Orättvist eller?

För ett par veckor sedan så togs den lilla växasängen bort från både Felix och Wilmas rum. Barnsängar som bytter ut mot våra gamla sängbottnar. 90x200 sängar alltså. Vilket hav!
Tänk att den lilla lilla sängen byttes mot detta jättehav av sovplats.

Trodde vi...

Varje natt har vi plockat upp en sovande Felix från golvet. Han har legat så länge så att golvet är varmt där han legat.

I kväll när jag gick upp för att säga god natt till Ebba så ser jag att Felix dörr är öppen. Sagan låter från Felix CD-spelare.

Jag smyger in och stänger av sagan och tycker att det är konstigt tyst. Det är mörkt i rummet. Jag trevar med handen på täcket och börjar inse att mina aningar nog är riktiga. Ingen Felix i sängen.
Det är bara till att gå ut ur rummet och trava med händerna i nästa rum - vårt rum.

Nu drogs det tunga stockar där inne, så jag behövde inte trava så mycket för att märka att han låg där. I 2 x 90 x 200 - sängen alltså!

HÄR ramlar man inte ur i alla fall...
En trygg och stor säng, fullt med sällskap hela natten (mamma och pappa som krampaktigt klamrar sig fast i ytterkanten på vår nya säng)