch och fika.

Sen hade vi bara med oss två barn hem. Ebba och kusin Rasmus blev kvar och stannar till i morgon.

Summan för denna helg = uppbokad precis som så många andra helger.

Men kul är det! Så jag klagar inte.