Jag som är en smärt, muskulös, vig, stark, smidig gymnast..... i de inre delarna av hjärnan.
Det var förr det. För cirka 20 år sedan.
Nu är det min äldsta dotter jag pratar om. Som jag ett tag trodde att hon inte alls vill hålla på med gymnastik. Vi var bara osams när det var dags att åka på familjegympa.
Men till min stora glädje så gillar hon gymnastik och hon har en gymnastikkropp dessutom. Kanske lite väl vig bara.
Är man för vig så vill det till att man har muskler som håller emot så att man inte gör illa sig. Så det kämpas på med mycket styrka samtidigt som de övar jättemycket gymnastik. Det är just styrketräningen som jag känner att åldern gör sig till känna och att Ebba är så himlans mycket starkare än mig när det gäller vissa saker.
Men för ett tag sedan provade jag - efter enormt mycket uppvärmning - att göra rondat flickis och JAG KLARADE DET!!!
39 år och fortfarande en del gymnast. Känns skönt för gymnasthjärnans samvete. Spagat klarar jag fortfarande. Det är förstås en liten detalj som skiljer sig mot förr - det är att det är smärtsamt efter att man suttit där nere med ett ben fram och ett ben bak ett tag. Men det går!!
Nu ska jag titta på Mamma Mia. Hej svejs.
2 kommentarer:
Herre jösses vilken tjej! Och du verkar inte vara så mycket sämre!
Ang att följa den här bloggen, så finns det ju ingen sån att trycka på hos dig,jag har lagt till mig hos andra men hos dig kan jag inte....
HJÄLP
Men gud vad vig,fast mest impad blir jag av dig. Det ena vet jag inte vad det är men säkert nått svårt:-)spagat vet jag men det har aldrig vart min grej,jag är bara impad av folk som kan det:-D
KRAM
Skicka en kommentar