En guldstund/dag blev det.
Först morgonmys i soffan innan frukosten.
Sedan ner på stan där hon fick vara med när jag gjorde besök med kontroll hos optikern. Mycket duktig Wilma satt med nyfiket där.
Sen var vi vrålhungriga och begav oss till en Kinarestaurang. Där plockade vi gladeligen av buffén och åt oss mätta och nöjda.
Nästa anhalt var frissan som väntade på att få ta hand om vår 7-åring.
Klippa topparna, platta håret och grön och gul färg i håret (syns svagt) och låna brorsans skinnjacka ...
Voilà! Snyggaste 7-åringen på stan!
Japp, ni ser rätt. Det är Dajmtårta på hennes fat. Självklart måste man ta en liten fika på stan när man har sådana här guldstunder tillsammans.
Sen blev det en del shopping innan vi for hem för att låta Felix komma hem lite tidigare från skolan. Hemma fanns även Ebba som gärna hängde med på vår-glass i gräset.
Medan jag fixade kvällsmaten roade sig Felix och Wilma med att kasta boll över lekstugetaket.
Felix fick äran att gå sin promenad på ca 650 meter till postlådan. Där finns det även en plats att köpa glass på = muta i promenaden. Alla knep är tillåtna när det gäller att motivera Felix till att gå gå gå gå gå gå.
Summan av dag 2 = mycket nöjd.
Känslan av att vara mamma och att räcka till för alla mina barn känns skön i dag. Det är inte alltid man hinner stanna upp och ta det så här lugnt med ett barn i taget. Ebba fick en stund i måndags, Felix fick tiden i går och nu har Wilma fått en egen stund också. Nu kan vi suga lite på den karamellen ett tag och plocka fram tanken och minnet när man far omkring här hemma som yra höns. I grund och botten vill vi att våra barn ska känna att de är sedda och älskade och jag tror att de gör det. Det märks när man får positiva ord av dem "på vägen" så att säga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar