♫♪ Bättre å bättre da för da...♪♫♫

Ja, så kände jag i morse när dagen började så bra.
Stormen börjar lägga sig och jag börjar känna att livet leker igen.
Hela dagen på jobbet har känts bra. Jag har varit JAG= Carina. Konfliktlöst. Försökte hålla ganska låg profil - utifall att det inte var så bra som jag kände. Man ska inte vara FÖR positiv här i livet.

Men jag kände nog att den där stubinen som varit nära på självantändlig hade börjat slockna av sig själv. Skönt. Precis som det brukar vara alltså.

Men som sagt var så ska man inte vara FÖR j-vla positiv. Jag förstod att det kunde glöda lite i botten på stubinen. Nära antändning alltså. Konflikt med barn i detta tillstånd är inte roligt. Speciellt inte när ens rara lilla flicka sätter snurr på en stol på hjul inne i rummet på ortopedtekniska. När man inte fick snurra (för mamma) så kan man lägga sig på den och ta fart så att den åker genom hela rummet. Blicken från från mig till min upptäcksivriga dotter var inte så rar. Men då kan man snurra omkring på britsen med det roliga prasslande pappret på i stället... Den nästintill slocknade stubinen hade börjat glöda vid detta tillfälle.

Vi var alltså på ortopedtekniska för att prova ut höst- och vinterskor + att Felix knäskydd behöver justeras.

Lilla rara dottern sattes bestämt på en stol med ett tyst meddelande om att det var DÄR jag ville ha henne medan vi ordnade med det vi var där för. Det höll några sekunder. Efter ett tag när vi äntligen var färdiga så hör jag min rara lilla dotter i ett hissnande ljud. Då står hon på den roterande pallen på hjul...

Ja ja ja, jag vet att hon vill bli sedd och att det är därför hon gör på detta viset. Men livet är inte alltid rättvist och man kan inte se henne så mycket som hon vill vid dessa tillfällen då teknikern har begränsat med tid.

Alla dessa sura miner för att JAG mår som jag gör - hormonsvängande, klimakterienära, skitsur mamma som jag är just nu. Sen får jag dåligt samvete på det. För GUD vilken dålig mamma jag är. Sur, grinig, opedagogisk, självisk.....

Får se hur morgondagen blir... tummen upp eller i explosiv fas?

Men vad 17. Vi har ju ialla fall mat på bordet! Det har inte barnen i Gasa...