lördag 24 januari 2009

.... å kalas en gång till....

Tänk vad spännande det är för barn att fylla år. Speciellt när man liksom får fylla år tre gånger varje gång!
Första gången vi firade Wilma var på hennes egen dag, den 16 januari. Då blev det paket från familjen och sen bjöd hon på glass på dagis. Där fick hon en present - en sparbössa i plåt, utan möjlighet att öppna! Snacka om SPARbössa - skulle jag behöva.

Andra gången hon firades var när hon hade sitt barnkalas förra helgen. Då var det fem kompisar som kom.

Den tredje gången var idag. Då kom släkten och ville fira Wilma.
Oj vad folk det var kom till denna stora dag. Det var morfar, farmor, farfar, Cilla, Henke, Mormor, Jerker, Anna, Sussi, Per, Patrik, Malin, Rasmus, Tomas, Lotta, Elias och Nelly.
Med det antalet så kanske det inte är så konstigt att man blir lite blyg!


Många paket och mycket fina saker fanns innanför pappret. Här visas en liten del av det upp. Halsband, örhängen och ........ en sko. Kan det månne vara så att det var en fattig studentska som gav EN sko?!?!?!
Nä'rå, den andra skon var med den med. Men det kan ju gå lite snabbt när man ska prova sina nya grejer.

Det bjöds på farmors bullar, kakor från Ica och självklart - the same procedure as every year - tårtorna á la familjen Granholm Ström.
Nytt var väl att Wilma stod för hela garneringen helt själv. Första tårtan lades med den finstilta fingerfärdigheten och med en enorm koncentration. Varje Smarties skulle ligga på speciellt ställe, och likaså vindruvorna. Tårta nr 2 var dock inte lika rolig att göra, så där skrapade hon ihop godis och vindruvor och lade i en hög mitt på tårtan. Efter lite hjälp så fick även denna tårta lite garnering ut på kanterna.

Sen var det dags att visa hur Wii fungerade. Kusin Elias gick in för sporten boxning ordentligt. Han boxades som en riktig kung och trots den stora publiken som satt och iakttog matchen så hade han nerver för att, med lätthet men en hel del svett, ta hem segern!!!
Undrar om det är coachen som står bredvid och följer matchen.....

Det är ju helt klart att coachen ska ta sig en match med.
Så här visar pappa och coachen Tomas att även han kan slå en tecknad gubbe på tv i boxning.
Kvällen avslutades med taco - vilket inte gick åt så där jätte mycket. Konstigt va, med tanke på all tårta och fika som låg som en bamseklump i magen!
Sen visade vi våra barn hur man gör popcorn! Alltså hur VI gjorde när VI var små.
Att man häller olja i en kastrull.
Redan där i detta steg, undrade Felix om vi skulle göra soppa........
Ner med popcornskärnorna och på med locket.
Wilma var rädd att det skulle smälla högt och blev lite rädd.
Så det var stora ögon när det hade poppat färdigt i kastrullen och vi tog av locket för att
Ta da!!!
POPCORN!
De växer alltså inte i en papperspåse som man köper inplastad på affären och placerar i micron.
Men sen räckte det att vara pedagogisk för denna dag.
Så Wilma och Felix hamnade i säng vid 20-tiden. Ebba sitter vid datorn i skrubben för tillfället.... Magnus sitter och knaprar på chips framför fotboll på tv och jag sitter faktiskt också i vardagsrummet i en fåtölj - med datorn i knät.
Nästan så att man skulle kunna säga att vi umgås......


4 kommentarer:

Lena sa...

Jag bara ler för du skriver så levande så det är som man är där.

/Lena

Carina - den gråa pippin sa...

Åh tack! Vilken komplimang så här på småtimmarna!
Nu känner jag att mina familjemedelmmar lämnar mig för att få sin skönhetssömn....
å jag sitter här.
Inte undra på att man ser sliten ut för det mesta...

ylvisen sa...

Va jobbigt det lät det där med att umgås... :o)

Ser du nu att jag har lyckats få dit en bild på mig själv, måste ha berott på att jag inte var inloggad nu när jag provade för då såg jag ju textraden, "följ den här bloggen"!

Tänk om jag fick ha tre kalas när jag fyller år, med presenter då förstås! Annars kan det kvitta!

kram ylva

Ulla sa...

Vilket kalasande, härligt. Vi poppar också popcorn på det "gamla" sättet numera. Men en gång glömde jag lägga på locket, gissa om ungarna tyckte att det var roligt, men inte jag. Vi umgås också i varsitt soffhörn och jag med en dator i knät, maken är väl inte alltid så imponerad.